Skratt är vackert
Du är vacker
Vackrast är du när du skrattar
<3
tisdag 30 november 2010
söndag 28 november 2010
En dag att minnas.
Jaa mina vänner, då har ännu en helg kommit och nästan gått. Men det speciella med just denna helgen var ju att jag fyllde år i fredags! Och det var riktigt bra från början till slut. Det började med en god frukost på sängen, vilket är något av det mysigaste som finns! Halv sex på morgonen dock... jag skulle upp och jobba på ett nytt ställe. Så det var bara att dra sig upp och försöka hitta dit i snöyran efter beskrivning. Och det gick ju lätt som en plätt. Det var jättelugnt där jämfört med andra ställen jag varit på, så det passade mig utmärkt just då. Och jag fick massa fina gratulations- sms som gjorde det hela mycket trevligare.
Men det bästa med att jobba där var att min arbetsledare i köket frågade om jag var intresserad av att jobba som vikarie i själva skolan, med barnen. Hell yeah! hade jag lust att säga, men jag var något mer subtil. Hon sa att de formligen skrek efter vikarier där så hon skulle ta mitt nummer och ge det till personalansvarig på måndag. Så jag fick i princip jobb utan att söka. Galet.
Efter jobbet skulle jag hem och städa lite inför morgondagen då vi skulle ha gäster. Sedan hade jag tänkt sova lite eftersom jag bara hade sovit i fyra timmar innan. Men icke sa nicke, då skulle vi tydligen gå ut och äta middag, och då blev allt plötsligt väldigt stressigt. För jag var ju tvungen att fixa mig innan jag skulle iväg till bowlingen med mina vänner. Och det var bara två timmar innan jag var tvungen att åka. Sedan skulle tydligen familjen HANDLA efter att vi hade ätit. Jo tjena det hade ju jag tid att följa med på. Men för att jag skulle få något i magen följde jag med och åt och stack hem direkt efter på egen hand.
Men jag hann! Jag var först på plats utanför Valhalla bowling till och med. 12 personer var vi som tävlade i tre lag mot varandra på discobowlingen. Det var hur kul som helst! Det var lite intressant att de använde sig av spotify FREE, för vi var tvungna att lyssna på spotifyreklam då och då. Ofta de inte hade premium liksom.
Mitt lag vann inte, men jag måste skryta lite med att jag var bäst av alla personligen hihi.
Efter bowlingen droppade tre av och en tillkom. Vi tog oss till Rockbaren för att förfesta lite typ och fylla på depåerna för en billigare peng. Där träffade jag även Spetan som tillsammans med Sandra sprang fram och gav mig varsin grattiskram. Underbart!
Sedan drog vi oss vidare till Excet där det var lång kö, men den brukar oftast gå ganska snabbt så det var rätt lugnt. När vi kom fram till vakten så sa han att eftersom vi bara var tjejer i sällskapet så hade vi kunnat ställa oss i VIP kön istället. Men men då vet vi det till nästa gång. Det är väldigt trevliga vakter på det stället. De önskar en välkommen tillbaka och trevlig kväll. Sådant gillas!
Där inne var vi med varandra ett tag men sedan splittrades vi upp i grupper vilket var ganska väntat. Jag träffade en sjukt skön tjej på toan två gånger. Haha vad är oddsen liksom? Jag träffade även en kompis kompis senare som jag inte sett på länge, trevligt trevligt.
När jag och Matilda och Linnéa var ute på balkongen med några dåligt blandade mojitos (de smakade medicin uh! ) för deras rökpaus, blev vi raggade på av en liite för gammal snubbe som hoppades på någon av oss. Linnéa tyckte att jag skulle få en godare drink så hon började såklart flirta lite med honom och sa att det var min födelsedag osv. Motvilligt följde jag med dem till en av barerna där han beställde oss varsin drink som var helt okej. Fast den tog lååååång tid att dricka, eller så kändes det bara så för att jag ville komma där ifrån hehe. Var ju tvungen att vara lite trevlig och småprata under tiden och det visade sig att han var jävligt tät. Raggningsförsök kanske, men jag blev räddad av att mamma ringde haha! Hon sa att jag skulle ringa när jag ville komma hem så snäll hon är.
Vi gick hem vid tre tiden och det var knökat vid garderoben. Jag betalade garderoben för en kille som inte hade lösa pengar. Tänk vad hemskt att inte kunna hämta ut sin jacka! Han ville bjuda mig på ett glas vin som tack, men jag sa att det var lugnt, jag skulle hem.
När vi ÄNTLIGEN hade fått våra jackor märker Linnéa att hennes halsduk är borta. Så hon gå TILLBAKA!! jag tänkte att hon aldrig skulle hitta den och vid det här laget var jag så otroligt trött att jag sa till Matilda som väntade på Linnéa att jag skulle gå och möta upp mamma och tackade för kvällen. Spårvagnen skulle inte komma förrän om långa sex minuter, så istället för att frysa bestämde jag mig för att gå till Hotell Radisson där mamma skulle hämta upp mig. Jag hade bara korsat gatan så ser jag Matilda och Linnéa komma gåendes och hon hade fan hittat halsduken! Vi slår följe en bit tills de hittar en taxi som de tar och jag får gå själv den sista biten.
Men det gjorde inget för jag pratade med min norrlänning i telefon ända tills mamma kom <3
Min födelsedag blev jättelyckad och jag tackar alla människor som gjorde den så himla bra!
Släktkalaset dagen efter blev ju aningen jobbigt dock då jag bara hann sova fem timmar innan det var dags att fixa med det. Jag var redigt trött. Men det var mysigt ändå :)
Men det bästa med att jobba där var att min arbetsledare i köket frågade om jag var intresserad av att jobba som vikarie i själva skolan, med barnen. Hell yeah! hade jag lust att säga, men jag var något mer subtil. Hon sa att de formligen skrek efter vikarier där så hon skulle ta mitt nummer och ge det till personalansvarig på måndag. Så jag fick i princip jobb utan att söka. Galet.
Efter jobbet skulle jag hem och städa lite inför morgondagen då vi skulle ha gäster. Sedan hade jag tänkt sova lite eftersom jag bara hade sovit i fyra timmar innan. Men icke sa nicke, då skulle vi tydligen gå ut och äta middag, och då blev allt plötsligt väldigt stressigt. För jag var ju tvungen att fixa mig innan jag skulle iväg till bowlingen med mina vänner. Och det var bara två timmar innan jag var tvungen att åka. Sedan skulle tydligen familjen HANDLA efter att vi hade ätit. Jo tjena det hade ju jag tid att följa med på. Men för att jag skulle få något i magen följde jag med och åt och stack hem direkt efter på egen hand.
Men jag hann! Jag var först på plats utanför Valhalla bowling till och med. 12 personer var vi som tävlade i tre lag mot varandra på discobowlingen. Det var hur kul som helst! Det var lite intressant att de använde sig av spotify FREE, för vi var tvungna att lyssna på spotifyreklam då och då. Ofta de inte hade premium liksom.
Mitt lag vann inte, men jag måste skryta lite med att jag var bäst av alla personligen hihi.
Efter bowlingen droppade tre av och en tillkom. Vi tog oss till Rockbaren för att förfesta lite typ och fylla på depåerna för en billigare peng. Där träffade jag även Spetan som tillsammans med Sandra sprang fram och gav mig varsin grattiskram. Underbart!
Sedan drog vi oss vidare till Excet där det var lång kö, men den brukar oftast gå ganska snabbt så det var rätt lugnt. När vi kom fram till vakten så sa han att eftersom vi bara var tjejer i sällskapet så hade vi kunnat ställa oss i VIP kön istället. Men men då vet vi det till nästa gång. Det är väldigt trevliga vakter på det stället. De önskar en välkommen tillbaka och trevlig kväll. Sådant gillas!
Där inne var vi med varandra ett tag men sedan splittrades vi upp i grupper vilket var ganska väntat. Jag träffade en sjukt skön tjej på toan två gånger. Haha vad är oddsen liksom? Jag träffade även en kompis kompis senare som jag inte sett på länge, trevligt trevligt.
När jag och Matilda och Linnéa var ute på balkongen med några dåligt blandade mojitos (de smakade medicin uh! ) för deras rökpaus, blev vi raggade på av en liite för gammal snubbe som hoppades på någon av oss. Linnéa tyckte att jag skulle få en godare drink så hon började såklart flirta lite med honom och sa att det var min födelsedag osv. Motvilligt följde jag med dem till en av barerna där han beställde oss varsin drink som var helt okej. Fast den tog lååååång tid att dricka, eller så kändes det bara så för att jag ville komma där ifrån hehe. Var ju tvungen att vara lite trevlig och småprata under tiden och det visade sig att han var jävligt tät. Raggningsförsök kanske, men jag blev räddad av att mamma ringde haha! Hon sa att jag skulle ringa när jag ville komma hem så snäll hon är.
Vi gick hem vid tre tiden och det var knökat vid garderoben. Jag betalade garderoben för en kille som inte hade lösa pengar. Tänk vad hemskt att inte kunna hämta ut sin jacka! Han ville bjuda mig på ett glas vin som tack, men jag sa att det var lugnt, jag skulle hem.
När vi ÄNTLIGEN hade fått våra jackor märker Linnéa att hennes halsduk är borta. Så hon gå TILLBAKA!! jag tänkte att hon aldrig skulle hitta den och vid det här laget var jag så otroligt trött att jag sa till Matilda som väntade på Linnéa att jag skulle gå och möta upp mamma och tackade för kvällen. Spårvagnen skulle inte komma förrän om långa sex minuter, så istället för att frysa bestämde jag mig för att gå till Hotell Radisson där mamma skulle hämta upp mig. Jag hade bara korsat gatan så ser jag Matilda och Linnéa komma gåendes och hon hade fan hittat halsduken! Vi slår följe en bit tills de hittar en taxi som de tar och jag får gå själv den sista biten.
Men det gjorde inget för jag pratade med min norrlänning i telefon ända tills mamma kom <3
Min födelsedag blev jättelyckad och jag tackar alla människor som gjorde den så himla bra!
Släktkalaset dagen efter blev ju aningen jobbigt dock då jag bara hann sova fem timmar innan det var dags att fixa med det. Jag var redigt trött. Men det var mysigt ändå :)
torsdag 18 november 2010
Jag hade mycket energi. Nu har jag mer.
Det är galet hur mycket energi jag får av att träna regelbundet. Jag har ju börjat gå till sjukgymnasten 2 gånger i veckan för att träna upp musklerna och lederna i benen. Jag har då fått några övningar jag ska göra hemma varje dag plus att jag ska promenera varje dag för att lederna i knät ska vänja sig vid rörelsen igen. Utöver detta brukar jag köra några power yoga-pass i veckan.
Allt detta gör att jag får så otroligt mycket energi. Igår satt jag efter träningen och var jätterastlös och visste inte var jag skulle ta vägen. Tänk er sedan om jag skulle dricka kaffe på det. Då hade jag spårat totalt.
Jag måste hitta på mer grejer att sysselsätta kroppen med, fler sätt att göra av med energin. Gym är tråkigt, jag behöver mer omväxling, som en lagsport till exempel. Basket eller innebandy. Men jag känner mig lite gammal för att börja med något på nybörjarnivå. Jag får väl kolla runt lite.
Snart ska jag i alla fall få börja springa igen. Det ska bli så himla kul, ni anar inte hur jobbigt det är att låta bli! Men jag måste ta det försiktigt i början och börja med ungefär 5 min och sedan successivt öka tiden. Det känns jättelite om man jämför med att jag brukade springa i ungefär en timme förut. Jag måste fråga hur snabbt jag får springa med.
Känns skönt att jag börjar komma igång lite i alla fall. Och att jag får hjälp och råd på vägen så att jag inte förstör något igen. För det vill jag aldrig göra om.
Allt detta gör att jag får så otroligt mycket energi. Igår satt jag efter träningen och var jätterastlös och visste inte var jag skulle ta vägen. Tänk er sedan om jag skulle dricka kaffe på det. Då hade jag spårat totalt.
Jag måste hitta på mer grejer att sysselsätta kroppen med, fler sätt att göra av med energin. Gym är tråkigt, jag behöver mer omväxling, som en lagsport till exempel. Basket eller innebandy. Men jag känner mig lite gammal för att börja med något på nybörjarnivå. Jag får väl kolla runt lite.
Snart ska jag i alla fall få börja springa igen. Det ska bli så himla kul, ni anar inte hur jobbigt det är att låta bli! Men jag måste ta det försiktigt i början och börja med ungefär 5 min och sedan successivt öka tiden. Det känns jättelite om man jämför med att jag brukade springa i ungefär en timme förut. Jag måste fråga hur snabbt jag får springa med.
Känns skönt att jag börjar komma igång lite i alla fall. Och att jag får hjälp och råd på vägen så att jag inte förstör något igen. För det vill jag aldrig göra om.
tisdag 2 november 2010
Blod är tjockare än vatten
Ibland känns det så skönt att ha en stor och varm släkt präglad av italienska vanor. Ja för mormor kommer ju från Italien, och länkar på så sätt ännu mer släkt i Italien till oss. Man kan säga att en tredjedel är svensk, en tredjedel italiensk och en tredjedel en blandning.
Dessa italienska vanor för med sig att släkten är stor, att vi ofta samlas kring matborden hos varandra och äter stora måltider, att vi har starka band till varandra, mer som familj än som mostrar, morbröder och kusiner. Det finns ingen i släkten som är ovän med varandra, tvärtom blir vi avundsjuka när bara några få träffas och hittar på något tillsammans. Alla vill vara med.
Jag har alltid tagit detta som en självklarhet. Jag vet inte varför egentligen, men att man har stor släkt och att man träffas ofta allihopa. På senare år har jag förstått att jag nog har en ganska speciell släkt. I alla fall att det inte är den vanligaste. Men jag önskar att alla andra hade haft det likadant, för jag uppskattar min släkt/familj så himla mycket. Det är en sådan stark känsla av tillhörighet, trygghet och kärlek. Att veta att man har så många omkring sig som verkligen bryr sig om en vad som än händer.
Vänner är en sak, familj en annan. Hur bra vänner man än har så är blod tjockare än vatten. Familjens band kan aldrig klippas. Det är en annan sorts kärlek som man måste vårda ömt även om den är hiskeligt stark. När det gäller familjen kan man bli förlåten endast för att de alltid älskar en, även om man måste krypa till korset och erkänna att man gjort fel eller vad det kan handla om.
Bara att umgås med min släkt gör mig glad. Om jag har en dålig dag, månad eller år så försvinner allt sådant när jag är med min släkt. Det spelar ingen roll vem av dem det är, oftast är det som sagt flera samtidigt. Och jag går alltid ifrån dem med ökad styrka att möta världen.
I helgen åkte jag upp till Norrköping där min moster och två kusiner bor. De träffar jag alldeles för sällan. På fredag är det släktkalas för min kusin som fyller år och det blir mycket mat och prat. Det ser jag fram emot, som alltid.
Dessa italienska vanor för med sig att släkten är stor, att vi ofta samlas kring matborden hos varandra och äter stora måltider, att vi har starka band till varandra, mer som familj än som mostrar, morbröder och kusiner. Det finns ingen i släkten som är ovän med varandra, tvärtom blir vi avundsjuka när bara några få träffas och hittar på något tillsammans. Alla vill vara med.
Jag har alltid tagit detta som en självklarhet. Jag vet inte varför egentligen, men att man har stor släkt och att man träffas ofta allihopa. På senare år har jag förstått att jag nog har en ganska speciell släkt. I alla fall att det inte är den vanligaste. Men jag önskar att alla andra hade haft det likadant, för jag uppskattar min släkt/familj så himla mycket. Det är en sådan stark känsla av tillhörighet, trygghet och kärlek. Att veta att man har så många omkring sig som verkligen bryr sig om en vad som än händer.
Vänner är en sak, familj en annan. Hur bra vänner man än har så är blod tjockare än vatten. Familjens band kan aldrig klippas. Det är en annan sorts kärlek som man måste vårda ömt även om den är hiskeligt stark. När det gäller familjen kan man bli förlåten endast för att de alltid älskar en, även om man måste krypa till korset och erkänna att man gjort fel eller vad det kan handla om.
Bara att umgås med min släkt gör mig glad. Om jag har en dålig dag, månad eller år så försvinner allt sådant när jag är med min släkt. Det spelar ingen roll vem av dem det är, oftast är det som sagt flera samtidigt. Och jag går alltid ifrån dem med ökad styrka att möta världen.
I helgen åkte jag upp till Norrköping där min moster och två kusiner bor. De träffar jag alldeles för sällan. På fredag är det släktkalas för min kusin som fyller år och det blir mycket mat och prat. Det ser jag fram emot, som alltid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)