Insändare i GP

Det här inlägget är hämtat från en insändare i GP 2010-08-26, skrivet av Kerstin Bengtsson-Norén.

Nyligen läste jag för kanske hundrade gången i år en artikel om genus och bristen på kvinnliga artister. Det går inte en dag utan en artikel om genus i svenska dagstidningar. Fastän tjejer har bättre betyg än killar, tjejer dominerar på högskolan, kvinnor lever längre och så vidare anses deras underordning vara landets största problem. Det finns större problem i  Sverige än att kvinnor är förfördelade. 
På sjuttiotalet var det klass som var modefrågan, nu är det genus. Arbetarklassen har sedan dess avancerat. Kvinnor flyttar sakta men säkert fram sina positioner och om tio år har de förmodligen gått om männen.
Men den stora orättvisan som nästan ingen talar om är den mellan generationerna.
De unga är idag de förfördelade. Det har blivit nästan omöjligt för unga att skaffa sig en bostad, studielånen räcker knappt till hyra och mat om man mot alla odds hittar en bostad. Konkurrensen om högskoleplatserna är knivskarp och länge har unga tvingats komplettera sina betyg på komvux för att alls ha en chans, vilket har förlängt studietiden och minskat livsinkomsten.
Arbetsmarknaden missgynnar unga. En allt större andel unga bor kvar hos föräldrarna och saknar möjlighet att flytta hemifrån och försörja sig.
När vi föräldrar var unga var det lätt att komma in på högskolan, lätt att få arbete och lätt och billigt att få bostad. Nu sitter vi i stora hus och bostadsrätter som ökat i värde så att nästan varannan fyrtiotalist är miljonär. Våra barn kommer tvingas köpa husen för tiofalt mer än vad vi betalade. Om de alls får lån. Hyresrätter finns knappt.
Tillbaka till musikscenen. Unga är långt sämre representerade än kvinnor.Få artister på sommarens festivaler var under 30 och ännu färre under 25. Artister grundlägger sin karriär i unga år, de som idag står på de stora scenerna var alla aktiva i 20-25 års åldern, spelade på de stora scenerna, var omskrivna och respekterade. Inga nya släpps in.
Vad händer i längden om vi stänger ute de nya generationerna? Detta är en fråga som borde engagera er, tjejer som killar.
Den nya orättvisan, den växande klyftan i Sverige idag handlar inte om klass, inte om genus utan om ålder.

Jag håller fullständigt med. Det är precis så jag känner det. Det går knappt att få jobb, en hyreslägenhet kan man titta i stjärnorna efter och utbildning i Göteborg är också svårt att få. Är Göteborg endast en stad för medelålders? Vart går utvecklingen då kan man fråga sig. Jag känner mig fast med få möjligheter och tror säkert det finns många unga som känner likadant.