Dagar som denna

Dagens skylt på jobbet.

Medarbetare som kommer för sent ombedes att gå till höger
så att ni inte krockar med de som går hem för tidigt.

Man måste ju ändå gilla den.
För övrigt var det ganska bra på jobbet idag. Fredagsfika och glad stämning. Kan bero på att det är lönehelg med hehe. Underbart. Nu ska jag beställa tid hos frissan. Äntligen!

Insändare i GP

Det här inlägget är hämtat från en insändare i GP 2010-08-26, skrivet av Kerstin Bengtsson-Norén.

Nyligen läste jag för kanske hundrade gången i år en artikel om genus och bristen på kvinnliga artister. Det går inte en dag utan en artikel om genus i svenska dagstidningar. Fastän tjejer har bättre betyg än killar, tjejer dominerar på högskolan, kvinnor lever längre och så vidare anses deras underordning vara landets största problem. Det finns större problem i  Sverige än att kvinnor är förfördelade. 
På sjuttiotalet var det klass som var modefrågan, nu är det genus. Arbetarklassen har sedan dess avancerat. Kvinnor flyttar sakta men säkert fram sina positioner och om tio år har de förmodligen gått om männen.
Men den stora orättvisan som nästan ingen talar om är den mellan generationerna.
De unga är idag de förfördelade. Det har blivit nästan omöjligt för unga att skaffa sig en bostad, studielånen räcker knappt till hyra och mat om man mot alla odds hittar en bostad. Konkurrensen om högskoleplatserna är knivskarp och länge har unga tvingats komplettera sina betyg på komvux för att alls ha en chans, vilket har förlängt studietiden och minskat livsinkomsten.
Arbetsmarknaden missgynnar unga. En allt större andel unga bor kvar hos föräldrarna och saknar möjlighet att flytta hemifrån och försörja sig.
När vi föräldrar var unga var det lätt att komma in på högskolan, lätt att få arbete och lätt och billigt att få bostad. Nu sitter vi i stora hus och bostadsrätter som ökat i värde så att nästan varannan fyrtiotalist är miljonär. Våra barn kommer tvingas köpa husen för tiofalt mer än vad vi betalade. Om de alls får lån. Hyresrätter finns knappt.
Tillbaka till musikscenen. Unga är långt sämre representerade än kvinnor.Få artister på sommarens festivaler var under 30 och ännu färre under 25. Artister grundlägger sin karriär i unga år, de som idag står på de stora scenerna var alla aktiva i 20-25 års åldern, spelade på de stora scenerna, var omskrivna och respekterade. Inga nya släpps in.
Vad händer i längden om vi stänger ute de nya generationerna? Detta är en fråga som borde engagera er, tjejer som killar.
Den nya orättvisan, den växande klyftan i Sverige idag handlar inte om klass, inte om genus utan om ålder.

Jag håller fullständigt med. Det är precis så jag känner det. Det går knappt att få jobb, en hyreslägenhet kan man titta i stjärnorna efter och utbildning i Göteborg är också svårt att få. Är Göteborg endast en stad för medelålders? Vart går utvecklingen då kan man fråga sig. Jag känner mig fast med få möjligheter och tror säkert det finns många unga som känner likadant.

Vuxna, en guldgruva.

Jag har funderat på en sak. När man har det jobbigt, kanske killproblem eller kompisproblem eller liknande, så går man nästan alltid till en kompis och pratar om det. Om man nu pratar om det över huvud taget. Men borde det egentligen inte vara bättre att gå till någon vuxen som man ser upp till? Som har lite mer erfarenhet och kan ge en ett annat perspektiv.
Fast det kanske bara är jag som sällan frågar vuxna om sådant. Jag har väl tänkt att de inte förstår hur det är nu. Lite fördomsfullt faktiskt. För när det kommer till kritan så handlar relationer om samma sak då som nu.
Man kanske hade kunnat bespara sig mycket smärta och onödigt tjafs om man hade rådfrågat en vuxen person vid de tillfällena.
Nu menar jag inte att man aldrig ska fråga sina kompisar om sådant, men att man kan komplettera med en vuxens mognad och erfarenhet. Och sedan fatta sitt eget beslut och ta lärdom hur det än går.
Jag tror att många ungdomar nedvärderar vuxna många gånger på olika sätt. Faktiskt. I tonåren så tror man ju att man är störst bäst och vackrast och de vuxna fattar ingenting. Fan vad dum man är. Man har så himla mycket att hämta hos äldre människor som kan hjälpa en att komma långt i livet och fatta rätt beslut.
Vissa kanske tänker som jag gjorde för några år sedan, att jag måste få göra mina egna misstag. Men det är ju bättre att sträva efter att inte göra några misstag alls. Och man kan ju lättare göra ett välgrundat beslut om man har flera personers, vuxna som unga, råd i bakhuvudet. Klart man kommer göra misstag genom livet, men har man inställningen att inte göra några istället för att 'jag måste göra mina egna misstag', så kanske de blir färre.
Jag ska bli bättre på att prata om livet med vuxna. De är en guldgruva för oss unga.

Att vidga sina vyer

Livet har sina små överraskningar

Idag är jag väldans glad ska ni veta! Det är nämligen så att vår snickares dotter har massa hästar som hon inte hinner med riktigt. Och det betyder att jag kanske ska få hjälpa till att rida hennes hästar. Helt perfekt! Speciellt som jag då kommer kunna rida precis när jag har tid. Det är lite jobbigt att alltid kunna på samma tid varje vecka som på ridskola. Hästar tar ju så mycket tid. Och nu när jag jobbar och tar körkort och grejer så har inte jag lika mycket tid längre.
Så ja... jag är förväntansfull. Inget är bestämt än men jag hoppas! Det är ju dessutom flera hästar, större chans att jag trivs med någon av dem i alla fall. Kanske rent av alla, man vet ju aldrig.

Jag var så ledsen ett tag för att jag antagligen inte kommer rida kvar på storås den här terminen. Jag saknar ridningen och att vara bland hästar så otroligt mycket. Men som sagt det finns varken tid eller pengar. Men på det här sättet är förutsättningarna bättre.
Det är faktiskt som många säger: hästar är bra för själen. Jag blir avslappnad bara jag får vara omkring dem.

En bild på mig och min första medryttarhäst Adina, som jag slutade rida på grund av tidsbrist.

You'll never be the same

When you breathe you inhale and you exhale.
But every single time you do that, you're a little bit different
from the one before.
We are always changing.
And it's important to know that there are some changes
you can't control.
And that there are others you can.

Man får skapa sin egen handbok till livet

Jag kommer sakta tillbaka till mig själv efter ett år av splittring. Men vissa delar är svåra att få tag i igen. Och vissa kanske aldrig kommer tillbaka. Men det är nog en del av utvecklingen, att lämna vissa delar av sig själv bakom sig och ersätta med nya istället.

Jag tror inte att en människa kan vara frisk och lycklig förrän hon lever efter sin egen livsfilosofi. Jag släppte min livsfilosofi. Den liksom gled ur händerna på mig. Eller inte hela, men delar av den. Jag brukade inte bry mig så mycket om olika händelser eller vad det var för väder. Det jag lade störst vikt vid var människorna jag delade allt med. Att de var så underbara och att ingenting betydde något förutom de. De människorna omkring mig gjorde allt roligare och lättare att genomleva.
Nu har bara det faktum att det regnat ute kunnat få mig på dåligt humör. Jag har inte haft tid att tänka på annat än skola och hur jag ska bygga min framtid.
Men idag kände jag hur problemen flöt undan lite och jag bara var så glad för alla jag håller nära. Alla har sina problem och de blir inte större än man själv gör dem. Så jag ska jobba på att förminska mina problem med hjälp av den ena återfunna delen av min livsfilosofi.
Det är en bra del att hitta igen, för den gör ju allt så mycket lättare. Så jag är nöjd med dagens åstadkommanden.