Livet har sina små överraskningar

Idag är jag väldans glad ska ni veta! Det är nämligen så att vår snickares dotter har massa hästar som hon inte hinner med riktigt. Och det betyder att jag kanske ska få hjälpa till att rida hennes hästar. Helt perfekt! Speciellt som jag då kommer kunna rida precis när jag har tid. Det är lite jobbigt att alltid kunna på samma tid varje vecka som på ridskola. Hästar tar ju så mycket tid. Och nu när jag jobbar och tar körkort och grejer så har inte jag lika mycket tid längre.
Så ja... jag är förväntansfull. Inget är bestämt än men jag hoppas! Det är ju dessutom flera hästar, större chans att jag trivs med någon av dem i alla fall. Kanske rent av alla, man vet ju aldrig.

Jag var så ledsen ett tag för att jag antagligen inte kommer rida kvar på storås den här terminen. Jag saknar ridningen och att vara bland hästar så otroligt mycket. Men som sagt det finns varken tid eller pengar. Men på det här sättet är förutsättningarna bättre.
Det är faktiskt som många säger: hästar är bra för själen. Jag blir avslappnad bara jag får vara omkring dem.

En bild på mig och min första medryttarhäst Adina, som jag slutade rida på grund av tidsbrist.