Facebook-kultur

Utdrag ur ett intressant och tänkvärt inlägg på en väns blogg:

Om man läser sina ”vänners” kommentarer på facebook skulle man kunna tro att jorden, den ökande segregation och allt större utslagningen till trots, har blivit en vänligare plats att leva på. Man skulle kunna inbilla sig att människor bryr sig om varandra på ett sätt som vida överträffar våra fantasier om äkta, mänsklig gemenskap. Man skulle rentav kunna göra sig föreställningen, att saknades möjligheten att gratta på facebook skulle gratulanterna dyka upp utanför dörren på födelsedagen med tårta och presenter och ropa ett unisont ”Hurra för dig, finaste du!”

Läs hela inlägget "Facebookuttrycken börjar göra ont"

Här är ett annat utdrag om samma ämne, ur en annan läsvärd blogg:

Små äckliga tavlor med puttinuttigt glada tillrop och aforismer nedlusar vårt samhälle. På Facebook varvar en speciell typ av vänner dessa budskap med självömkande statusmeddelanden i stil med ”XX önskar folk kunde vara rakryggade och se andra i ögonen i stället för att gå bakom ryggen och ljuga. Så har jag alltid gjort”.
Offentliga uppfostringar av ”ni vet vilka ni är” och tragikomiska syftningsfel haglar över oss andra som frenetiskt blockerar och blockerar i fåfänga försök att minimera vågen av gullighet, socialporr och härlighetsapplikationer med hjärtan och rosa jävla nallar.
Med socialporr menas personlig information av det slaget där man berättar mer än andra önskar ta del av.

Läs hela inlägget här

Det är svårt att inte dras med i facebook-fällorna, men även om man gör det är det aldrig för sent att säga stopp.

Promenad i skogen #2

Promenad i skogen

Fler bilder kommer!

Det finns inga enkla svar

Jag vill åka iväg långt bort utan att planera när jag ska komma tillbaka. Jag vill vara ensam tills jag sträcker mig efter sällskap. För jag kan inte finnas för andra så som jag vill finnas, när jag har unfinished business med mig själv. Jag behöver verkligen inga krav på mig just nu, inga förväntningar, bara förståelse och tid och inga frågor förrän jag är redo att komma med svar.
Jag vill inte vara egoistisk, de flesta av mina vänner vet att jag inte är det. Men ibland måste man vara egoistisk för att sedan kunna ge av sig själv till andra.
Jag behöver vänner som bara finns just nu. Även om jag inte kan vara tillräcklig tillbaka än.
För som det är nu, försöker jag vara tillräcklig överallt, men det blir bara att jag inte är tillräcklig någonstans. Inte ens för mig själv.