I wish that every kiss was never ending

Det är tufft att veta att den man tycker så otroligt mycket om inte känner likadant. Men det har jag egentligen  vetat länge innerst inne. Nu är det till slut ute, och smärtan kommer från att inte längre få ha honom. En enorm saknad.

Det är tufft att gråta sig till sömns och vakna med tårarna rinnandes nerför kinderna och sedan dra sig iväg till jobbet och göra ett bra jobb med ett värkande hjärta.
Jag försöker dölja det, men det gick inte så bra. Jag är ju alltid glad och pigg. Jag får höra tröstande ord som inte tröstar alls. Jag vet allt det där. Det kommer gå över, jag kommer hitta någon ny, allt kommer lösa sig. Men NU hjälper inte det. NU mår jag ändå dåligt.

Det jag behöver, det som kan få mig att må lite bättre är att bara vara med mina underbara vänner och känna mig uppskattad. Det är det enda. Men det kommer ta tid innan jag helt blir mig själv igen.

Lite mer än en månad var vi tillsammans. Ingenting egentligen. Men det är en fantastisk människa jag var tillsammans med. Så smärtan och saknaden är ändå stor.

Det jag undrar är hur jag ska kunna hitta en lika bra kille igen. Hur ska det gå till? De är sällsynta och alla killar jag kommer träffa kommer få det svårt när de måste mäta sig med honom. Fast å andra sidan så kommer man långt om man får mig att känna mig älskad. För det var den sista biten som fattades i vårt förhållande. Jag kände mig väldigt omtyckt. Men inte älskad.

Stopp! Här kommer jag!

Det kommer ta lååång tid innan jag tar körkort, det är ett som är säkert! Första gången jag satt bakom ratten fick jag inget motorstopp. Andra gången fick jag motorstopp 2 gånger. Tredje gången fick jag motorstopp 3 eller 4 gånger och idag fick jag knappt startat bilen förrän jag fick motorstopp efter motorstopp. Vafan liksom? Borde det inte gå åt andra hållet? Haha herregud, känner mig lite hopplös, men pappa skrattar typ bara. Och det gör att jag med kan skratta åt det. Jag tror jag är för ivrig eller nåt haha, men jag blir ju bättre på allt det andra, parkerade perfekt på tredje försöket. Jag är stolt. Men det känns verkligen som att körkortet är tusen år bort. Får försöka lära mig snabbare!

Tider att minnas

Jag kände att det blev lite för lite bilder här på bloggen, så jag tänkte att jag kunde lägga upp lite studentbilder och minnas tillbaka cirka två veckor tillbaka i tiden. Känns som det var ännu längre sedan dock. Vet inte om jag riktigt fattat det ännu. Att jag tagit studenten. Nä, inte riktigt...

2 stora Pucko = 2 Stockholmare

Introduktionskursen var inte så tråkig som alla säger att den var! Visst det var kanske lite långt med 3 timmar, men jag tyckte att jag fick ut en del av det ändå. Man har liksom lite mer på fötterna när man sätter sig i förarsätet för första gången. Och det gänget som var med på kursen var ju galet roliga haha. Det var typ en familj på 6 personer. De var liksom så där lite bonnigt rakt på sak, eller jag kan inte förklara riktigt. De var speciella i alla fall. Härliga.
Det jag kommer använda VÄLDIGT mycket från den introduktionen är att det alltid är pappas fel om jag gör fel! Mohahaha. Skäller han på mig så kommer min kommentar: Det är ditt fel!
Jag köpte startpaketet med en gång och bokade min första körlektion till nästa torsdag. Ska bli spännande.
Efter kursen vid sisådär 21.00 tog vi vägen om korvarn i Angered Centrum och köpte middag. "2 stora pucko också" sa vi. "2 stockholmare menar ni" sa han i luckan med ett leende på läpparna och glimten i ögat. Jag älskar när folk skämtar lite random med en. Det är något av det bästa jag vet. Då blir det inte du och jag, då blir det vi. Något som jag kan tycka försvinner mer och mer i större städer.
Jag svarade med "tur för dig att vi inte var stockholmare nu du" Då skrattade han och sa att han hade sagt det en annan gång till tre tjejer som hade blivit helt förnärmade och frågat vad han sa. De var nämligen stockholmare. Så kan det gå ibland, men det är smällar man får ta. Jag älskar det i alla fall, det är som alla historier om dumma norrmän som är exakt samma i norge fast de handlar om svenskar. Det handlar mer om att skapa gemenskap än att klanka ner på andra. Just den biten är ju inte så seriös.
Mer skämt åt folket!

Sommarkläder, regn och körkortstillstånd

Igår träffade jag Hedda i stan för att... tja vi hade inte något speciellt mål egentligen, bara träffas liksom. Egentligen hade vi tänkt bada från början, men efter mycket om och men så blev det inte så. Och tur var väl det för det regnade och var inte direkt badväder. Däremot var jag totalt sommarklädd med kort illgrön klänning och sandaler. Jag kände mig lite sådär halvt out of place, men vad ska man göra? Det var ju varmt och fint väder dagen innan, och det var de kläderna jag hade på mig när jag åkte till Robin.
Jag och Hedda gick omkring lagom opepp i affärer eftersom ingen av oss kunde handla något. Ganska panka båda två. Men vi kände oss ändå duktiga för att vi har jobb och för att vi kommer få lön i slutet av månaden. Då ni!

Igår gick jag och lade mig för sent eftersom jag inte kunde somna för att jag hade druckit kaffe. Så jag satt uppe och tänkte på allt mellan himmel och jord samtidigt som jag pluggade lite.
Imorse vaknade jag av ett sms från Emma som undrade om jag ville följa med till skolan och lämna lite böcker. Just då fanns det typ inget jag inte ville mindre än att åka till skolan liksom haha.

I morgon ska jag på introduktionskurs på körskolan och jag har redan fått körkortstillstånd, så efter det får ni se upp för då kommer jag vara ute på vägarna! Ska bli kul faktiskt.
Fast det är lite jobbigt att den man kör med måste ha gått handledarkursen, annars kan man ju köra med fler och få fler tillfällen att öva. Men jag känner mig trygg med pappa. Han är liksom sådär rakt på sak och inte en sån som oroar sig så fort det kommer en bil i sikte (som mamma gör).

Nu ska jag käka och sedan blir det plugg plugg plugg, prov på torsdag!
Ciao