Echo hittar hem!

Echo, en hemlös hund

Jämställdhet VS Feminism

Ur Göteborgsposten 5/12 2010 om ord som provocerar:

Tord Nilsson
Civilingenjör, Göteborg:
- FEMINISM
  Till skillnad mot jämställdhet så tycker jag inte om feminism.
  Det är ett ojämställt ord.

Det är precis vad jag tycker. Inte undra på att män ogärna kallar sig feminister. Det låter ju så fel! Dessutom handlar ju det mesta feminister gör om att förbättra saker för kvinnor. Nästan uteslutande. Men jag tycker det är lika fel att bara fokusera på kvinnor som att bara fokusera på män. Det är inte det jämställdhet handlar om och det är väl jämställdhet vi vill ha? Inte feminism.
Visst att det finns och har funnits väldigt mycket orättvisor mot kvinnor. Det är ju bra att man tar tag i det då, men det finns orättvisor mot män också. Och bara för att det kanske just nu är fler orättvisor mot kvinnor så måste man ju inte kalla kampen mot det för feminism.
Nej jag håller med Tord, Orden feminism/feminist är ojämställda ord.

Vintervärme

Jag tycker vintern är härlig när den är som den är nu. Snön lyser upp i mörkret, den dämpar ljudet lite eller mycket beroende på var man är, det knarrar så mysigt när man går, man kan ha snöbollskrig, åka pulka/skidor/snowboard. 

Man går in i en mysperiod med levande ljus, kuddar, filtar och filmer på kvällarna. Städerna är pyntade med fina dekorationer och ljusuppsättningar.
Man har flera månader på sig att längta efter julmust och riktigt goda clementiner, så som clementiner ska vara.
Jag älskar alla dofter och smaker som vankas. Pepparkakor och lussebullar, kanel, kardemumma, choklad och marsipan, risgrynsgröt, vörtbröd och julskinka.

Det är en förväntan i luften, folk är mer ödmjuka i allmänhet, då de antagligen tänker på vad och till vem de ska köpa julklappar. Man tänker på de man älskar och är trevligare mot främlingar.

Jag tycker helt enkelt att nackdelarna med vintern övervägs av fördelarna. Och därför fokuserar jag mest på fördelarna och allt det mysiga, som är ett resultat av att det är så jävla kallt!

Här kommer lite bilder från Jul på Liseberg med mina söta vänner.

Love is a state of mind

Skratt är vackert
Du är vacker
Vackrast är du när du skrattar
<3

En dag att minnas.

Jaa mina vänner, då har ännu en helg kommit och nästan gått. Men det speciella med just denna helgen var ju att jag fyllde år i fredags! Och det var riktigt bra från början till slut. Det började med en god frukost på sängen, vilket är något av det mysigaste som finns! Halv sex på morgonen dock... jag skulle upp och jobba på ett nytt ställe. Så det var bara att dra sig upp och försöka hitta dit i snöyran efter beskrivning. Och det gick ju lätt som en plätt. Det var jättelugnt där jämfört med andra ställen jag varit på, så det passade mig utmärkt just då. Och jag fick massa fina gratulations- sms som gjorde det hela mycket trevligare.
Men det bästa med att jobba där var att min arbetsledare i köket frågade om jag var intresserad av att jobba som vikarie i själva skolan, med barnen. Hell yeah! hade jag lust att säga, men jag var något mer subtil. Hon sa att de formligen skrek efter vikarier där så hon skulle ta mitt nummer och ge det till personalansvarig på måndag. Så jag fick i princip jobb utan att söka. Galet.

Efter jobbet skulle jag hem och städa lite inför morgondagen då vi skulle ha gäster. Sedan hade jag tänkt sova lite eftersom jag bara hade sovit i fyra timmar innan. Men icke sa nicke, då skulle vi tydligen gå ut och äta middag, och då blev allt plötsligt väldigt stressigt. För jag var ju tvungen att fixa mig innan jag skulle iväg till bowlingen med mina vänner. Och det var bara två timmar innan jag var tvungen att åka. Sedan skulle tydligen familjen HANDLA efter att vi hade ätit. Jo tjena det hade ju jag tid att följa med på. Men för att jag skulle få något i magen följde jag med och åt och stack hem direkt efter på egen hand.

Men jag hann! Jag var först på plats utanför Valhalla bowling till och med. 12 personer var vi som tävlade i tre lag mot varandra på discobowlingen. Det var hur kul som helst! Det var lite intressant att de använde sig av spotify FREE, för vi var tvungna att lyssna på spotifyreklam då och då. Ofta de inte hade premium liksom.
Mitt lag vann inte, men jag måste skryta lite med att jag var bäst av alla personligen hihi.

Efter bowlingen droppade tre av och en tillkom. Vi tog oss till Rockbaren för att förfesta lite typ och fylla på depåerna för en billigare peng. Där träffade jag även Spetan som tillsammans med Sandra sprang fram och gav mig varsin grattiskram. Underbart!
Sedan drog vi oss vidare till Excet där det var lång kö, men den brukar oftast gå ganska snabbt så det var rätt lugnt. När vi kom fram till vakten så sa han att eftersom vi bara var tjejer i sällskapet så hade vi kunnat ställa oss i VIP kön istället. Men men då vet vi det till nästa gång. Det är väldigt trevliga vakter på det stället. De önskar en välkommen tillbaka och trevlig kväll. Sådant gillas!

Där inne var vi med varandra ett tag men sedan splittrades vi upp i grupper vilket var ganska väntat. Jag träffade en sjukt skön tjej på toan två gånger. Haha vad är oddsen liksom? Jag träffade även en kompis kompis senare som jag inte sett på länge, trevligt trevligt.
När jag och Matilda och Linnéa var ute på balkongen med några dåligt blandade mojitos (de smakade medicin uh! ) för deras rökpaus,  blev vi raggade på av en liite för gammal snubbe som hoppades på någon av oss. Linnéa tyckte att jag skulle få en godare drink så hon började såklart flirta lite med honom och sa att det var min födelsedag osv. Motvilligt följde jag med dem till en av barerna där han beställde oss varsin drink som var helt okej. Fast den tog lååååång tid att dricka, eller så kändes det bara så för att jag ville komma där ifrån hehe. Var ju tvungen att vara lite trevlig och småprata under tiden och det visade sig att han var jävligt tät. Raggningsförsök kanske, men jag blev räddad av att mamma ringde haha! Hon sa att jag skulle ringa när jag ville komma hem så snäll hon är.

Vi gick hem vid tre tiden och det var knökat vid garderoben. Jag betalade garderoben för en kille som inte hade lösa pengar. Tänk vad hemskt att inte kunna hämta ut sin jacka! Han ville bjuda mig på ett glas vin som tack, men jag sa att det var lugnt, jag skulle hem.
När vi ÄNTLIGEN hade fått våra jackor märker Linnéa att hennes halsduk är borta. Så hon gå TILLBAKA!! jag tänkte att hon aldrig skulle hitta den och vid det här laget var jag så otroligt trött att jag sa till Matilda som väntade på Linnéa att jag skulle gå och möta upp mamma och tackade för kvällen. Spårvagnen skulle inte komma förrän om långa sex minuter, så istället för att frysa bestämde jag mig för att gå till Hotell Radisson där mamma skulle hämta upp mig. Jag hade bara korsat gatan så ser jag Matilda och Linnéa komma gåendes och hon hade fan hittat halsduken! Vi slår följe en bit tills de hittar en taxi som de tar och jag får gå själv den sista biten.
Men det gjorde inget för jag pratade med min norrlänning i telefon ända tills mamma kom <3
Min födelsedag blev jättelyckad och jag tackar alla människor som gjorde den så himla bra!
Släktkalaset dagen efter blev ju aningen jobbigt dock då jag bara hann sova fem timmar innan det var dags att fixa med det. Jag var redigt trött. Men det var mysigt ändå :)

Jag hade mycket energi. Nu har jag mer.

Det är galet hur mycket energi jag får av att träna regelbundet. Jag har ju börjat gå till sjukgymnasten 2 gånger i veckan för att träna upp musklerna och lederna i benen. Jag har då fått några övningar jag ska göra hemma varje dag plus att jag ska promenera varje dag för att lederna i knät ska vänja sig vid rörelsen igen. Utöver detta brukar jag köra några power yoga-pass i veckan.

Allt detta gör att jag får så otroligt mycket energi. Igår satt jag efter träningen och var jätterastlös och visste inte var jag skulle ta vägen. Tänk er sedan om jag skulle dricka kaffe på det. Då hade jag spårat totalt.
Jag måste hitta på mer grejer att sysselsätta kroppen med, fler sätt att göra av med energin. Gym är tråkigt, jag behöver mer omväxling, som en lagsport till exempel. Basket eller innebandy. Men jag känner mig lite gammal för att börja med något på nybörjarnivå. Jag får väl kolla runt lite.

Snart ska jag i alla fall få börja springa igen. Det ska bli så himla kul, ni anar inte hur jobbigt det är att låta bli! Men jag måste ta det försiktigt i början och börja med ungefär 5 min och sedan successivt öka tiden. Det känns jättelite om man jämför med att jag brukade springa i ungefär en timme förut. Jag måste fråga hur snabbt jag får springa med.

Känns skönt att jag börjar komma igång lite i alla fall. Och att jag får hjälp och råd på vägen så att jag inte förstör något igen. För det vill jag aldrig göra om.

Blod är tjockare än vatten

Ibland känns det så skönt att ha en stor och varm släkt präglad av italienska vanor. Ja för mormor kommer ju från Italien, och länkar på så sätt ännu mer släkt i Italien till oss. Man kan säga att en tredjedel är svensk, en tredjedel italiensk och en tredjedel en blandning.

Dessa italienska vanor för med sig att släkten är stor, att vi ofta samlas kring matborden hos varandra och äter stora måltider, att vi har starka band till varandra, mer som familj än som mostrar, morbröder och kusiner. Det finns ingen i släkten som är ovän med varandra, tvärtom blir vi avundsjuka när bara några få träffas och hittar på något tillsammans. Alla vill vara med.

Jag har alltid tagit detta som en självklarhet. Jag vet inte varför egentligen, men att man har stor släkt och att man träffas ofta allihopa. På senare år har jag förstått att jag nog har en ganska speciell släkt. I alla fall att det inte är den vanligaste. Men jag önskar att alla andra hade haft det likadant, för jag uppskattar min släkt/familj så himla mycket. Det är en sådan stark känsla av tillhörighet, trygghet och kärlek. Att veta att man har så många omkring sig som verkligen bryr sig om en vad som än händer.

Vänner är en sak, familj en annan. Hur bra vänner man än har så är blod tjockare än vatten. Familjens band kan aldrig klippas. Det är en annan sorts kärlek som man måste vårda ömt även om den är hiskeligt stark. När det gäller familjen kan man bli förlåten endast för att de alltid älskar en, även om man måste krypa till korset och erkänna att man gjort fel eller vad det kan handla om.

Bara att umgås med min släkt gör mig glad. Om jag har en dålig dag, månad eller år så försvinner allt sådant när jag är med min släkt. Det spelar ingen roll vem av dem det är, oftast är det som sagt flera samtidigt. Och jag går alltid ifrån dem med ökad styrka att möta världen.

I helgen åkte jag upp till Norrköping där min moster och två kusiner bor. De träffar jag alldeles för sällan. På fredag är det släktkalas för min kusin som fyller år och det blir mycket mat och prat. Det ser jag fram emot, som alltid.

En månad

Jag tror inte jag känner någon som är lika barnslig som jag när det gäller födelsedagen. Men jag måste bara säga att jag fyller år om exakt en månad. Och jag kommer säkert påminna mina vänner fler gånger tills dess. Tyvärr darlings ;)

Mardrömmar

På senare tid har jag börjat drömma ovanligt mycket mardrömmar. För några nätter sedan drömde jag att jag blev gravid. Jag bestämde mig för att jag ville behålla barnet (vilket jag har svårt att tro att jag skulle göra i vaket tillstånd ). När jag sedan hade fått mitt barn ångrade jag mig. Jag fick sådan ångest över vad jag hade gjort och kände i princip att mitt liv förkortades och att jag var fast. Sedan var jag inte 100% säker på vem pappan var heller, vilket gjorde det hela ännu värre.
Det jobbigaste med den här drömmen var att känslan jag fick av den höll sig kvar långt efter att jag vaknade.

Inatt drömde jag en annan mardröm. Det handlade om att vi var några som skulle vakta en byggnad eller något. Mitt i natten fick vi för oss att vi skulle köpa lite mat för vi var hungriga. Klockan var 02.00 så Ica hade ju inte öppet. Så vi gick till Mc Donald´s. Där var det en enda tjej som jobbade och hon hade släckt ner hela lokalen för att hon hoppades att ingen skulle komma. Så ville hon att alla skulle köpa sallad för att det skulle bli lättare för henne då. Men vi ville såklart ha hamburgare. Helt plötsligt var det massa människor där och hela Mc Donald's blev fullt.
Så kommer det en tjock gubbe bakom mig och vill att vi ska tränga oss först i kön. Men jag ville inte det och tyckte att han kom lite för nära. Så började han hålla fast mig och jag kämpade emot först, men han var starkare och jag kände paniken stiga. Jag började skrika att han skulle släppa mig. Ingen runtom reagerade för fem öre. Det var inte ens någon som tittade åt vårt håll. Jag skrek och skrek och försökte ta mig ur hans grepp. Så såg jag en vakt utanför som såg mig, men han kom inte på en gång. Han pratade i någon radio eller vad det är de har och snart kom en till vakt. Så började de prata lite med varandra medan jag var där inne och skrek på hjälp. Jag tyckte de var otroligt långsamma men sedan kom de in och hjälpte mig. Sedan vaknade jag.

Jag drömmer nästan alltid konstiga drömmar. Det är aldrig några normala saker som händer. Eller så kommer jag bara ihåg de vridna drömmarna för att de gör mest intryck på mig eller något.
Men det är roligt att berätta om sina drömmar och lyssna på andras. Det blir som sagor. Roligast är det när man varit med i någon annans dröm.
Sedan kan man ju vara djup och försöka förstå sina drömmar med. När jag läste Psykologi A fick vi försöka analysera våra drömmar. Jag berättade om en dröm som jag drömde flera gånger. Jag kommer fortfarande ihåg den. Min lärare sa att man kunde se den som att jag kämpade för att klara en uppgift och att jag till slut klarade det. Lite intressant det med, men inget att haka upp sig på tycker jag.
Jag är i alla fall väldigt glad för att de här drömmarna inte var verkliga.

Children don't judge by colour

Tan är Kines, Umi är Malay. Det är spänningar mellan de båda etniciteterna.

Man blir bara så glad av detta klippet.

Metro - Sverige deltar i krig på förlorande sidan

Metro - Sverige deltar i krig på förlorande sidan

Läste metro i morse och läste på tre olika ställen om Sverige i Afghanistan. De två första gjorde mig på dåligt humör, men den här skrev något vettigt om saken.
I förra inlägget skrev jag ju att jag tyckte att en svensk död får för stor uppmärksamhet. Men det kanske inte bara är dåligt för nu uppmärksammas även vad det är vi gör där borta. Och kanske kommer vi fram till att vi borde ändra taktik. Kanske något mindre motsägelsefullt.
Och att SD nu kanske faktiskt ändrar sig angående att inte ha kvar trupperna i Afghanistan är rätt skrattretande.

Svensk soldat död. Mer då?

Med anledning av den avlidne svenska soldaten i Afghanistan skriver jag detta inlägg som kanske inte är precis vad man får läsa i tidningarna eller i olika statusmeddelanden på facebook.
Jag förstår nämligen inte vad som var så hedervärt med denna persons död. Jag förstår inte varför man åker till ett annat land och krigar när detta land inte har hotat det egna på något sätt. Jag förstår inte hur man kan tro att fred kan lösas med krig. Jag förstår inte varför det blir sådan uppståndelse när EN svensk SOLDAT dör i ett krig där tusentals civila människor dör hela tiden. Den svenska soldaten har ändå gett sig in i leken frivilligt, och då får man leken tåla. Det är mer synd om de stackars invånarna.
Nu får ni inte tro att jag tycker det på något sätt är bra att Kenneth Wallin dog. Jag önskar inte döden på någon. Men jag tycker inte det finns någon anledning för andra än hans egna nära och kära att sörja hans bortgång.

Make Love, Not War.

What do you want to do before you die?

Här kommer ett utkast på en lista med saker jag vill göra innan jag dör. Utan inbördes ordning.

• Åka till Australien, träffa en aborigin.
• Åka till New York.
• Resa som backpacker på transsibiriska järnvägen.
• Åka till Afrika och kanske resa runt där lite, träffa en massaj.
• Jobba som volontär i ett utsatt land.
• Hjälpa människor, inspirera, bidra.
• Träffa mitt livs kärlek.
• Hoppa fallskärm.
• Äga en häst och rida på en lång strand med någon jag tycker om.
• Lära mig att "kommunicera" med hästar.
• Våga leva.

To be continued...

Nu kan det bara bli bättre

Några mail senare har en stor del av ångesten jag känt detta året gett sig av. Vilken oerhörd lättnad. Det är som att ett mörkt filter plötsligt tagits bort och jag får äntligen se ljuset igen. Det är inte så att det gångna året inte haft sina ljusa stunder, men det har alltid tonats ner av filtret.
Jag har fått den sällsynta gåvan; tid. Tid och hjälp att göra vissa saker i min egen takt. Det är precis och det enda en sönderstressad person behöver.
Jag har nu återfått min framtidslängtan, min tro på livet och på mig själv.

Vädursmannen

Till Aron, om Vädursmannen.

Låt oss hoppas att du vet vad du söker efter. Om det är spänning så kan vädursmannen åstadkomma det i parti och minut. Med honom har man sällan en tråkig stund. Men om du är ute efter trygghet och en öm kärleks förnöjelse står du i fel telefonhytt.
Vädursmannen kan överväldiga dig med passionerad kärlek ena stunden och vara lika kylig som en isbjörn i nästa ögonblick. Förolämpa honom eller få honom att tappa intresset så kommer den där varma, impulsiva marsnaturen att ögonblickligen frysa till.

Vädursmän är rätt så fyllda av idéer och kreativa energier. Det kan vara tröttsamt att hålla jämna steg med sådana män. Men det måste man. Väduren har en benägenhet att lämna sniglarna bakom sig och inte se tillbaka. Han är otålig tillsammans med långsamma människor, han är modig och förtroendefull, alltid före alla andra och ibland före sig själv med.
Men han kan också vara vanvettigt intolerant, hänsynslös självisk och krävande när hans önskningars förverkligande försenas eller när han tvingas vara tillsammans med negativa människor.

När det gäller kärlek är hans obekymrade inställning absolut förbluffande. Han kastar sig in i en affär övertygad om att den är den enda sanna kärleken mellan två människor som förekommit. När förhållandet går sönder tar han upp bitarna och försöker passa ihop dem på alla möjliga sätt för att rädda den döda förälskelsen. Om förhållandet inte går att rädda börjar han på nytt med en ny Julia och då kommer förhållandet vara som det första han haft.
Han är både en idealist och egoist, vilket innebär att han avskyr att medge att han har fel eller att den kärlek han valde kunde dö.

Om du inte är en Skorpionkvinna är vädursmannen så passionerad som en kvinna kan begära. Det finns föga mer att längta efter. Han är så idealistisk och känslig att han kramar varje möjlig kittling, suck, extas och poesi ur ett förhållande. Väduren kan inte göra någonting halvdant. Han ger hela sig själv i ögonblickets brinnande intresse. Det där lugna yttre är en mask som döljer ett eldigt hjärta och en tuff gåpå-anda.

Vädursmannens ärlighet hindrar honom vanligtvis från att lura dig och hans idealism hindrar honom från att vilja göra det. Han brukar så gott som aldrig engagera sig rent kroppsligen i mer än en kvinna åt gången. Det skulle helt enkelt inte passa in i hans föreställning om en sann och varaktig kärlek.
En vädursman kan sällan låtsa en passion han inte känner.

Du kan förlora honom med bara en viskning eller en intim blick på en annan man, för att inte tala om en verklig erotisk affär. Han insisterar på att vara den förste i allt och du kan slå vad om att det inbegriper att vara den förste i ditt hjärta. Väduren är besittande svartsjuk till ytterlighet.

Vädursmannen är en naturlig upprorsman. Han älskar att göra uppror mot auktoriteter och han tror att han är klyftigare än alla andra. Han kanske är det, men de flesta människor tycker inte om att få höra det. Tack vare hans raska sätt att hävda sin överlägsenhet löper han risk att falla platt till marken mer än en gång.
Den kvinna som då handskas med hans sårade självförtroende med mjuk och total hängivenhet, har den största chansen att behålla hans kärlek. Gör aldrig det misstaget att hålla med hans fiende eller att försöka se det hela från den andra sidans synpunkt. Du måste älska vad han älskar och hata vad han hatar. Han kräver samma vilda och obetvivliga lojalitet både i kärlek och vänskap. Det är hans heliga kod. Om du inte rättar dig efter den måste du finna dig en annan man.

Det är inte alls svårt att inse när en marsman är trött på ett förhållande. Kylan och uttråkningen i hans röst och uppträdande kan ingen missta sig på och det åtföljs vanligen av ett uppriktigt uttalande som gör det hela kristallklart.

Spring inte efter din vädursman. Spring inte heller bort från honom. Samtidigt behöver han den tryggheten att veta att din kärlek hela tiden är där.
Din värdursälskare kommer alltid att vara den förste att finnas där när du behöver honom. Han kommer att stå tätt vid din sida när du är sjuk eller olycklig. Han kommer ge dig komplimanger för ditt yttre, uppskatta din begåvning och vara en stimulerande mental partner.
Fastän han kan vara dryg och bli på dåligt humör för småsaker, tar det aldrig lång stund innan han ställer allt tillrätta igen.

Förstör aldrig hans manlighet, men förlora inte heller din egen individualitet. Försök inte köra med honom och låt inte heller honom köra med dig. Det ligger inte i hans natur att underkasta sig. Han är mannen bland män.

Skriv ditt stjärntecken i en kommentar så berättar jag vad det står om dig! :)

Vattukvinnan

Till Annika, om Vattukvinnan.

Denna flicka har stor trofasthet när hon är kär, men hon har också distans och brist på intensitet i känslorna. Det är möjligt att ha ett lyckligt förhållande med vattukvinnan om du lämnar henne fri att fullfölja sina många intressen och att fritt cirkulera bland sina vänner. Försök aldrig att binda fast henne vid spisen eller en sängstolpe. Fråga de män som har försökt sig på det hur resultatet blev.

Vattukvinnan drömmer andra drömmar än du och jag. Hon hör en avlägsen trumma och följer en stjärna som de flesta av oss aldrig har sett. Hon tillhör alla och ändå ingen. Hennes kärlek kan vara öm och inspirerad men den kommer alltid att ha något vagt undflyende över sig, som en halvt bortglömd sång.

Pengar är aldrig något som kommer i första rummet för en typisk vattukvinna. Hon bryr sig inte om ifall du är den rikaste mannen i stan men hon vill att du på ett eller annat sätt ska respekteras för dina intellektuella prestationer.

När du föresätter dig att fånga denna fjäril i din håv så kom ihåg att hon aldrig skulle vilja tillbringa sitt oberäkneliga liv tillsammans med en man som inte är sann mot sig själv. Hennes egen moralkod kan vara något i den märkligaste vägen du någonsin har stött på men hon låter dem styra sig totalt. Hon kan förstå att även dina regler kan vara högst individuella. Det är bra tycker hon, men då måste du följa dem med.

Den genomsnittliga flicka som fötts under vattenbärarens tecken är utomordentligt behaglig i sällskapslivet och samhället. Hon är graciös, vitsig, klyftig och ytterst anpassbar på samhällets alla nivåer, höga som låga.
Om du är ute efter den passionerade kärleken har du plockat fel blomma. Passion är inte hennes starka sida om hon är en typisk vattukvinna. Hon tycker att kroppslig kärlek är behaglig nog, men att den inte får överbetonas. I likhet med alla vattumän kanske hon har en omedveten rädsla för att begäret efter en person kan fängsla hennes fria ande på något sätt, och avhålla henne från att vara trogen sin stora kärlek; friheten.

Vattukvinnas frihetsbegär är påstridigt men hennes lojalitet för var och en som kan acceptera kärleken inom sådana gränser är oerhörd.
Hennes brist på misstänksamhet under normala förhållanden är bra. Men om hon kommer på dig med att verkligen vara otrogen kommer hon att få djupa sår i sin känsliga personlighet Men hon misstänker dig inte utan orsak och hon betvivlar sällan dina ord. Bedrar du henne måste det tvingas på hennes uppmärksamhet, hon letar inte själv efter spår av otrohet.

Vattukvinnors skönhet är ofta den förnämsta i zodiaken. De är under alla förhållanden intressanta att beskåda.
Ett samtal med henne kan vara märkligt för att uttrycka sig milt. Hon har ett charmerande sätt och uppträder vanligen blygt och reserverat. Sedan kommer ett av de där plötsliga uranusutbrotten och ut hoppar en anmärkning som saknar relation till vad någon annan säger eller har sagt.
Hennes tankar sicksackar in i morgondagen och tillbaka till dagen igen utan större känsla för riktning än den en blixt har. Först är hon drömsk och dimmig, sedan praktisk. Först blyg, sedan rå. Vattukvinnan kan grovt förlöjliga flygande tefat och sedan berätta en historia om en älva på fönsterbrädan i hennes sovrum.
Tala aldrig nedlåtande till henne. Hon avskyr att inte uppfattas som din jämlike och en osympatisk attityd kan få henne att dra sig tillbaka.

Innan hon blir hustru måste hon bli övertygad om att äktenskap inte är synonymt med Alcatraz. Hon är egentligen inte den som kastar sin in i äktenskap med öppna armar och glädjerop. Hon har inte bråttom att ta ditt namn förrän hon har vägt dig, sorterat in dig, prövat dig och kommit på vad som tänder dig.
Hennes familjs och vänners åsikter om dig betyder inget för henne fastän hon kan fråga dem om vad de tycker av nyfikenhet. Hon har sina egna tumstockar att mäta dig med. Om vi antar att du passerar hennes tester så kan äktenskap med en vattukvinna bli rätt så förvirrande.

Förvänta dig att hon undersöker ditt hjärta tills dess att du inte har en enda hemlighet kvar, eller en enda dröm som inte blivit analyserad. men försök inte dissekera hennes privata tankar.
Hon är i allmänhet nästan för sanningsenlig men kom ihåg att det är en sak för en vattukvinna att ljuga och något helt annat att avstå från att säga hela sanningen.

Det snabbaste sättet att förlora henne är att visa svartsjuka, besittningsmani eller fördomsfullhet. Att vara kritisk, högtidlig eller ultrakonservativ. Du måste tycka om hennes vänner.

Vattukvinnan kan få plötsliga blixtrande inspirationer och hennes intuition är anmärkningsvärd. Vad hon säger kommer att besannas, kanske först efter många förseningar och besvär men det kommer att besannas. Detta, antar jag, är när allt kommer omkring det mest speciella med din februarikvinna. Hon är lite magisk.

Skyttkvinnan

Detta inlägg är ett utdrag ur en bok med titeln "Soltecken" och handlar om de olika stjärntecknen. Varje kapitel/stjärntecken är indelat i Mannen, Kvinnan, Barnet, Chefen och Den anställde. Jag har mest hämtat från Kvinnan.
Kvinnans del är skriven till mannen och tvärt om.

Skyttkvinnan.
Hon kommer inte alltid säga just de saker du vill höra. För det mesta får hon dina polisonger att krulla sig med sina märkliga, rättframma påpekanden och generande frågor. Men då och då kommer hon säga något särskilt och utsökt och det kommer ge dig lust att sjunga. Hon kommer alltid att tala utan omsvep för hon ser världen exakt som den är. Det är en riktig begåvning måste du hålla med om. Det är inte alla som kan resonera klart och logiskt i varje situation och behålla den lyckliga förmågan att tro att saker och ting blir bättre, eller bestämma sig för att acceptera dem för vad de är.

Denna flicka kommer aldrig att ljuga för dig. Ibland önskar du att hon gjorde det och kan då och då få lust att ryta åt henne "För helvete kan du inte ljuga lite nån gång?" Men ryt inte för högt. Du förolämpar henne och hon är faktiskt rätt brandfarlig själv. Skyttflickor är kända för att kunna bli ganska så rasande.

Skyttkvinnor är mycket oberoende. Även om de bara reser till biografer och väninnors hem, befinner hon sig hela tiden på resande fot och är ständigt i uppbokad.

Det är något du måste lära dig genast om du inte vill att ert förhållande ska gå i stöpet med detsamma. När du vill att hon ska göra något så be henne göra det. Säg inte åt henne att göra det. Hon njuter av att vara beskyddad, men avskyr att bli beordrad.
Men trots att hon avskyr att bli beordrad så står hon inte ut med svaga veliga män.

Om du är en av de där gammalmodiga männen som föredrar blyga och undvikande kvinnor är det bättre att du söker efter någon annan än skyttkvinnan. Denna unga dam har ett uppriktigt direkt sätt mot män, och hon tänker inte spela några fåniga spel av typen " gissa hur jag mår" eller "gissa vad jag tänker på". Hur hon mår och vad hon tänker på är identiskt med hur hon handlar och talar.

Sanningen är den att hon i själ och hjärta är ett förtroendefullt barn. Hennes utblick är så naiv att hon blir ett lätt byte för vargar, bedragare och fånar ( fast märkligt nog bara på kärlekslivets område ). Glöm bort hur klyftigt hon resonerar och hur förbluffande logisk hon kan vara. Allt det har mycket lite att göra med hennes hjärta. Hennes hjärna diskuteras inte, den är klartänkt och intelligent. Den kan ta hand om henne i en krissituation. Men hennes hjärta är försvarslöst. Det faller ofta och slår sig.

På grund av hennes ytliga inställning till kärlek och hennes skygghet inför giftermål, kan du kanske få för dig att hon är svagt begåvad på känsloområdet. Men det är ett misstag. Hon har förmodligen sparat vartenda brev du någonsin skickat till henne, bitar av de blommor du köpte henne eller biljetterna från den fotbollsmatch ni träffades på.

Hennes sinnesstämningar kan vara skrämmande, men dåligt humör är sällsynt och tillfällena av det kortvariga. När hon verkligen är sådan kan hon vara bitande sarkastisk. Men hon glömmer vad hon sagt nästan innan hon hinner avsluta sina meningar och hon kan inte förstå varför du vill hänga fast vid det.
Detta är inte en kvinna som passar ihop med en grubblande melankolisk man.

Det finns något i hennes soliga utåtriktade vänlighet som får människor att känna sig varmt välkomna, allt ifrån brevbäraren till din chef.
Så länge hon kan känna att hon är sig själv och inte känner sig bunden på nåt sätt, ger dig din skyttkvinna en tredubbel bonus: hennes lojalitet, hennes förtroende och hennes kärlek.

Det är mycket som stämmer, men självklart inte allt. Men jag tycker det är roligt att läsa sådana här lite mer seriösa horoskop, även om jag inte binder upp mig allt för mycket på vad som står.

Skriv era stjärntecken i en kommentar så berättar jag vad som står om er!

Uppochner

Idag har jag skickat ett jobbigt mail som jag egentligen skulle skickat för länge sedan. Jag har tvättat håret, funderat på vad jag vill bli när jag blir stor, kollat lite på VM Lexington, gråtit, bett min gudmor om råd och bokat tid hos en sjukgymnast.
Det mesta handlar om att komma över flera saker i mitt liv, och kunna påbörja nya saker som jag fått vänta med. Jag känner till exempel att jag verkligen vill bli av med knäproblemet och kanske ställa upp i Sylvesterloppet detta året igen. Vi får se hur det utvecklar sig...
Nu ska jag plugga lite körkortsteori så att jag fattar vad folk håller på med ute på vägarna.

Förresten ska jag nog baka bullar oftare. Hemmagjort är sååå mycket godare!

It's my heart

När jag började älska mig själv.

När jag började älska mig själv, förstod jag, att jag alltid och vid varje tillfälle befinner mig vid rätt plats och rätt tidpunkt, och att allt som sker är riktigt - utifrån detta kunde jag vara lugn. Idag vet jag att detta kallas TILLIT.

När jag började älska mig själv, kunde jag urskilja, att emotionell smärta och lidande endast är signaler till mig själv, att jag lever i konflikt med min egen sanning. Idag vet jag att detta kallas ATT VARA AUTENTISK.

När jag började älska mig själv, slutade jag längta efter ett annorlunda liv, och jag kunde se, att allt runtomkring mig är en en uppfordran att växa. Idag vet jag att detta kallas MOGNAD.

När jag började älska mig själv, slutade jag att beröva mig själv min fria tid och jag slutade med att planlägga stora projekt för framtiden. Idag gör jag endast sådant som ger mig fröjd och glädje, sådant som jag älskar att göra och som får mitt hjärta att sjunga och jag gör det på mitt eget sätt och i min egen takt. Idag vet jag att detta kallas ÄRLIGHET.

När jag började älska mig själv, befriade jag mig från allt som inte är bra för min hälsa - mat, människor, ting, situationer. Allt som hela tiden drar mig ner och bort från mig själv. Till att börja med kallade jag det för sund egoism, men idag vet jag att det är KÄRLEK TILL MIG SJÄLV.

När jag började älska mig själv, slutade jag med att alltid vilja ha rätt och ända sedan dess har jag mindre fel. Idag har jag upptäckt att detta kallas ÖDMJUKHET.

När jag började älska mig själv, vägrade jag att fortsätta leva i det förgågna och att oroa mig inför framtiden. Nu lever jag endast i ögonblicket, där ALLT äger rum. Idag lever jag dag för dag och kallar det MEDVETENHET.

När jag började älska mig själv, insåg jag, att mina tankar kan göra mig eländig och sjuk. Men när jag kopplade ihop det med mitt hjärta, blev mitt tänkande en värdefull kompanjon. Denna förbindelse kallar jag idag för HJÄRTATS VISDOM.

Vi behöver inte längre frukta vare sig meningsskiljaktigheter, konflikter eller problem med oss själva eller andra. Till och med stjärnor stöter samman ibland, varvid nya världar uppstår. Idag vet jag att det är det som är LIVET.

Charlie Chaplin.

Den här texten gick rakt in i mitt hjärta, och då visste jag att det var sant. Det är såhär det är eller åtminstone det jag ska sträva att leva efter. Detta kallar jag INSPIRATION.

Jag kan, men jag kan inte.

Jag har aldrig mått så dåligt psykiskt efter en löprunda. Det brukar ju vara tvärt om. Men det är otroligt knäckande när man känner att man kan springa snabbare och längre konditionsmässigt. Men inte med mina förbannade knän. 5,5 km på 40 min. Förut sprang jag en mil lika snabbt. Det är dåligt. Usch. Jag vill verkligen till en sjukgymnast. Då får det kosta då men jag måste få hjälp, jag vet ju inte ens egentligen VAD som är felet med knäna. Kan bara gissa att det är överansträngning och för svaga muskler däromkring.

Men jag ska i alla fall skriva en positiv sak också. På torsdag ska jag provrida Ohboy. Behöver jag säga mer? :)

En dag som Valdagen.

Idag har jag fått gjort en hel del. Känns som att jag aldrig fått en lugn stund. Och med lugn stund menar jag vara hemma utan att göra något speciellt.
Dagen börjades med att gå till vallokalen och rösta för allra första gången i mitt lilla liv. Det var faktiskt lite spännande ska jag erkänna. Och jag är nöjd med hur jag röstade trots att jag ändrade mig natten innan.
Sedan hjälpte jag till med veckohandlingen och passade även på att köpa en inliner. Efter det hade vi tänkt promenera/springa i Skatås, så passade jag på att övningsköra dit. Det var första gången mamma följde med i bilen sedan jag började köra. Jag säger bara det. Det är OTROLIGT tur att jag slipper öva med henne. Som pappa sa: Det är väl ganska bra att ha någon bredvid som vågar titta ut genom fönstret och inte ner i väskan?
Haha jadu.
Eftersom det regnade så sket vi i promenixen och åkte och hälsade på farmor som äntligen är hemma igen efter lång tid på sjukhus. När vi kom hem hjälpte jag till att måla några bräder till huset och gjorde i ordning i köket.

Imorgon och på tisdag ska jag jobba på min högstadieskola. I bamba. Känns som jag har kommit långt i livet haha. Nej men jag är faktiskt väldigt glad och tacksam för mitt jobb. Att de anställde en outbildad 17- åring. Och det är roligt att jag fått utbilda mig lite på jobbet för att kunna stå i dieten själv och även stå i restaurangen själv. Att de liksom satsar lite på en.
Jag är ju sån att jag måste ha omväxling och variation i det jag gör. Så att åka runt till olika kök i hela Gunnared passar mig jättebra. Så jag trivs med hur det är nu. Sedan är detta inte något jag ser en framtid inom alls. Men just nu är det perfekt.

Nu ska jag titta lite på valvakan! Sedan ska jag sova gott efter en produktiv dag :)

Förvirring återspeglat i ord

Ibland önskar jag att jag inte tänker som jag gör. Att jag inte var så förbannat förnuftig. Min hjärna är en jävla besserwisser som mitt hjärta inte vill lyssna på. Men jag vet att jag har rätt. Det är det jävligaste. Jag vill inte ha rätt.

Däremot har jag låtit hjärtat ta över makten för en tid och inte ens lyssnat en halv sekund på hjärnan. För när det känns bra så tänker man inte. Då låter man sig bara uppfyllas av den underbara känslan. Men så kommer det stunder då det inte känns lika bra och då börjar man fundera. Man kommer fram till svaret men vill inte veta av det. Man vill uppfyllas av den underbara känslan igen. Den man en gång hade. Men man ska lita på alla sina känslor, inte bara de som är bra.

Jag tror att jag har en jävligt stark försvarsmekanism eller något. För jag tröstar mig själv med förnuft, sådana meningar som andra säger till en när man blivit sårad. Och jag hatar det. Jag överglänser mina egna känslor för att bli av med dem. Slippa dem. Men det är inte utan motstånd. Jag vill inte att det ska gå så fort, att förnuftet ska ha rätt. Jag vill inte lyssna på positiva tankar när jag är ledsen. Jag vill vara liten och bekymmerslös.

Dagar som denna

Dagens skylt på jobbet.

Medarbetare som kommer för sent ombedes att gå till höger
så att ni inte krockar med de som går hem för tidigt.

Man måste ju ändå gilla den.
För övrigt var det ganska bra på jobbet idag. Fredagsfika och glad stämning. Kan bero på att det är lönehelg med hehe. Underbart. Nu ska jag beställa tid hos frissan. Äntligen!

Insändare i GP

Det här inlägget är hämtat från en insändare i GP 2010-08-26, skrivet av Kerstin Bengtsson-Norén.

Nyligen läste jag för kanske hundrade gången i år en artikel om genus och bristen på kvinnliga artister. Det går inte en dag utan en artikel om genus i svenska dagstidningar. Fastän tjejer har bättre betyg än killar, tjejer dominerar på högskolan, kvinnor lever längre och så vidare anses deras underordning vara landets största problem. Det finns större problem i  Sverige än att kvinnor är förfördelade. 
På sjuttiotalet var det klass som var modefrågan, nu är det genus. Arbetarklassen har sedan dess avancerat. Kvinnor flyttar sakta men säkert fram sina positioner och om tio år har de förmodligen gått om männen.
Men den stora orättvisan som nästan ingen talar om är den mellan generationerna.
De unga är idag de förfördelade. Det har blivit nästan omöjligt för unga att skaffa sig en bostad, studielånen räcker knappt till hyra och mat om man mot alla odds hittar en bostad. Konkurrensen om högskoleplatserna är knivskarp och länge har unga tvingats komplettera sina betyg på komvux för att alls ha en chans, vilket har förlängt studietiden och minskat livsinkomsten.
Arbetsmarknaden missgynnar unga. En allt större andel unga bor kvar hos föräldrarna och saknar möjlighet att flytta hemifrån och försörja sig.
När vi föräldrar var unga var det lätt att komma in på högskolan, lätt att få arbete och lätt och billigt att få bostad. Nu sitter vi i stora hus och bostadsrätter som ökat i värde så att nästan varannan fyrtiotalist är miljonär. Våra barn kommer tvingas köpa husen för tiofalt mer än vad vi betalade. Om de alls får lån. Hyresrätter finns knappt.
Tillbaka till musikscenen. Unga är långt sämre representerade än kvinnor.Få artister på sommarens festivaler var under 30 och ännu färre under 25. Artister grundlägger sin karriär i unga år, de som idag står på de stora scenerna var alla aktiva i 20-25 års åldern, spelade på de stora scenerna, var omskrivna och respekterade. Inga nya släpps in.
Vad händer i längden om vi stänger ute de nya generationerna? Detta är en fråga som borde engagera er, tjejer som killar.
Den nya orättvisan, den växande klyftan i Sverige idag handlar inte om klass, inte om genus utan om ålder.

Jag håller fullständigt med. Det är precis så jag känner det. Det går knappt att få jobb, en hyreslägenhet kan man titta i stjärnorna efter och utbildning i Göteborg är också svårt att få. Är Göteborg endast en stad för medelålders? Vart går utvecklingen då kan man fråga sig. Jag känner mig fast med få möjligheter och tror säkert det finns många unga som känner likadant.

Vuxna, en guldgruva.

Jag har funderat på en sak. När man har det jobbigt, kanske killproblem eller kompisproblem eller liknande, så går man nästan alltid till en kompis och pratar om det. Om man nu pratar om det över huvud taget. Men borde det egentligen inte vara bättre att gå till någon vuxen som man ser upp till? Som har lite mer erfarenhet och kan ge en ett annat perspektiv.
Fast det kanske bara är jag som sällan frågar vuxna om sådant. Jag har väl tänkt att de inte förstår hur det är nu. Lite fördomsfullt faktiskt. För när det kommer till kritan så handlar relationer om samma sak då som nu.
Man kanske hade kunnat bespara sig mycket smärta och onödigt tjafs om man hade rådfrågat en vuxen person vid de tillfällena.
Nu menar jag inte att man aldrig ska fråga sina kompisar om sådant, men att man kan komplettera med en vuxens mognad och erfarenhet. Och sedan fatta sitt eget beslut och ta lärdom hur det än går.
Jag tror att många ungdomar nedvärderar vuxna många gånger på olika sätt. Faktiskt. I tonåren så tror man ju att man är störst bäst och vackrast och de vuxna fattar ingenting. Fan vad dum man är. Man har så himla mycket att hämta hos äldre människor som kan hjälpa en att komma långt i livet och fatta rätt beslut.
Vissa kanske tänker som jag gjorde för några år sedan, att jag måste få göra mina egna misstag. Men det är ju bättre att sträva efter att inte göra några misstag alls. Och man kan ju lättare göra ett välgrundat beslut om man har flera personers, vuxna som unga, råd i bakhuvudet. Klart man kommer göra misstag genom livet, men har man inställningen att inte göra några istället för att 'jag måste göra mina egna misstag', så kanske de blir färre.
Jag ska bli bättre på att prata om livet med vuxna. De är en guldgruva för oss unga.

Att vidga sina vyer

Livet har sina små överraskningar

Idag är jag väldans glad ska ni veta! Det är nämligen så att vår snickares dotter har massa hästar som hon inte hinner med riktigt. Och det betyder att jag kanske ska få hjälpa till att rida hennes hästar. Helt perfekt! Speciellt som jag då kommer kunna rida precis när jag har tid. Det är lite jobbigt att alltid kunna på samma tid varje vecka som på ridskola. Hästar tar ju så mycket tid. Och nu när jag jobbar och tar körkort och grejer så har inte jag lika mycket tid längre.
Så ja... jag är förväntansfull. Inget är bestämt än men jag hoppas! Det är ju dessutom flera hästar, större chans att jag trivs med någon av dem i alla fall. Kanske rent av alla, man vet ju aldrig.

Jag var så ledsen ett tag för att jag antagligen inte kommer rida kvar på storås den här terminen. Jag saknar ridningen och att vara bland hästar så otroligt mycket. Men som sagt det finns varken tid eller pengar. Men på det här sättet är förutsättningarna bättre.
Det är faktiskt som många säger: hästar är bra för själen. Jag blir avslappnad bara jag får vara omkring dem.

En bild på mig och min första medryttarhäst Adina, som jag slutade rida på grund av tidsbrist.

You'll never be the same

When you breathe you inhale and you exhale.
But every single time you do that, you're a little bit different
from the one before.
We are always changing.
And it's important to know that there are some changes
you can't control.
And that there are others you can.

Man får skapa sin egen handbok till livet

Jag kommer sakta tillbaka till mig själv efter ett år av splittring. Men vissa delar är svåra att få tag i igen. Och vissa kanske aldrig kommer tillbaka. Men det är nog en del av utvecklingen, att lämna vissa delar av sig själv bakom sig och ersätta med nya istället.

Jag tror inte att en människa kan vara frisk och lycklig förrän hon lever efter sin egen livsfilosofi. Jag släppte min livsfilosofi. Den liksom gled ur händerna på mig. Eller inte hela, men delar av den. Jag brukade inte bry mig så mycket om olika händelser eller vad det var för väder. Det jag lade störst vikt vid var människorna jag delade allt med. Att de var så underbara och att ingenting betydde något förutom de. De människorna omkring mig gjorde allt roligare och lättare att genomleva.
Nu har bara det faktum att det regnat ute kunnat få mig på dåligt humör. Jag har inte haft tid att tänka på annat än skola och hur jag ska bygga min framtid.
Men idag kände jag hur problemen flöt undan lite och jag bara var så glad för alla jag håller nära. Alla har sina problem och de blir inte större än man själv gör dem. Så jag ska jobba på att förminska mina problem med hjälp av den ena återfunna delen av min livsfilosofi.
Det är en bra del att hitta igen, för den gör ju allt så mycket lättare. Så jag är nöjd med dagens åstadkommanden.
 

I wish that every kiss was never ending

Det är tufft att veta att den man tycker så otroligt mycket om inte känner likadant. Men det har jag egentligen  vetat länge innerst inne. Nu är det till slut ute, och smärtan kommer från att inte längre få ha honom. En enorm saknad.

Det är tufft att gråta sig till sömns och vakna med tårarna rinnandes nerför kinderna och sedan dra sig iväg till jobbet och göra ett bra jobb med ett värkande hjärta.
Jag försöker dölja det, men det gick inte så bra. Jag är ju alltid glad och pigg. Jag får höra tröstande ord som inte tröstar alls. Jag vet allt det där. Det kommer gå över, jag kommer hitta någon ny, allt kommer lösa sig. Men NU hjälper inte det. NU mår jag ändå dåligt.

Det jag behöver, det som kan få mig att må lite bättre är att bara vara med mina underbara vänner och känna mig uppskattad. Det är det enda. Men det kommer ta tid innan jag helt blir mig själv igen.

Lite mer än en månad var vi tillsammans. Ingenting egentligen. Men det är en fantastisk människa jag var tillsammans med. Så smärtan och saknaden är ändå stor.

Det jag undrar är hur jag ska kunna hitta en lika bra kille igen. Hur ska det gå till? De är sällsynta och alla killar jag kommer träffa kommer få det svårt när de måste mäta sig med honom. Fast å andra sidan så kommer man långt om man får mig att känna mig älskad. För det var den sista biten som fattades i vårt förhållande. Jag kände mig väldigt omtyckt. Men inte älskad.

Stopp! Här kommer jag!

Det kommer ta lååång tid innan jag tar körkort, det är ett som är säkert! Första gången jag satt bakom ratten fick jag inget motorstopp. Andra gången fick jag motorstopp 2 gånger. Tredje gången fick jag motorstopp 3 eller 4 gånger och idag fick jag knappt startat bilen förrän jag fick motorstopp efter motorstopp. Vafan liksom? Borde det inte gå åt andra hållet? Haha herregud, känner mig lite hopplös, men pappa skrattar typ bara. Och det gör att jag med kan skratta åt det. Jag tror jag är för ivrig eller nåt haha, men jag blir ju bättre på allt det andra, parkerade perfekt på tredje försöket. Jag är stolt. Men det känns verkligen som att körkortet är tusen år bort. Får försöka lära mig snabbare!

Tider att minnas

Jag kände att det blev lite för lite bilder här på bloggen, så jag tänkte att jag kunde lägga upp lite studentbilder och minnas tillbaka cirka två veckor tillbaka i tiden. Känns som det var ännu längre sedan dock. Vet inte om jag riktigt fattat det ännu. Att jag tagit studenten. Nä, inte riktigt...

2 stora Pucko = 2 Stockholmare

Introduktionskursen var inte så tråkig som alla säger att den var! Visst det var kanske lite långt med 3 timmar, men jag tyckte att jag fick ut en del av det ändå. Man har liksom lite mer på fötterna när man sätter sig i förarsätet för första gången. Och det gänget som var med på kursen var ju galet roliga haha. Det var typ en familj på 6 personer. De var liksom så där lite bonnigt rakt på sak, eller jag kan inte förklara riktigt. De var speciella i alla fall. Härliga.
Det jag kommer använda VÄLDIGT mycket från den introduktionen är att det alltid är pappas fel om jag gör fel! Mohahaha. Skäller han på mig så kommer min kommentar: Det är ditt fel!
Jag köpte startpaketet med en gång och bokade min första körlektion till nästa torsdag. Ska bli spännande.
Efter kursen vid sisådär 21.00 tog vi vägen om korvarn i Angered Centrum och köpte middag. "2 stora pucko också" sa vi. "2 stockholmare menar ni" sa han i luckan med ett leende på läpparna och glimten i ögat. Jag älskar när folk skämtar lite random med en. Det är något av det bästa jag vet. Då blir det inte du och jag, då blir det vi. Något som jag kan tycka försvinner mer och mer i större städer.
Jag svarade med "tur för dig att vi inte var stockholmare nu du" Då skrattade han och sa att han hade sagt det en annan gång till tre tjejer som hade blivit helt förnärmade och frågat vad han sa. De var nämligen stockholmare. Så kan det gå ibland, men det är smällar man får ta. Jag älskar det i alla fall, det är som alla historier om dumma norrmän som är exakt samma i norge fast de handlar om svenskar. Det handlar mer om att skapa gemenskap än att klanka ner på andra. Just den biten är ju inte så seriös.
Mer skämt åt folket!

Sommarkläder, regn och körkortstillstånd

Igår träffade jag Hedda i stan för att... tja vi hade inte något speciellt mål egentligen, bara träffas liksom. Egentligen hade vi tänkt bada från början, men efter mycket om och men så blev det inte så. Och tur var väl det för det regnade och var inte direkt badväder. Däremot var jag totalt sommarklädd med kort illgrön klänning och sandaler. Jag kände mig lite sådär halvt out of place, men vad ska man göra? Det var ju varmt och fint väder dagen innan, och det var de kläderna jag hade på mig när jag åkte till Robin.
Jag och Hedda gick omkring lagom opepp i affärer eftersom ingen av oss kunde handla något. Ganska panka båda två. Men vi kände oss ändå duktiga för att vi har jobb och för att vi kommer få lön i slutet av månaden. Då ni!

Igår gick jag och lade mig för sent eftersom jag inte kunde somna för att jag hade druckit kaffe. Så jag satt uppe och tänkte på allt mellan himmel och jord samtidigt som jag pluggade lite.
Imorse vaknade jag av ett sms från Emma som undrade om jag ville följa med till skolan och lämna lite böcker. Just då fanns det typ inget jag inte ville mindre än att åka till skolan liksom haha.

I morgon ska jag på introduktionskurs på körskolan och jag har redan fått körkortstillstånd, så efter det får ni se upp för då kommer jag vara ute på vägarna! Ska bli kul faktiskt.
Fast det är lite jobbigt att den man kör med måste ha gått handledarkursen, annars kan man ju köra med fler och få fler tillfällen att öva. Men jag känner mig trygg med pappa. Han är liksom sådär rakt på sak och inte en sån som oroar sig så fort det kommer en bil i sikte (som mamma gör).

Nu ska jag käka och sedan blir det plugg plugg plugg, prov på torsdag!
Ciao

I väntan på en galen dag

Jag sitter här och tänker på studenten som är i övermorgon. Och så kom jag på att jag inte kan studentsången. Kommer någon kunna den ens? I vilket fall så lyssnar jag sönder den nu, kanske inte så mycket för att lära mig den utan mer för att peppa.
Mamma frågade som så många andra frågar: Hur känns det att ta studenten nudå?
Det känns inte så speciellt egentligen, förutom att man gör massa galna grejer den dagen så känns det inte som en så stor grej i livet. För det är ju inte så att jag slutar skolan för alltid. Jag ska ju läsa vidare sedan. När jag gått klart DEN utbildningen känns det nog som något mycket större.
Vad nu det kan vara för utbildning. Sjukgymnast? Är det något för mig tro? Jobba med människor både psykiskt och fysiskt och hjälpa dem att klara sina mål. Jag tror att det kan vara en början i alla fall.
Nu ska jag sova för jag lär inte få så mycket vila i morgon. Dagen innan studenten.

Jakten på den försvunna låten

Asså jag försöker hitta typ originalversionen av låten Hotel California med The Eagles, men jag hittar den varken på spotify eller youtube. Kanske ska kolla på iTunes med, men jag blir snart galen om jag inte hittar den. JAG VILL HA DEN! Och jag vill ha den ännu mer bara för att den inte finns nånstans. Om någon annan hittar den så blir jag väldigt glad :D

Lita på att andra säger som det är.

Varför ska man göra allt så omständigt genom att oroa sig över hur andra ska uppfatta vissa handlingar eller vissa saker man säger? Till exempel om man blir medbjuden på något, men man har inte lust bara. Det har inget med personerna att göra alls, man har bara inte lust helt enkelt. Men så går man ändå bara för att den man blev bjuden av inte ska tro att man inte vill umgås med honom/henne. Eller så hittar man på någon annan anledning att inte gå som skulle vara mer accepterad av den andre. Varför är det så svårt att säga som det är? Rakt ut. Varför ska man hålla på att tassa runt folk av rädsla för att de ska bli sura eller ledsna?
Är det något typiskt svenskt tro? Att till varje pris undvika potentiella konflikter. Men hur farligt är det liksom? Om någon blir sur för en sådan liten petitess så lär det inte vara länge, och om det gör det så borde den personen ta och växa upp lite tycker jag.
Det kanske är typiskt tjejer också? Att orora sig för hur folk ska tolka saker, och att själva försöka tolka allt. Tolka in helt andra grejer som inte har med saken att göra.
Men det blir ju så jobbigt. Varför inte bara acceptera läget eller fråga varför då om det nu är så viktigt. Och nöja sig med svaret. Och den som svarar borde säga som det är utan att oroa sig för reaktionen.
Det blir ju lättare för en själv om man kan sluta oroa sig oavsett i vilken ände man är, den som inte har lust att komma på den där grejen, eller den som undrar varför. Bara säga som det är och lita på att andra säger som det är.
Någon som tycker jag är naiv när jag säger så? Lita på att andra säger som det är. Visst alla säger inte alltid som det är, men man borde ändå lita på att de gör det. Och om det visar sig att de inte gör det så beror det väl på vad det handlar om, men då är det bara den personen man ska passa sig för och inte föra över sin rädsla på alla människor.
Det handlar nog mycket om tillit faktiskt det här. Om man litar på någon så borde man inte oroa sig över hur han/hon ska reagera, eller varför han/hon gör det och det. Och man borde våga fråga och våga svara. Ärligt.

Hur kan du inte ha tid när det kommer ny hela tiden?

Nu var det allt längesedan jag skrev något här! Det beror på att jag har haft så mycket i skolan det sista innan betygen skulle sättas. Men det beror inte bara på att jag jobbade med skolarbeten, nej det beror också på att jag sov. För jag sov väääldigt mycket. På grund av att jag var så stressad antagligen. En dag sov jag till typ 12.00 var uppe en stund, sedan sov jag middag i en och en halv timme kanske, vilket jag aldrig brukar kunna och om jag gör det så kan jag inte sova på natten sen. MEN det mest fantastiska var att jag drack kaffe efter maten! OCH att jag sedan sov hela natten lång utan problem. Eller det mest fantastiska var väl egentligen inte att jag drack kaffe, utan det senare.

Men nu har allt lugnat sig lite vilket är väldigt skönt. Idag har jag inte gjort någonting. Det har jag gjort många gånger, men det bästa med idag var att jag inte behövde göra någonting!
Jag har typ njutit av vädret, provat studentklänningen lite, sorterat reklam som min bror ska dela ut (det är verkligen sjukt mycket) och så har jag kollat på en film som jag inte visste vi hade som jag hade haft användning för igår när jag spenderade en timme på att välja någon film att se innan jag gick och la mig. Jag ville ha nåt med action som jag inte hade sett typ. Hittade inget. Så det blev Scent of a woman istället, vilket inte var så dåligt egentligen för den är ju så bra. Men om min bror hade kommit med den där andra filmen (G.I Joe ) när jag frågade honom om han hade några filmer på sitt rum istället för alla de andra filmerna han kom med som jag redan hade sett och som jag inte alls var sugen på, så hade det passat mycket bättre.

By the way, jag ska inte springa göteborgsvarvet imorgon. Mina knän pallar inte. Och jag vill inte sabba de mer än de redan är. Det är faktiskt en grej som jag har varit mest rädd för i hela mitt liv, att jag ska förstöra mina knän så att de aldrig blir bra så jag inte kan röra mig så som jag vill och behöver. Så jag är lite rädd nu. Och jag väljer att fega ur. För jag har lärt mig att lyssna på kroppen när den säger ifrån, när jag sabbade knäna så lyssnade jag inte utan fortsatte att springa tills det blev såhär. Och det var inte värt det, och jag ångrar det så himla mycket. Jag visste bättre. Men men, nu är det som det är och jag ska leta upp en sjukgymnast som kan hjälpa mig att träna upp knäna och komma igång med träningen igen för att ställa upp i Varvet nästa år istället. Man ska aldrig ge upp! Faller man så är det bara att resa sig igen och göra ett nytt försök. Vad ska man annars göra liksom?

Imorgon ska jag shoppa lite smått och gott och sedan vet jag inte vad som händer, om vi skulle hitta på nåt eller hur det blev. Men det löser sig. Nu ska jag gå och störa min bror lite hehehe, annoying big sis' is on the move!

Det är lite mycket nu men jag gör mitt bästa med ett leende på läpparna

Idag har jag redovisat det gestaltande arbetet i Staden & Framtiden, och skrivit ett viktigt prov i Engelska C. Jag tror det gick bra på båda. Slutade halv 5, det spöregnade, och jag var vrålhungrig så jag går och köper det bästa man kan köpa då - choklad! Haha det kanske inte var det bästa, men det var i ett svagt ögonblick... skulle ändå till affären och köpa en treo till mitt hjärta som låg hemma och var supersjuk.
Sedan bar det hem till balklänningen som mamma hämtade idag när jag skrev prov. Den var ännu finare än jag kom ihåg den! Jag är verkligen helt förälskad i den! Men jag måste öva på att gå i skorna, eller jag kan ju gå i dem utan problem men jag blir trött i fötterna ganska fort. Jag brukar kunna gå i klackar rätt länge, men jag brukar dock inte ha så smal klack. Det kan nog bero på det. Och klänningens längd är mätt exakt efter de skorna.
Nu är det bara lite små detaljer kvar som jag ska köpa. På fredag ska jag solduscha. Hoppas verkligen det blir bra, för jag har aldrig gjort det förut. Men har man en vit klänning kan man liksom inte vara blek. Det funkar inte.

På måndag och tisdag har jag sammanlagt tre prov, två redovisningar och tre inlämningar som ska vara klara. Om ni undrar vad jag ska göra på kvällarna och varför jag inte hör av mig. Så gör jag det. Nu vet ni. Jag får väl sätta igång nu då, önska mig lycka till!

En bra dag ändå

I morse fick jag inte vakna när jag ville, utan då skulle alla ringa och sms:a! Fast en som ringde var i alla fall min arbetsgivare som gav mig jobb på torsdag, vilket ju är rätt nice. Slapp jag ringa henne om sommarschemat plus att jag fick en röd dag! Ungefär 300 kronor extra på en röd dag är inte fel.
Idag har jag fått gjort en del skolarbete med vilket känns skönt. Och så har jag gjort ett yogapass som var väldigt välbehövligt.
Så har jag testat de nya högtalarna till datorn med, och alla vet ju hur man testar sådant! Hööög volym så man känner basen i golvet! Kommer bli en bra studentmottagning hehe ;)

Nu ska jag skriva lite på bokrecensionen och sedan ska jag nana!
Blev ett kort inlägg idag, men sådant är livet.
Godnatt!

Dagen som kom och gick

Jag har träningsvärk. Jag var bara tvungen att skriva det så att alla vet det.

Idag var upplägget samma som igår, fast vi fokuserade mer på själva tränarskapet och olika styrkeövningar. Och ja det var lika kul som igår! Det enda som är lite tråkigt är att jag inte fått så mycket gjort denna helgen eftersom utbildningen har tagit hela dagarna typ. Men jag ser det som en slags investering eftersom man får intyg på att man slutfört utbildningen och kan använda det i sitt CV sedan. Hmm känns som jag tjatar om att man kan ha det i sitt CV hela tiden hehe. Men det är nog för att jag har så mycket i skolan så jag har tvekat på om det är en så bra idé att hela helgen går åt till tränarutbildningen.

Men jag har i alla fall gjort klart min del av kollaget till det gestaltande arbetet i Staden & Framtiden. Känns bra, imon på förmiddagen ska jag skriva klart en reflektion och förbereda en redovisning i religion. Wohoo! Eller nåt.

Och så ska jag boka tid för soldusch imon med. Och ringa jobbet om arbetsschema under sommaren. Kanske ska ta och cykla lite med, för att träna kondition men utan att belasta knäna. Plus att jag måste göra ett yogapass med efter dagens styrkepass. Så ska jag nog ringa morbror Peter och prata om mina knän och göteborgsvarvet och se om han kan hjälpa mig på något sätt.

Det blev ett litet inlägg idag med hörrni! Det trodde jag inte först faktiskt, känner mig lite trött och oinspirerad, men jag gillar den här bloggen. Det måste vara det :)

Dag ett av två på gamla regementet i Kviberg

Yes. Då var första dagen av Grundtränarutbildning nivå 1, avklarad! Det har varit en riktigt rolig dag. Men jag ska inte sticka under stol med att jag var lite nervös över att gå dit helt själv. Men då tänkte jag på förra gången när jag gick ungdomsledarutbildningen så var det ändå rätt chill, mycket diskussioner och så. Och så tänkte jag att jag klarar vad jag vill. Det är bara att gå dit så löser sig allt. Svårare än så är det faktiskt inte. Ibland är man bara för löjlig asså.
Och det var ju supertrevliga människor där. Denna gången var det dessutom inte så mycket grupperingar utan nästan alla kom själva. Plus att det var äldre personer i gruppen, större bredd på åldern kanske men när man kommer upp i ålder så blir det inte lika stor skillnad mellan åren.

Ledarna var jätteduktiga på att föreläsa och hålla diskussioner och visa träningsövningar och allt vad vi gjorde. Det är sådan hög kvalitet på SISU utbildningarna, och att jag får den här kursen gratis bara för att jag är medlem i en klubb är ju suveränt!
Alltså, man får så mycket mat! Haha det passar mig alldeles utmärkt. Först fick vi massa frukt och vatten som stod i föreläsningssalen. Sedan fick vi kaffe/juice och macka (jag drack INTE kaffe) och sedan fick vi lunch som bestod av jättefin lax och potatisgratäng med sallad och bröd. Och så fick vi kaffe och kaka till det, men det tog jag inte. Sedan fick vi eftermiddagsbulle med kaffe/juice.
Nu tänker ni säkert att fan vad de åt hela tiden, de kan inte ha haft tid för mycket annat!
Men så var inte fallet mina vänner. Dagen började 09.00 och slutade 17.00, så visst fick vi gjort grejer! Passet i idrottshallen var det bästa tycker jag. Jag längtade till det hela dagen och kunde typ inte sitta still. Och då hade jag inte druckit nåt kaffe! Det ni.

Nu ska jag titta på Avatar innan jag somnar nöjd och fin rullgardin.

Våga vara beroende av andra!

Vi har så många föreställningar om hur det kommer att vara och vad det kommer att innebära att åldras, och oftast tänker vi på elände.
Vi är rädda för att bli sjuka, beroende av andra och ensamma.

Men i en undersökning om upplevd ensamhet så kom man fram till att det var fler unga som kände sig ensamma ofta eller ibland än äldre. Undersökningen gjordes på 20-30 åringar och 80-90 åringar. Man menar att detta kan bero på att 20-30 års åldern är den tid i livet då man flyttar hemifrån och ska bilda sig en egen social plattform och kanske också bilda par. Medan de gamla har funnit trygghet i sig själva och får ett ökat behov av att få vara för sig själv.

I dagens individualiserade samhälle rädda för att bli beroende av andra. Men vi har nog inte riktigt insett att vi som de sociala djur vi faktiskt är, alltid kommer att vara mer eller mindre beroende av varandra.
Vi behöver uppskattning och uppskattning kan vi bara få av andra. Vi behöver kärlek både att ge och ta emot, och då behöver vi någon att dela den med.
Jag tycker att det här med att det är viktigt att ha ett stort kontaktnät är intressant, för det säger ju emot det här med att inte vilja vara beroende av andra lite grann. Och då blir det lätt fel för man ska ju ha många kompisar, för ju fler man känner desto mer populär är man.
Men det är de allra närmaste vännerna som håller en borta från ensamheten. Att man har någon att ringa klockan två på natten om man verkligen skulle behöva det. Trots att man har många vänner så är det nog inte så många man kan göra så med. Så då spelar antalet vänner egentligen inte så stor roll, utan det blir graden av vänskap som betyder något.
Om man då inte vill vara beroende av någon blir det svårt att behålla nära vänner. Och om man är inne på att skaffa sig ett stort kontaktnät blir det lätt att man får mindre tid för de närmaste vännerna.
För god vänskap är en färskvara, den måste näras regelbundet.
Och har man inga nära vänner så känner man sig ensam, trots det stora kontaktnätet.
Våga vara beroende av andra!

...

I wish that every kiss was never ending

The Great Power Of Kaffe

Jag sitter här med min skål flingor och fil och funderar på hur i helvete jag ska ta mig igenom dagen. Jag har nämligen sovit 2 timmar i natt. Jepp. 2 timmar. Allt beror på att jag drack kaffe alldeles för sent igår. Jag tål inte kaffe, jag blir hyperspeedad då. Dricker jag kaffe på förmiddagen räcker det hela dagen sedan. Alltså det är så att jag inte kan stå stilla, jag blir rastlös och okoncentrerad. Helt sjuk påverkan det har på mig egentligen. Jag dricker därför sällan kaffe. Men igår blev jag ju bjuden på den där ceremonin, så det kändes lite dumt att säga nej då. Ändå gick jag ut och sprang på kvällen för att göra av med lite energi så jag skulle kunna sova. Men nejdå. Jag kunde inte sova för fem öre. Jag gick och la mig halv två på natten och låg vaken till halv sex ungefär. Sedan vaknade jag halv åtta igen. Jag mår inte bra av det här. Man kan inte leva om man bara sovit 2 timmar på ett dygn, hallå! Jag kommer säkert få en hjärtattack på vägen till skolan eller nåt. För jag kan ju inte sova på vagnen. Jävla kaffe asså. Skit.

Schillerskas Ungkarlsauktion och stipendieutdelning på Länsstyrelsen!

En gång om året är det Kulturdagarna på Schillerska gymnasiet. Då är det utställningar, workshops av olika slag, spelningar och andra spännande aktiviteter under tre dagar. Den kanske mest uppskattade händelsen genom tiderna är väl Schillerskas Ungkarlsauktion. Det går ut på att ett antal ungkarlar säljs var för sig till högst bjudande. Det man bjuder för ska man sedan bjuda ungkarlen på på dejten sedan. Under budandet läses ungkarlens bra respektive dåliga sidor upp, vilka han själv har komponerat ihop. Man kan även få se en tröja åka av, armhävningar, dans oh diverse saker som ungkarlarna gör för att få högre bud på sig.

Det är så otroligt kul att titta på, så härlig stämning oh galna människor. En tjej bjöd ett årsförbrukning av sex, 800 kr och sig själv insmetad i kladdkaka, för en kille! Hahaha det var ju det bästa budet jag har hört nån gång! Lucky boy!

Efter det följde jag med Sarafina till en ceremoni på konsulatet Länsstyrelsen för att hämta ut hennes stipendie på 10 000 kr (!) Hon hade på grund av hennes goda betyg (alla MVG) gjort sig förtjänt av Kungliga Hvitfeldtska Stipendiet.

Först hittade vi inte vart Länsstyrelsen låg, så vi frågade en kostymklädd herre vid Lilla Torget om han visste var det låg, oh det visade sig att han okså skulle dit då hans dotter också hade fått stipendiet! What are the chances?

Vi kommer dit och blir invisade till garderoben och får skriva våra namnteckningar i gästboken. I samma gästbok visar det sig att diverse presidenter och kungen har skrivit sina namnteckningar, bl a G.W. Bush och kinas kommande president. Det är ju lite coolt faktiskt. Eller ganska rätt så mycket coolt.

Sedan berättade de om huset och länsstyrelsen och även om Hvitfeldtskas stipendiefond. Det bjöds på välkomstdrink och kaffe och tårta. Det hela var väldigt högtidligt och fint. Det var riktigt roligt att få vara med! I slutet fick vi en liten rundtur i alla rummen som skulle representera sverige. De var både antika och moderna och allt däremellan, väldigt fint var det, och de hade konst från konstmuséet och liknande. I varje rum fanns ett foto på någon eller några från kungafamiljen och stora och maffiga speglar. Drömmen för en tjej haha.

Det har varit en väldigt rolig dag idag. Nu ska jag nog gå ut och springa lite innan det blir för sent!

Målet närmar sig...

Jag kan inte riktigt fatta det... nästa vecka är studentbalen. NÄSTA VECKA! Åh herregud jag tror jag måste lägga mig ner lite. Sedan är det Göteborgsvarvet veckan därpå. Shit, jag tror jag måste ut och springa lite! Och sedan kommer den stunden jag har väntat på sedan jag började gymnasiet. jag vet inte om jag klarar av att skriva det ens. Men jag springer ut från Schillerskas enormt stora och tunga portar och omfamnar friheten och fortsättningen på mitt liv. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara hur det känns, hur otroligt mycket jag verkligen längtar efter just den dagen.

Men nu måste jag ta en sak i sänder. Jag måste fokusera på denna veckan. Jag måste plugga järnet så mycket som jag är efter i. Och så ska jag köpa smycken till balklänningen, tänkte gå in på Accessorize och se om de har något bra där. Så måste jag såklart springa en del, och i helgen ska jag på en Grundledarutbildning i Kviberg. Förkunskaperna var ungdomsledarutbildningen Plattformen som jag, Alex och Annie blev erbjudna från ridklubben. Och eftersom utbildningen är gratis så tycker jag att det är självklart att jag går på den! Alltid bra att ha i sitt CV, plus att jag kanske kommer jobba inom den branschen i framtiden så what the hell? Skitbra! (bilden är från ungdomsledarutbildningen i Ljungskile)

Okej. Nu måste jag sätta igång! Tiden bara flyger iväg och målet kommer allt närmare...

Ännu en blogg!

Ja då har jag startat ännu en blogg. Jag har nu testat blogg.se, devote.se, soclog.se och nu ska jag testa blogspot.com.
Jag vet inte ens varför jag byter blogg. Eller det är nog för att de antingen är krångliga, eller för att jag tröttnar... När det händer mycket i mitt liv så orkar jag inte skriva ner allt. Jag vet inte varför, det är väl då man borde skriva? Eller? Men jag tror att det kan bero på att jag inte hinner samla tankarna och känslorna för att kunna skriva så det bli begripligt, hehe. Så kan det nog vara.
Och nu ska jag skriva så som jag alltid skriver: Men jag ska försöka skriva oftare nu.
Oh well... vi får väl se hur det blir med det, för just nu händer det MASSOR! Jag tar ju studenten snart och allt vad det innebär, plus att det är massa relationer som har påbörjats och avslutats runtomkring mig. Så det är mycket att stå i och många att finnas för, och mitt i alltihop ska man hitta sig själv med.
Men jag går med ett leende ut i världen och älskar att jag delar den med så fina människor som mina vänner och min familj är. Med er klarar jag allt! (L)