Dagarna går fort. Veckor blir till månader, månader blir till år. Och hela tiden gör vi nästan samma saker. Det är svårt att bli lycklig och känna sig meningsfull, med massmedia och den industriella stress som präglar oss nästan utan att vi tänker på det. Vilket är precis vad som är meningen. Vi ska inte tänka efter själva, massmedia ger oss förebilder att sträva efter så att vi ska konsumera mera och mera, vårt industrisamhälle tvingar oss att arbeta ikapp med maskiner, som maskiner. Och allt går i en ond cirkel, vi sliter ut oss i strävan efter saker som media säger att vi vill ha, utan att egentligen tänka efter. I samma takt känner vi oss alltmer ensamma.
Det är väldigt svårt att skilja på om min vilja verkligen är MIN vilja eller om det är massmedia som ligger bakom i grund och botten. För många är det istället eller även, religion som ligger bakom människors vilja och strävan. Men för mig är religion lika illa som massmedia. Det främjar inte det egna tänkandet, snarare låser det.
Jag tror att vi borde tänka på livets frågor oftare. Varje dag kanske, beroende på hur svårt det är att besvara dem, riktigt. Och sedan upprepa svaren för sig själv tills man kommer ur sitt tankemönster och börjar leva efter sitt eget huvud, sitt eget hjärta.
Men det är svårt. Många gör inga livsförändringar förrän de nått en kritisk punkt i livet. Eftersom livsförändring bara kan uppnås med ett annat sätt att tänka. "Ändra dina tankar och du ändrar din värld", ett uttryck som ger en oerhört mycket frihet.
Varför är jag här?
Vad motiverar mig mest, rädsla eller kärlek?
Vad betyder frihet för mig?
Vad gör mig lycklig?
Vad är meningen med livet?
Här är videoklippet som inspirerade mig till att skriva det här inlägget.
Eftersom jag är vid ett stort vägskäl i livet är det de här frågorna jag går runt och funderar på just nu. För att få en slags vägledning. Men det är aldrig för sent att välja en annan väg. Det måste man komma ihåg.
lördag 5 november 2011
fredag 21 oktober 2011
Ta bladet från mun
Min bloggaktivitet går i vågor som ni kanske har märkt. Men jag har valt att acceptera det. Bättre det än att jag tar bort bloggen så fort jag tröttnar, ju.
Men nu ska vi inte prata om det. Idag är det bästa dagen på veckan, dagen då man har hela helgen att se fram emot. Och min helg består mest av ridning faktiskt. Och lite nyktert födelsedagsfestande (det går ju det med). Kan nämligen inte avstå min ridning på söndagar i första taget.
Min nya medryttarhäst Irre är nämligen bara 6 år, vilket betyder att han fortfarande är unghäst och under utbildning. Tycker det är sjukt spännande att få vara med på det. Jag har i regel bara ridit äldre, utbildade och rutinerade hästar innan, så detta är riktigt roligt. Man lär sig så himla mycket på att lära någon annan. Speciellt som att jag får träna för tränare också, även jag behöver lära mig nya saker.
Förra veckan åkte vi iväg till alingsås för att träna tömkörning för Anders Eriksson. Det var det roligaste jag har gjort på länge. Det var skithäftigt att träna för någon man har sett på scandinavium.
Det finns så många möjligheter när jag rider Irre, jag får liksom göra vad som helst i princip. Så länge det inte skadar Irre eller hans träning såklart.
Så söndagar är heliga. Bara att komma till deras lilla gård mitt ute på landet är ovärderligt. Det är så avstressande så det finns inte. Finns inget annat som ger mig sådan ro som att komma dit och vara där.
Men nu ska jag ta och fixa lite med en födelsedagspresent innan jag sticker iväg till stallet, trevlig fredagskväll på er!
Men nu ska vi inte prata om det. Idag är det bästa dagen på veckan, dagen då man har hela helgen att se fram emot. Och min helg består mest av ridning faktiskt. Och lite nyktert födelsedagsfestande (det går ju det med). Kan nämligen inte avstå min ridning på söndagar i första taget.
Min nya medryttarhäst Irre är nämligen bara 6 år, vilket betyder att han fortfarande är unghäst och under utbildning. Tycker det är sjukt spännande att få vara med på det. Jag har i regel bara ridit äldre, utbildade och rutinerade hästar innan, så detta är riktigt roligt. Man lär sig så himla mycket på att lära någon annan. Speciellt som att jag får träna för tränare också, även jag behöver lära mig nya saker.
Förra veckan åkte vi iväg till alingsås för att träna tömkörning för Anders Eriksson. Det var det roligaste jag har gjort på länge. Det var skithäftigt att träna för någon man har sett på scandinavium.
Det finns så många möjligheter när jag rider Irre, jag får liksom göra vad som helst i princip. Så länge det inte skadar Irre eller hans träning såklart.
Så söndagar är heliga. Bara att komma till deras lilla gård mitt ute på landet är ovärderligt. Det är så avstressande så det finns inte. Finns inget annat som ger mig sådan ro som att komma dit och vara där.
Men nu ska jag ta och fixa lite med en födelsedagspresent innan jag sticker iväg till stallet, trevlig fredagskväll på er!
lördag 17 september 2011
Energipåfyllning
Mellanmålet, perfekt för sugna själar och låga blodsockernivåer som kräver snabba handlingar. Här har jag:
Jordgubbsfil
ett päron skuret i bitar
naturella solrosfrön
linfrön
Snabbt, enkelt och gott. Alltid bra att ha i saker som gör att man måste tugga mycket (som solrosfrön och linfrön) eftersom det tar längre tid att få i sig maten och därmed hinner känna lagom mättnad innan man blir proppmätt.
Middagen, alla har vi våra olika recept på chili con carne (som förövrigt betyder chili med kött, på italienska), och här har jag ett som jag är förälskad i:
800 g blandfärs
1 gul lök
2 burkar finkrossade tomater med basilika
ca 1 dl het chilisås
ca 3 msk tomatpuré
salt
svartpeppar
cayennepeppar
paprikapulver
2 gröna paprikor
1 burk kidneybönor
1 liten burk majs
Grönsakerna lägger jag i ca 5-10 min innan servering för att de ska hålla sig "krispiga" och inte mjukna. Jag föredrar att göra min chili con carne ganska stark, men vill man ha den mildare så kan man använda en mildare cilisås och ta det försiktigt med cayennepepparn. Paprikapulvret är mest till för att ge det hela lite fin färg.
torsdag 8 september 2011
When you think you're playing and you realize it's life, playing you.
Vissa saker är bara inte rättvisa. Det är så orättvist det kan bli. Jag vill verkligen inte förlora honom. När jag äntligen hittat rätt. Men det är väl inte min tid. Nu förstår jag hur Emma Hovi kände när hon inte red på flera år efter att hon sålt sin häst. Förut kunde jag inte förstå att man avstår HELT från ridning. Men när man förlorat ett sådant band kan man inte nöja sig med mindre. Känns inte värt. De som äger stallet där han står har lovat att jag får rida deras hästar. Men det är inte Sebastian. Det är konstigt för jag har bara ridit honom i ca 2 månader, som medryttare dessutom, ändå känns det som att hjärtat ska slitas ut ur kroppen.
måndag 5 september 2011
Möten som berör
På väg hem från ett ärende i stallet idag hände en märklig sak. Det
var inte det att alkisen började prata med mig på bussen, sådant är jag
van vid. Det var mer vad han sa och hur berörd jag blev av det.
Först började han småprata, såg min kamera och frågade om jag var fotograf, sedan frågade han om jag red fast jag inte hade några ridkläder på mig. Så pratade han om sin syster som höll på med hästar och någon historia om när han fick rida med på en ponny och en schäferhund kom och gjorde hästarna oroliga, och om hur han då hade använt sin "militärröst" och sagt åt hunden att vända hem, varpå den faktiskt gjorde det.
Sedan var han tyst en stund och suckade innan han berättade om sitt år. Sitt nedbrytande år som antagligen var början på hans supande.
Han började med att tala om att hans pappa hade dött av cancer i hela kroppen. Han sa att visst är det väl inte så konstigt att en 78-åring dör, men det är ändå jobbigt. Sedan berättade han att inte långt därefter fyllde han själv år och fick ett telefonsamtal. Han sa att han trodde att det var någon kompis som skulle gratta honom. Men det var hans syster. Hej, sa hon. sedan var hon tyst och han fick säga hallå innan hon började prata igen. Erik har dött, sa hon då. Han fattade inte vad hon menade för den enda Erik han kände var hennes son, alltså hans systerson som var 18 år. Han trodde att det var ett skämt eller något och väntade på att hon skulle säga det, men det gjorde hon inte. Erik hade varit ute och kört och krockat med en rattfull lastbilschaufför.
Jag hörde på rösten att detta var jättejobbigt att berätta.
Efter några andetag sa han att ovanpå allt så hade hans flickvän lämnat honom också. För en Indier. Han förstod verkligen inte vad hon såg hos Indiern eller varför hon hade lämnat honom för denne. Jag som var så snäll mot henne, sa han. Han hade köpt smycken för hundra tusen sa han. Han förklarade att hans pappa hade haft mycket pengar.
Han sa att han funderade på att anmäla henne för att ha "sol-och-vårat" honom. Så frågade jag om det verkligen var nödvändigt och då sa han att han kände så. Men han sa att hans syster också hade ifrågasatt det och sagt att det nog hade varit bättre att gå till en psykolog istället. Han sa att han köpte det och jag sa att det är nog bättre för man mår ändå inte bättre av att ge igen, och alla behöver vi prata med psykologer ibland. Han höll med.
Så sa han att han var så rörd av att hans syster brydde sig så mycket om honom och hade tid för hans problem när hennes son precis hade dött. Och där brast han i gråt och sa att han inte brydde sig om ifall han fick tillbaka alla pengar bara han kunde få tillbaka Erik. Han berättade med gråt i rösten om vilken bra kille det var och vilka fina vänner han hade. Att det hade kommit 150 personer till hans begravning mitt ute i ingenstans. Han grät och sa att det inte var rätt att en 18-åring ska behöva mista livet på ett sådant sätt.
Jag blev väldigt berörd av det han berättade och samtidigt lite chockad över hela situationen. Att han öppnade sig så för mig och började gråta och allt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Kunde bara instämma och lyssna. Sedan var jag tvungen att gå av bussen och då kunde jag inte hålla tårarna borta. Att mista så många nära relationer på så kort tid är fruktansvärt jobbigt. Man brukar säga att man hamnar i kris. Och det är antagligen vad han har gjort, antagligen anledningen till att han super.
Jag hoppas att han lyssnar på sin syster och går till en psykolog för att få hjälp att bearbeta allt detta så att han klarar sig igenom det med livet i behåll.
Det här är nog något jag aldrig kommer glömma.
Först började han småprata, såg min kamera och frågade om jag var fotograf, sedan frågade han om jag red fast jag inte hade några ridkläder på mig. Så pratade han om sin syster som höll på med hästar och någon historia om när han fick rida med på en ponny och en schäferhund kom och gjorde hästarna oroliga, och om hur han då hade använt sin "militärröst" och sagt åt hunden att vända hem, varpå den faktiskt gjorde det.
Sedan var han tyst en stund och suckade innan han berättade om sitt år. Sitt nedbrytande år som antagligen var början på hans supande.
Han började med att tala om att hans pappa hade dött av cancer i hela kroppen. Han sa att visst är det väl inte så konstigt att en 78-åring dör, men det är ändå jobbigt. Sedan berättade han att inte långt därefter fyllde han själv år och fick ett telefonsamtal. Han sa att han trodde att det var någon kompis som skulle gratta honom. Men det var hans syster. Hej, sa hon. sedan var hon tyst och han fick säga hallå innan hon började prata igen. Erik har dött, sa hon då. Han fattade inte vad hon menade för den enda Erik han kände var hennes son, alltså hans systerson som var 18 år. Han trodde att det var ett skämt eller något och väntade på att hon skulle säga det, men det gjorde hon inte. Erik hade varit ute och kört och krockat med en rattfull lastbilschaufför.
Jag hörde på rösten att detta var jättejobbigt att berätta.
Efter några andetag sa han att ovanpå allt så hade hans flickvän lämnat honom också. För en Indier. Han förstod verkligen inte vad hon såg hos Indiern eller varför hon hade lämnat honom för denne. Jag som var så snäll mot henne, sa han. Han hade köpt smycken för hundra tusen sa han. Han förklarade att hans pappa hade haft mycket pengar.
Han sa att han funderade på att anmäla henne för att ha "sol-och-vårat" honom. Så frågade jag om det verkligen var nödvändigt och då sa han att han kände så. Men han sa att hans syster också hade ifrågasatt det och sagt att det nog hade varit bättre att gå till en psykolog istället. Han sa att han köpte det och jag sa att det är nog bättre för man mår ändå inte bättre av att ge igen, och alla behöver vi prata med psykologer ibland. Han höll med.
Så sa han att han var så rörd av att hans syster brydde sig så mycket om honom och hade tid för hans problem när hennes son precis hade dött. Och där brast han i gråt och sa att han inte brydde sig om ifall han fick tillbaka alla pengar bara han kunde få tillbaka Erik. Han berättade med gråt i rösten om vilken bra kille det var och vilka fina vänner han hade. Att det hade kommit 150 personer till hans begravning mitt ute i ingenstans. Han grät och sa att det inte var rätt att en 18-åring ska behöva mista livet på ett sådant sätt.
Jag blev väldigt berörd av det han berättade och samtidigt lite chockad över hela situationen. Att han öppnade sig så för mig och började gråta och allt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra. Kunde bara instämma och lyssna. Sedan var jag tvungen att gå av bussen och då kunde jag inte hålla tårarna borta. Att mista så många nära relationer på så kort tid är fruktansvärt jobbigt. Man brukar säga att man hamnar i kris. Och det är antagligen vad han har gjort, antagligen anledningen till att han super.
Jag hoppas att han lyssnar på sin syster och går till en psykolog för att få hjälp att bearbeta allt detta så att han klarar sig igenom det med livet i behåll.
Det här är nog något jag aldrig kommer glömma.
måndag 29 augusti 2011
Invincible
Ni vet när man är ung och dum. Fast man tror att man är oövervinnelig. Samtidigt som man inte tror att man tror att man är oövervinnelig utan tror att man är jättemogen och har lärt sig läxan.
Jag snackar om att jag fick två hemska myggbett på fotleden som vätskade sig. Min arbetskamrat sa åt mig att lägga på lite handsprit. Men självklart ignorerade jag det av någon outgrundlig anledning, tänkte väl att det inte behövdes. Dagen efter hade min vrist svullnat upp lite men jag avfärdade det som en allergisk reaktion på myggbetten som jag kan få ibland och som brukar gå över av sig själv. Dagen därpå ömmade hela vristen men oövervinneliga Therese går och jobbar ändå såklart. När jag kommer hem är jag så trött och har så ont i vristen att jag börjar gråta. Och jag kan säga att jag inte gråter i första taget.
Mamma tar sig en titt på min vrist och kör mig till läkaren. Det visar sig att myggbetten blivit infekterade så att jag måste ta penicillin och lägga om en kompress om vristen som måste bytas varannan till var tredje timme.
Allt detta hade kunnat undvikas om jag bara hade tagit lite handsprit när min kollega sa till mig. Det hade kunnat bli mycket lindrigare om jag inte hade jobbat med en vrist som gjorde ont utan gått till läkaren direkt istället. Men nej jag är ju så oövervinnelig.
Så nu gick hela min helg åt skogen och jag tvingas ta tabletter. Jag som verkligen HATAR att ta tabletter.
Fan vad trött jag blir på mig själv ibland.
Jag snackar om att jag fick två hemska myggbett på fotleden som vätskade sig. Min arbetskamrat sa åt mig att lägga på lite handsprit. Men självklart ignorerade jag det av någon outgrundlig anledning, tänkte väl att det inte behövdes. Dagen efter hade min vrist svullnat upp lite men jag avfärdade det som en allergisk reaktion på myggbetten som jag kan få ibland och som brukar gå över av sig själv. Dagen därpå ömmade hela vristen men oövervinneliga Therese går och jobbar ändå såklart. När jag kommer hem är jag så trött och har så ont i vristen att jag börjar gråta. Och jag kan säga att jag inte gråter i första taget.
Mamma tar sig en titt på min vrist och kör mig till läkaren. Det visar sig att myggbetten blivit infekterade så att jag måste ta penicillin och lägga om en kompress om vristen som måste bytas varannan till var tredje timme.
Allt detta hade kunnat undvikas om jag bara hade tagit lite handsprit när min kollega sa till mig. Det hade kunnat bli mycket lindrigare om jag inte hade jobbat med en vrist som gjorde ont utan gått till läkaren direkt istället. Men nej jag är ju så oövervinnelig.
Så nu gick hela min helg åt skogen och jag tvingas ta tabletter. Jag som verkligen HATAR att ta tabletter.
Fan vad trött jag blir på mig själv ibland.
fredag 29 juli 2011
Det rullar på nu
Jag måste bara säga att det är förjävla skönt att ha körkort rent ut sagt. Speciellt när man mår lite halvkasst och ska till jobbet på lördag och söndag. Bara slippa ha något att göra med Buss 76. Sova liite längre på morgonen. Plus att hela körkortsbiten är över. En grej jag slipper känna att jag måste hinna med. Det rullar på nu.
onsdag 27 juli 2011
Häst för hela slanten
Och han har varit så himla gosig idag. Inte så stissig som han kan vara i stallet ibland, utan han har stått stilla lugnt och fint och buffat och puffat på mig.
Sedan blev det hård träning i paddocken. Både han och jag svettades som skam i det fina vädret. Men det var roligt och jag tror att det gjorde nytta. Jag hade kollat upp i förväg olika markarbetsövningar och bestämde mig för att lägga galoppbommar på ena långsidan för att träna på att länga och korta galoppen. Sedan travade jag på den andra långsidan och lade en volt i mitten. Jag gav honom skrittpauser och gjorde halter. Sedan började jag med att galoppera på spåret på långsidorna och trava på kortsidorna, sedan bytte jag så jag galopperade på kortsidorna och travade på långsidorna. Sedan blev lilla hästen trött så då travade jag av honom lite och sedan tog vi en liten tur på grusvägen fram och tillbaka för att byta miljö lite. Däremot var de gröna soptunnorna vääldigt farliga så jag fick hoppa av och leda förbi honom. Men det var väl lika bra.
Nöjd med dagen och med dagens ridpass. Även om det inte blev perfekt alltid så var det nog rätt bra träning för honom. Och för mig med tydligen!
söndag 24 juli 2011
Den gemensamma nämnaren
Mycket död nu. Tankarna går till Norge och Amy Winehouse och döden som sådan. Man pratar om tragisk död, men jag undrar egentligen om inte döden är lika tragisk för alla efterlevande som mist någon, oberoende på hur det går till. Det man sörjer är ju att man mist någon man tycker om. Det är den gemensamma nämnaren. Det är som Sissela Kyle sa: Alla ska vi dö. Men det är ju inte det värsta som kan hända en människa. Det är väl snarare att mista nära och kära. Alla ska vi mista nära och kära.
Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.
Alf Henrikson
En låt där Amy visar prov på sin otroliga röst.
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer.
Alf Henrikson
En låt där Amy visar prov på sin otroliga röst.
lördag 16 juli 2011
Tänkvärt
Just nu borde jag inte alls sitta och skriva här. Jag har nämligen privilegiet att få gå upp i gryningen och jobba imorgon. Men jag läser en bok just nu där jag kom över en så fin dikt om döden. Och jag har tänkt på döden rätt mycket det senaste faktiskt. Som när jag åkte förbi kyrkogården mellan Svingeln och Ullevi Norra, där det står just "Tänk på döden" ovanför ingången. Inte "De döda" utan "döden". För mig blir det ungefär samma sak som att säga "uppskatta livet", fast samtidigt inte. Tänk bara på döden. Jag har funderat över vad som egentligen menas med uppmaningen nästan varje gång jag åkt förbi där. Men det kan vi ta en annan gång. Nu ska jag ägna en fin tanke åt döden, och dela med mig av den fina dikten från en mamma till sina döttrar.
Gråt inte vid min grav
jag är inte där,
jag är vårvindarnas luftström
jag är vinterns gnistrande snötäcke
jag är sommarsädens solsken
jag är höstens stilla regn
När ni vaknar om morgonen
är jag fåglarna som plötsligt
väcker er ur stillheten och
jag är stjärnans blida sken om natten.
Gråt inte vid min grav
Jag är inte där, jag är inte död.
Gråt inte vid min grav
jag är inte där,
jag är vårvindarnas luftström
jag är vinterns gnistrande snötäcke
jag är sommarsädens solsken
jag är höstens stilla regn
När ni vaknar om morgonen
är jag fåglarna som plötsligt
väcker er ur stillheten och
jag är stjärnans blida sken om natten.
Gråt inte vid min grav
Jag är inte där, jag är inte död.
måndag 11 juli 2011
Där jag mår bäst
Igår var jag ute på en två timmar lång uteritt på Sebastian tillsammans med Daniel på hans häst Irvan. Vi hade perfekt väder och det var en riktigt trevlig runda. Mycket miljöträning för hästarna var det då man red igenom gårdar med massa skrot, bilar och byggmaterial. Det var både asfalt, grusväg, sandväg, stigar, öppet, skog, kuperat, plant och klättring bland stock och sten.
På ett ställe blev Sebastian lite fundersam över en bil som stod mitt i vägen med öppen baklucka och skulle gå långt på sidan av bilen. Bara det att där låg det armeringsjärn som han då trampade på och blev jätterädd och kastade sig bakåt och sprang iväg en bit. Men ägaren flyttade bilen sen så vi kunde rida förbi lättare, så det gick bra till slut.
Sedan en bit bort tog vi en galopp uppför en lång backe och helt plötsligt började jag känna igen mig då vi kom in på en gård. Så såg jag att det stod "Adolfsro" på en skylt. Det hade jag INTE väntat mig. Det är nämligen så att på min lågstadieskola fanns det en fritidspedagog som hette Bruno, som varje år tog med sig fjärdeklassarna på en vandring genom skogen från Angered till Ale där gården "Adolfsro" ligger (där Bruno själv bor), för att övernatta två dagar tror jag det var, i tält. Och så fick man leka där, han hade linbana (!) vilket var det roligaste, fast man fick passa sig så man inte ramlade ner i den gigantiska myrstacken som var precis nedanför, och där fanns en damm, utedass och jättefin trädgård. På kvällen grillade vi och man fick vara uppe så länge man orkade! Vad spännande det var. Sedan behövde vi inte gå tillbaka till skolan utan våra föräldrar kom och hämtade oss med bil.
När vi red in på gården igår var Brunos fru ute, så jag frågade om Bruno var där, och det var han. Han kände igen mitt ansikte men kunde inte riktigt placera mig. Och det förstår jag, så många klasser han har haft. Plus att det var nio år sedan! Men det var kul att se honom och att komma dit på häst i ett helt annat sammanhang och bara få tillbaka alla minnen. Och ridvägen går ju förbi där så jag lär ju rida förbi fler gånger.
När vi kom tillbaka till stallet efter två timmar ungefär kändes det i kroppen. Det var länge sedan jag red så länge. Även Sebastian var trött, vilket var meningen eftersom jag ska träna upp hans kondition och styrka. Så jag är nöjd med gårdagens ritt. Trevligt sällskap hade jag med. David var glad att jag gillar att rida ut för annars har han inget sällskap. De andra i stallet är inte lika pigga på det nämligen.
Nästa gång ska vi ta en lika lång tur fast en annan väg. Ska bli kul.
En bild på en liten (stor) kisse på gården som brukar komma och gosa med mig och hålla mig sällskap när jag äter min macka på bänken.
På ett ställe blev Sebastian lite fundersam över en bil som stod mitt i vägen med öppen baklucka och skulle gå långt på sidan av bilen. Bara det att där låg det armeringsjärn som han då trampade på och blev jätterädd och kastade sig bakåt och sprang iväg en bit. Men ägaren flyttade bilen sen så vi kunde rida förbi lättare, så det gick bra till slut.
Sedan en bit bort tog vi en galopp uppför en lång backe och helt plötsligt började jag känna igen mig då vi kom in på en gård. Så såg jag att det stod "Adolfsro" på en skylt. Det hade jag INTE väntat mig. Det är nämligen så att på min lågstadieskola fanns det en fritidspedagog som hette Bruno, som varje år tog med sig fjärdeklassarna på en vandring genom skogen från Angered till Ale där gården "Adolfsro" ligger (där Bruno själv bor), för att övernatta två dagar tror jag det var, i tält. Och så fick man leka där, han hade linbana (!) vilket var det roligaste, fast man fick passa sig så man inte ramlade ner i den gigantiska myrstacken som var precis nedanför, och där fanns en damm, utedass och jättefin trädgård. På kvällen grillade vi och man fick vara uppe så länge man orkade! Vad spännande det var. Sedan behövde vi inte gå tillbaka till skolan utan våra föräldrar kom och hämtade oss med bil.
När vi red in på gården igår var Brunos fru ute, så jag frågade om Bruno var där, och det var han. Han kände igen mitt ansikte men kunde inte riktigt placera mig. Och det förstår jag, så många klasser han har haft. Plus att det var nio år sedan! Men det var kul att se honom och att komma dit på häst i ett helt annat sammanhang och bara få tillbaka alla minnen. Och ridvägen går ju förbi där så jag lär ju rida förbi fler gånger.
När vi kom tillbaka till stallet efter två timmar ungefär kändes det i kroppen. Det var länge sedan jag red så länge. Även Sebastian var trött, vilket var meningen eftersom jag ska träna upp hans kondition och styrka. Så jag är nöjd med gårdagens ritt. Trevligt sällskap hade jag med. David var glad att jag gillar att rida ut för annars har han inget sällskap. De andra i stallet är inte lika pigga på det nämligen.
Nästa gång ska vi ta en lika lång tur fast en annan väg. Ska bli kul.
En bild på en liten (stor) kisse på gården som brukar komma och gosa med mig och hålla mig sällskap när jag äter min macka på bänken.
onsdag 6 juli 2011
Jag gillar att ni gillar
Ville bara göra ett litet inlägg om att jag uppskattar att ni trycker på "gilla" -knappen under inläggen. Det är roligt att få feedback, men ibland kanske man inte har något speciellt att kommentera så då blir det lättare att "gilla". Det blir ändå en slags feedback. Och det gillas!
måndag 4 juli 2011
Min nya kille!
Imorgon ska jag ut och rida Sebastian för första gången (förutom provridningen då), ska bli spännande. Jag kan nog inte förklara riktigt hur lycklig det här gör mig. Hur mycket jag har saknat att rida. Eller hur mycket jag har saknat hästar i allmänhet. Hästar ger mig ro i både kropp och själ, de tar mig ner på jorden. Detta året har jag behövt det allra mest, men haft det så sjukt lite.
Men nu är det ändring på det!
Men nu är det ändring på det!
torsdag 23 juni 2011
Oxemannen
Till Anonym om Oxemannen.
Oxen kan ta god tid på sig innan han bestämmer sig för att han vill ha dig till sin kvinna. Han tycker om att se sig om men kastar sig sällan in i allvarliga förhållanden utan vidare. Men när han väl har fäst blicken på en viss kvinna kan han inte avledas från henne.
Oxen gör däremot ofta misstaget att bli involverad med jord- och vattentecken i de flesta fall. Ibland fungerar det dock på bästa sätt. Motsatser kan attrahera varandra och förbli attraherade.
Oxen kan vara en öm, mjuk och beskyddande älskare. Hans känsliga natur gör honom sårbar för din exotiska parfym, din mjuka hud och ditt lena hår. Han kanske inte säger det till dig i blomsterprydda vändningar, men han kommer på något sätt att överföra budskapet till dig. Oxens känsla för beröring är påtaglig.
När en oxeman uppvaktar dig gör han det grundligt. Han kan sin sak. Han tar dig förmodligen med till förnäma restauranger och han skulle aldrig glömma den dag då ni först möttes, eller varje annan intim bemärkelsedag.
Det är förnuftiga kvinnor som värderar oxens fridfulla, lättsamma sätt och hans lugna stabila läggning.
Naturligtvis finns det nackdelar med en romans med en oxeman. Du måste till exempel bete dig som en riktig lady. Ingen oxeman kan stå ut med en högljudd, maskulin kvinna som gillar att domdera.
Däremot respekterar han en kvinna som är intelligent, men det är bäst att du låter honom vara den klyftige i laget när ni är ute tillsammans. Oxen kanske ibland uppför sig som en klumpig cirkusbjörn och hans humor är ofta grov och löjlig. Men han vill inte spela rollen av idiot. Ingen kan vara snällare, mjukare och mer tolerant än oxemannen när hans manlighet inte är hotad.
Men tryck på honom alltför hårt, reta honom alltför mycket, så får du bereda dig på ett våldsamt raserianfall. Han kan gå omkring i månader och år och visa prov på en perfekt balans. Så plötsligt en dag kommer en störig person att lägga ett strå för mycket på hans breda rygg.
Oxens temperament är inte impulsivt men när han verkligen blir rasande kan han förstöra allt i sin väg.
När vi talar om envishet bör vi komma ihåg att det inte är någon idé att tala om för oxen att han är envis. I oxens sinne är han inte alls envis. Han är tålmodig. Det hela är en fråga om ord. Han är inte tjurskallig utan bara känslig och fast.
Sanningen är den att oxen är så envis som en människa över huvudtaget kan bli utan att förvandlas till sten.
Men oxen besitter också tålmodighetens dygd. Många oxar bär på känslomässiga och fysiska bördor i åratal utan att klaga. Ju värre svårigheterna är, desto mer kraft kan oxen mobilisera för att stå ut med dem.
Hans lojalitet och hängivelse gentemot familj och vänner är ofta ofattbart stor.
Han kan göra vad som helst för den kvinna han älskar, men han vill inte ha en klängande ranka vid sin sida. Han är alltför praktisk och tycker alltför mycket om sin frihet för att njuta av en kvinna som sitter klistrad på honom. Han har inget emot en kvinna med lite gnista och kraft.
Oxens kärlek är enkel, uppriktig och ärlig. Hans tillgivna natur och smickrande uppmärksamhet försäkrar dig om att du är älskad trots alla dina små fel och brister som andra män ständigt skulle kritisera.
Oxen ger en varaktig lojalitet och ett trofast hjärta.
Oxen kan ta god tid på sig innan han bestämmer sig för att han vill ha dig till sin kvinna. Han tycker om att se sig om men kastar sig sällan in i allvarliga förhållanden utan vidare. Men när han väl har fäst blicken på en viss kvinna kan han inte avledas från henne.
Oxen gör däremot ofta misstaget att bli involverad med jord- och vattentecken i de flesta fall. Ibland fungerar det dock på bästa sätt. Motsatser kan attrahera varandra och förbli attraherade.
Oxen kan vara en öm, mjuk och beskyddande älskare. Hans känsliga natur gör honom sårbar för din exotiska parfym, din mjuka hud och ditt lena hår. Han kanske inte säger det till dig i blomsterprydda vändningar, men han kommer på något sätt att överföra budskapet till dig. Oxens känsla för beröring är påtaglig.
När en oxeman uppvaktar dig gör han det grundligt. Han kan sin sak. Han tar dig förmodligen med till förnäma restauranger och han skulle aldrig glömma den dag då ni först möttes, eller varje annan intim bemärkelsedag.
Det är förnuftiga kvinnor som värderar oxens fridfulla, lättsamma sätt och hans lugna stabila läggning.
Naturligtvis finns det nackdelar med en romans med en oxeman. Du måste till exempel bete dig som en riktig lady. Ingen oxeman kan stå ut med en högljudd, maskulin kvinna som gillar att domdera.
Däremot respekterar han en kvinna som är intelligent, men det är bäst att du låter honom vara den klyftige i laget när ni är ute tillsammans. Oxen kanske ibland uppför sig som en klumpig cirkusbjörn och hans humor är ofta grov och löjlig. Men han vill inte spela rollen av idiot. Ingen kan vara snällare, mjukare och mer tolerant än oxemannen när hans manlighet inte är hotad.
Men tryck på honom alltför hårt, reta honom alltför mycket, så får du bereda dig på ett våldsamt raserianfall. Han kan gå omkring i månader och år och visa prov på en perfekt balans. Så plötsligt en dag kommer en störig person att lägga ett strå för mycket på hans breda rygg.
Oxens temperament är inte impulsivt men när han verkligen blir rasande kan han förstöra allt i sin väg.
När vi talar om envishet bör vi komma ihåg att det inte är någon idé att tala om för oxen att han är envis. I oxens sinne är han inte alls envis. Han är tålmodig. Det hela är en fråga om ord. Han är inte tjurskallig utan bara känslig och fast.
Sanningen är den att oxen är så envis som en människa över huvudtaget kan bli utan att förvandlas till sten.
Men oxen besitter också tålmodighetens dygd. Många oxar bär på känslomässiga och fysiska bördor i åratal utan att klaga. Ju värre svårigheterna är, desto mer kraft kan oxen mobilisera för att stå ut med dem.
Hans lojalitet och hängivelse gentemot familj och vänner är ofta ofattbart stor.
Han kan göra vad som helst för den kvinna han älskar, men han vill inte ha en klängande ranka vid sin sida. Han är alltför praktisk och tycker alltför mycket om sin frihet för att njuta av en kvinna som sitter klistrad på honom. Han har inget emot en kvinna med lite gnista och kraft.
Oxens kärlek är enkel, uppriktig och ärlig. Hans tillgivna natur och smickrande uppmärksamhet försäkrar dig om att du är älskad trots alla dina små fel och brister som andra män ständigt skulle kritisera.
Oxen ger en varaktig lojalitet och ett trofast hjärta.
Svar på kommentar från "Vädursmannen"
Till Anonymt Lejon som frågade: Hej jag är lejon och han är vädur, när tar det slut och vem gör det?
Jag är ingen expert på förhållanden, men på din fråga låter det som att du förväntar dig att det ska ta slut. Det är inte det bästa utgångsläget. Förväntar man sig att det ska ta slut så gör det oftast det. Jag kan inte ge något vidare utvecklat svar eller så eftersom jag inte vet någonting om just er och definitivt inte är någon expert på förhållanden.
Ska man tolka det jag skrev om väduren så lär han kämpa för ert förhållande, men ger du honom anledning att tröttna (vilket du kanske omedvetet gör om du förväntar dig att det ska ta slut) så lär du märka det på honom och till sist kommer han vara rak och säga det till dig.
Men du kanske ska tänka efter själv hur du känner för ert förhållande, om du tror på en framtid. Om du inte gör det borde du vara den som gör slut.
Hoppas du är nöjd med svaret, om du vill att jag ska skriva om Lejonkvinnan/mannen är det bara att säga till.
Lycka till med kärleken, och tack för kommentaren!
Jag är ingen expert på förhållanden, men på din fråga låter det som att du förväntar dig att det ska ta slut. Det är inte det bästa utgångsläget. Förväntar man sig att det ska ta slut så gör det oftast det. Jag kan inte ge något vidare utvecklat svar eller så eftersom jag inte vet någonting om just er och definitivt inte är någon expert på förhållanden.
Ska man tolka det jag skrev om väduren så lär han kämpa för ert förhållande, men ger du honom anledning att tröttna (vilket du kanske omedvetet gör om du förväntar dig att det ska ta slut) så lär du märka det på honom och till sist kommer han vara rak och säga det till dig.
Men du kanske ska tänka efter själv hur du känner för ert förhållande, om du tror på en framtid. Om du inte gör det borde du vara den som gör slut.
Hoppas du är nöjd med svaret, om du vill att jag ska skriva om Lejonkvinnan/mannen är det bara att säga till.
Lycka till med kärleken, och tack för kommentaren!
Det självklara som kanske inte är självklart
Ni vet den där känslan när man är totalt förstörd, självförtroendet är på botten och allt bara suger och man ligger i sin säng och gråter och inte vill komma ut, och mamma låter en gråta lite och sen kommer och tröstar en? Det blir man aldrig för gammal för att behöva och vilja ha.
onsdag 15 juni 2011
Melon
Idag sitter jag bara och redigerar massa bilder. Jag har nämligen upptäckt ett gratis redigeringsprogram på www.picnik.com . Hur kul som helst! Och en efterlängtad funktion de har är att kunna copyright-skydda sina bilder.
Här kommer en testbild som jag gjorde för att bekanta mig med programmet.
Vad tycks?
Här kommer en testbild som jag gjorde för att bekanta mig med programmet.
Vad tycks?
måndag 23 maj 2011
Andra dagar
Idag var det allt segt att åka till träningen. Var inte alls pepp, kände mig slö och ville egentligen bara stanna hemma och ta det lugnt, och provköra v50:n som vi kanske ska köpa (mamma bucklade den andra). Och då skulle jag ändå gå på veckans boxpass, favoriten!
Men då är det ju så här mina kära läsare att det är precis då när man känner så, som man visar styrka genom att gå ändå! (Känner att det blev lite rim där)
Jag brukar intala mig själv att om jag går i alla fall nu, trots att det känns segt, så kommer träningen ge mig ännu mer och nästa gång kommer det kännas lättare. Det funkar ibland. Idag funkade det och det var lika kul som vanligt förstås. Jag var med en tjej som jag inte känner, men som jag var med en annan gång när jag gick dit själv. Och efteråt kände jag mig extra duktig för att jag tog mig dit.
På lördag ska jag provrida en häst. Isabell ska följa med. Jag är jättejätteförväntansfull och helt sprallig. Men jag vågar inte hoppas för mycket.
Men då är det ju så här mina kära läsare att det är precis då när man känner så, som man visar styrka genom att gå ändå! (Känner att det blev lite rim där)
Jag brukar intala mig själv att om jag går i alla fall nu, trots att det känns segt, så kommer träningen ge mig ännu mer och nästa gång kommer det kännas lättare. Det funkar ibland. Idag funkade det och det var lika kul som vanligt förstås. Jag var med en tjej som jag inte känner, men som jag var med en annan gång när jag gick dit själv. Och efteråt kände jag mig extra duktig för att jag tog mig dit.
På lördag ska jag provrida en häst. Isabell ska följa med. Jag är jättejätteförväntansfull och helt sprallig. Men jag vågar inte hoppas för mycket.
torsdag 19 maj 2011
Föra traditionen vidare
Idag var jag hos mormor för att lära mig att göra ravioli. Man gör alltså pastan själv och fyller med en köttfärsblandning och gör små fina halvmånar av, och kokar sedan med köttfärssås (på italienskt vis) till.
Jag vill nämligen ta vara på de kunskaper som är speciella för min mormor, innan det är för sent. För vem kan vara bättre på att visa än en Italienare? Och jag har aldrig hört eller varit med om att man har kunnat beställa ravioli på någon italiensk restaurang i Sverige. Däremot har jag hört att det finns på burk (?) och att det är vidrigt rent ut sagt.
Men min mormors hemmagjorda ravioli är verkligen underbara. Det är inte så speciellt egentligen, men åh så gott!
Till det ska man även ha mormors hembakta bröd att skrapa upp resterna på tallriken med.
Recept på pasta ca 5 port:
3 ägg
3 msk olja
3 msk vatten
3 krm salt
3 dl durumvetemjöl
3 dl vetemjöl
Jag tog lite bilder på processen, men det färdiga resultatet försvann så fort ner i magen att jag inte hann med! Tur är väl att jag kan göra det själv nu så att jag kan ta kort någon annan gång.
onsdag 18 maj 2011
"Min kropp är mitt tempel"
Träningen går framåt, den ger mig både glädje och stimulans men även självförtroende. Och så mår jag så bra i kroppen med. Minst tre dagar i veckan tränar jag, då brukar det bli minst ett boxpass på friskis&svettis, ett spinningpass och ett gympass. Sedan försöker jag klämma in ett yogapass och de övningar jag fick från sjukgymnasten också.
I och med att de övningar jag fick från sjukgymnasten bara inriktar sig på ben, så har jag inte så mycket benövningar i gymmet, utan mest armar men även mage, rygg och bröst. Det är ett program en gyminstruktör satt ihop åt mig och visat så att jag använder rätt teknik för att jag inte ska skada mig.
Eftersom mina knän inte är tillräckligt starka än så värmer jag upp på crosstrainer eller spinningcykel, löpbandet får vänta ett tag till även om det lockar sååå mycket!
Boxpasset är mitt favoritpass vilket jag ibland kör två gånger i veckan bara för att det är så roligt. Där är det i princip alla muskelgrupper som tränas och det är både styrka och kondition i en och en halv timme. Vem som helst kan komma då det är drop-in, och det brukar vara blandat med nybörjare och "veteraner" vilket jag tycker är jättebra. Dessutom är det inte samma instruktör varje gång, så upplägget varierar med.
Yogapasset kör jag hemma med dvd, och då kör jag Poweryoga i 40 min. Jag tycker det är bra för att då stretchar man ut hela kroppen samtidigt som man övar på balans och smidighet och även lite styrka (fast den sortens styrka och balans hänger ihop så det är ungefär samma sak) Efter passet känner man sig pigg men samtidigt avslappnad och balanserad i kroppen. Ett bra komplement till styrketräning på gym och även till boxpass där det kan hända att man spänner sig lite.
(Yoga är perfekt för att motverka stress dessutom)
Idag kom Matilda och gjorde mig sällskap med yogan och så gjorde vi även övningarna från min sjukgymnast. På lördag skulle jag egentligen ha gått på ett till boxpass, men då ska jag vara funktionär på Göteborgsvarvet. Så det blir ett gympass på fredag istället.
Mitt tips till folket är att hitta en träningsform som man tycker är rolig. Annars orkar man inte hålla en regelbunden träning och det är ju det som är meningen. Det är inte bara musklerna och konditionen som kan motarbeta en, psyket är väldigt viktigt att hålla positivt inställt, annars går det absolut inte.
I och med att de övningar jag fick från sjukgymnasten bara inriktar sig på ben, så har jag inte så mycket benövningar i gymmet, utan mest armar men även mage, rygg och bröst. Det är ett program en gyminstruktör satt ihop åt mig och visat så att jag använder rätt teknik för att jag inte ska skada mig.
Eftersom mina knän inte är tillräckligt starka än så värmer jag upp på crosstrainer eller spinningcykel, löpbandet får vänta ett tag till även om det lockar sååå mycket!
Boxpasset är mitt favoritpass vilket jag ibland kör två gånger i veckan bara för att det är så roligt. Där är det i princip alla muskelgrupper som tränas och det är både styrka och kondition i en och en halv timme. Vem som helst kan komma då det är drop-in, och det brukar vara blandat med nybörjare och "veteraner" vilket jag tycker är jättebra. Dessutom är det inte samma instruktör varje gång, så upplägget varierar med.
Yogapasset kör jag hemma med dvd, och då kör jag Poweryoga i 40 min. Jag tycker det är bra för att då stretchar man ut hela kroppen samtidigt som man övar på balans och smidighet och även lite styrka (fast den sortens styrka och balans hänger ihop så det är ungefär samma sak) Efter passet känner man sig pigg men samtidigt avslappnad och balanserad i kroppen. Ett bra komplement till styrketräning på gym och även till boxpass där det kan hända att man spänner sig lite.
(Yoga är perfekt för att motverka stress dessutom)
Idag kom Matilda och gjorde mig sällskap med yogan och så gjorde vi även övningarna från min sjukgymnast. På lördag skulle jag egentligen ha gått på ett till boxpass, men då ska jag vara funktionär på Göteborgsvarvet. Så det blir ett gympass på fredag istället.
Mitt tips till folket är att hitta en träningsform som man tycker är rolig. Annars orkar man inte hålla en regelbunden träning och det är ju det som är meningen. Det är inte bara musklerna och konditionen som kan motarbeta en, psyket är väldigt viktigt att hålla positivt inställt, annars går det absolut inte.
måndag 16 maj 2011
söndag 15 maj 2011
I huvudet på Therese - uppdatering
Ibland känns det som att jag inte passar in i den här världen, eller i alla fall den här tiden. Det känns som om jag egentligen borde levt tidigare på någon annan plats. Eller så är det bara det att jag längtar till en annan plats och en annan tid. Men jag vet inte varför. Samtidigt så trivs jag jättebra här i Sverige, Göteborg, Angered. Och jag trivs med de människor jag har runt omkring mig. Men jag tror inte riktigt jag uppskattar dem så mycket som jag borde.
Jag har nog varit lite självisk det senaste året. Bara tänkt på mig själv. Det är nog därför jag inte har varit riktigt lycklig. Man ska inte tänka på sig själv för mycket, det är bättre att tänka på andra. Självklart ska man inte glömma bort sig själv, men om man märker att man inte uppfattar vad ens vän svarar på ens fråga eftersom man är för upptagen med att tänka på annat, tja, då ska man nog ta och varva ner ett slag och tänka efter på vad det var man tänkte på och försöka inrikta sig på någon annan än en själv ett tag.
Jag vet vad jag måste göra för att förverkliga mig själv och mina ideal, för som det är nu följer jag dem inte.
Jag måste ut och röra på mig regelbundet, springa, och göra yoga. Till att börja med. Sedan måste jag också tänka på vad jag tänker på, vad jag säger och vad jag bryr mig om. Spela inte efter andras regler. Följ inte med strömmen. Lyssna till hjärtat och förnuftet. Ställ mig själv frågor varje dag. Behövs detta? Varför är detta så viktigt att jag måste gräma mig över det? Vad finns det för anledning att jag ska lägga energi på den här känslan?
Släpp det. Lev i nuet, längta inte för mycket, tänk inte bakåt, tänk nu.
Jag vet ju vad jag ska och måste göra, men varför är det då så svårt att göra det? Jag har en gång haft det, varför tappade jag det och varför är det så svårt att få tillbaka det?
Den här texten skrev jag i mitten av 2:an på gymnasiet. Det märks att jag redan då var alldeles för stressad. Och då har jag ändå inte tagit med det sista jag skrev som skrämde mig lite nu när jag läste det. Men det var ingenting mot vad jag är nu. Fast på ett sätt är det annorlunda nu. För nu är det som att jag har två sidor. Den ena där jag inte orkar bry mig längre...det är nog den sidan som är mest förstörd. Den andra där jag blir ännu mer stressad för att den första sidan inte bryr sig. Detta låter som jag är schizofren men riktigt så illa är det inte :P
Jag har alltid genom hela mitt liv varit glad och positiv och full av energi och livsglädje. Det är sådan jag är. Men stressen äter upp det, äter upp mig. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och hjälplös i detta. Trots att jag vet att jag har många underbara människor som står runt mig och stöttar mig. Men i slutändan är det ändå bara jag som kan ändra på mig. Kanske kan folk runtomkring hjälpa och underlätta mer än jag tror. Men jag är en fighter och en som vill klara sig själv. Så jag kanske får skylla mig själv att jag känner mig ensam.
Något jag har lärt mig i alla fall är att livet blir aldrig som man har tänkt sig. Man kan inte planera någonting. Så egentligen borde man släppa lite på kontrollen och leva dag för dag. Det är handlingarna man gör idag som räknas. Man kan inte tänka att ja men jag gör ändå det där imorgon eller nästa vecka, för då förlorar man ju bara massa tid. Inte undra på att tiden går fort och man inte hinner med.
ATT VARA STARK ÄR ATT KÄMPA NÄR ENS TRO ÄR SOM SVAGAST. ATT VINNA ÖVER SIG SJÄLV, INTE NÅGON ANNAN.
_______________________________________________________
Det här skrev jag för ett år sedan på facebook. Det finns så mycket att skriva om stress att jag inte vet var jag ska börja. Avsluta finns inte på kartan. Idag är jag fortfarande inte helt fri från den stress jag ådrog mig i mitten av gymnasiet. Jag är mycket bättre, jag hittar tillbaka till mig själv steg för steg och insikten av framstegen ger mig ytterligare energi.
Idag skulle jag vilja tillägga något till det sista jag skrev med stora bokstäver. Nämligen att det att vara stark är också att tillåta sig att vara svag ibland och att inse sina begränsningar.
Med tiden har jag insett att jag inte är ensam om den här sortens stress, även om den ser olika ut från individ till individ. Jag har också insett att jag inte klarar av att hantera den själv, utan behöver hjälp på olika sätt. Det har jag också fått, jag har sträckt ut mig efter olika människor som hjälpt mig att ta mig igenom det värsta. Men jag tror inte alla de vet om att de har gjort det. Ibland känns det skönt att inte behöva förklara något, utan bara få vara. Så kan man förklara när man är redo.
Jag har mer att berätta för den som vill lyssna, men det tar vi en annan gång.
Jag har nog varit lite självisk det senaste året. Bara tänkt på mig själv. Det är nog därför jag inte har varit riktigt lycklig. Man ska inte tänka på sig själv för mycket, det är bättre att tänka på andra. Självklart ska man inte glömma bort sig själv, men om man märker att man inte uppfattar vad ens vän svarar på ens fråga eftersom man är för upptagen med att tänka på annat, tja, då ska man nog ta och varva ner ett slag och tänka efter på vad det var man tänkte på och försöka inrikta sig på någon annan än en själv ett tag.
Jag vet vad jag måste göra för att förverkliga mig själv och mina ideal, för som det är nu följer jag dem inte.
Jag måste ut och röra på mig regelbundet, springa, och göra yoga. Till att börja med. Sedan måste jag också tänka på vad jag tänker på, vad jag säger och vad jag bryr mig om. Spela inte efter andras regler. Följ inte med strömmen. Lyssna till hjärtat och förnuftet. Ställ mig själv frågor varje dag. Behövs detta? Varför är detta så viktigt att jag måste gräma mig över det? Vad finns det för anledning att jag ska lägga energi på den här känslan?
Släpp det. Lev i nuet, längta inte för mycket, tänk inte bakåt, tänk nu.
Jag vet ju vad jag ska och måste göra, men varför är det då så svårt att göra det? Jag har en gång haft det, varför tappade jag det och varför är det så svårt att få tillbaka det?
Den här texten skrev jag i mitten av 2:an på gymnasiet. Det märks att jag redan då var alldeles för stressad. Och då har jag ändå inte tagit med det sista jag skrev som skrämde mig lite nu när jag läste det. Men det var ingenting mot vad jag är nu. Fast på ett sätt är det annorlunda nu. För nu är det som att jag har två sidor. Den ena där jag inte orkar bry mig längre...det är nog den sidan som är mest förstörd. Den andra där jag blir ännu mer stressad för att den första sidan inte bryr sig. Detta låter som jag är schizofren men riktigt så illa är det inte :P
Jag har alltid genom hela mitt liv varit glad och positiv och full av energi och livsglädje. Det är sådan jag är. Men stressen äter upp det, äter upp mig. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och hjälplös i detta. Trots att jag vet att jag har många underbara människor som står runt mig och stöttar mig. Men i slutändan är det ändå bara jag som kan ändra på mig. Kanske kan folk runtomkring hjälpa och underlätta mer än jag tror. Men jag är en fighter och en som vill klara sig själv. Så jag kanske får skylla mig själv att jag känner mig ensam.
Något jag har lärt mig i alla fall är att livet blir aldrig som man har tänkt sig. Man kan inte planera någonting. Så egentligen borde man släppa lite på kontrollen och leva dag för dag. Det är handlingarna man gör idag som räknas. Man kan inte tänka att ja men jag gör ändå det där imorgon eller nästa vecka, för då förlorar man ju bara massa tid. Inte undra på att tiden går fort och man inte hinner med.
ATT VARA STARK ÄR ATT KÄMPA NÄR ENS TRO ÄR SOM SVAGAST. ATT VINNA ÖVER SIG SJÄLV, INTE NÅGON ANNAN.
_______________________________________________________
Det här skrev jag för ett år sedan på facebook. Det finns så mycket att skriva om stress att jag inte vet var jag ska börja. Avsluta finns inte på kartan. Idag är jag fortfarande inte helt fri från den stress jag ådrog mig i mitten av gymnasiet. Jag är mycket bättre, jag hittar tillbaka till mig själv steg för steg och insikten av framstegen ger mig ytterligare energi.
Idag skulle jag vilja tillägga något till det sista jag skrev med stora bokstäver. Nämligen att det att vara stark är också att tillåta sig att vara svag ibland och att inse sina begränsningar.
Med tiden har jag insett att jag inte är ensam om den här sortens stress, även om den ser olika ut från individ till individ. Jag har också insett att jag inte klarar av att hantera den själv, utan behöver hjälp på olika sätt. Det har jag också fått, jag har sträckt ut mig efter olika människor som hjälpt mig att ta mig igenom det värsta. Men jag tror inte alla de vet om att de har gjort det. Ibland känns det skönt att inte behöva förklara något, utan bara få vara. Så kan man förklara när man är redo.
Jag har mer att berätta för den som vill lyssna, men det tar vi en annan gång.
Några rader om kaffe och träning
Som de flesta av er vet så blir jag ju väldigt påverkad av kaffe. Men jag brukar kunna dricka kaffe utan att det märks när jag jobbar. Igår jobbade jag och drack kaffe vid ett snåret men på kvällen satt jag här lik förbannat och var helt rastlös och inte ett dugg trött, fick tvinga mig själv att sova när klockan var runt 02. Och då hade jag liksom gått upp 06.00 för att jobba den dagen. Helt sjukt.
Idag har jag inte gjort så mycket, gick ner till basketplan en stund på eftermiddagen och kastade lite på korgen och lockade faktiskt till mig en spelpartner, en snubbe som bor i området kom förbi och frågade om vi skulle spela "one on one" så hädanefter har jag någon att spela lite med också!
Efter det drog jag mig in mot staden och friskis&svettis för ett spinningpass med Matilda vilket var skönt. Imorgon ska jag eventuellt gymma med Sara och så blir det ett boxpass på lördag. Har kommit igång med träningen riktigt bra, ska bara bli bättre på att göra övningarna från sjukgymnasten också! Slarvar lite med det... men jag kanske ska ta med mig programmet till gymmet och göra det där så blir det lite mer pepp. Jag har ju problem med att träna själv, vill ju helst vara med andra när jag tränar för att det ska bli lättare att peppa sig till att prestera max.
Förresten så har jag hört att kaffe innan träning är bra för då förbränner man fler kalorier. Undrar om jag vågar testa det. Jag tränar ju oftast på kvällen...
Men nu har jag ju inte druckit något kaffe idag så då ska jag nog kunna somna, det blir ju eventuellt upp och träna imorgon! Goodnight, Travel Well.
Idag har jag inte gjort så mycket, gick ner till basketplan en stund på eftermiddagen och kastade lite på korgen och lockade faktiskt till mig en spelpartner, en snubbe som bor i området kom förbi och frågade om vi skulle spela "one on one" så hädanefter har jag någon att spela lite med också!
Efter det drog jag mig in mot staden och friskis&svettis för ett spinningpass med Matilda vilket var skönt. Imorgon ska jag eventuellt gymma med Sara och så blir det ett boxpass på lördag. Har kommit igång med träningen riktigt bra, ska bara bli bättre på att göra övningarna från sjukgymnasten också! Slarvar lite med det... men jag kanske ska ta med mig programmet till gymmet och göra det där så blir det lite mer pepp. Jag har ju problem med att träna själv, vill ju helst vara med andra när jag tränar för att det ska bli lättare att peppa sig till att prestera max.
Förresten så har jag hört att kaffe innan träning är bra för då förbränner man fler kalorier. Undrar om jag vågar testa det. Jag tränar ju oftast på kvällen...
Men nu har jag ju inte druckit något kaffe idag så då ska jag nog kunna somna, det blir ju eventuellt upp och träna imorgon! Goodnight, Travel Well.
torsdag 14 april 2011
Lite smått och gott
Idag är det Pappas födelsedag! Han fick traditionsenligt frukost på sängen, sång och presenter. Jag hade varit och köpt en långärmad tröja och en långärmad skjorta till honom. Och så hade jag bakat en Schweizernöttårta som blev så o t ro l i g t god!
Idag har jag jobbat på dagen, sedan åt vi på restaurang eftersom det var pappas dag och sedan drog jag till gymmet och körde ett spinningpass. Dock hade min träningspartner Emma ont i knäna idag stackarn, så jag fick träna utan henne tråkigt nog.
Men det börjar flyta på nu med träningen, min kropp vänjer sig vid regelbunden träning och jag känner att det börjar ge resultat på olika sätt.
På lördag blir det födelsedagsfest hos E som fyller stora 20 vilket jag ser fram emot jättemycket! Jag och Johanna har suttit här ikväll och snackat ihop oss om vad vi ska köpa för dricka. Roligt med drinkar tycker jag! Vi ska köpa grejer till Raspberry Screwdriver och Tequila Sunrise, sedan ska vi ha ren Tequila med citron och salt såklart, plus att vi kan blanda Hallonvodkan med Sprite. Då får vi fyra olika drinkar med bara två spritsorter. Awesome!
Ska se om det kommer upp bilder från festen sen med, men nu ska jag vila kroppen - det är den värd :)
Idag har jag jobbat på dagen, sedan åt vi på restaurang eftersom det var pappas dag och sedan drog jag till gymmet och körde ett spinningpass. Dock hade min träningspartner Emma ont i knäna idag stackarn, så jag fick träna utan henne tråkigt nog.
Men det börjar flyta på nu med träningen, min kropp vänjer sig vid regelbunden träning och jag känner att det börjar ge resultat på olika sätt.
På lördag blir det födelsedagsfest hos E som fyller stora 20 vilket jag ser fram emot jättemycket! Jag och Johanna har suttit här ikväll och snackat ihop oss om vad vi ska köpa för dricka. Roligt med drinkar tycker jag! Vi ska köpa grejer till Raspberry Screwdriver och Tequila Sunrise, sedan ska vi ha ren Tequila med citron och salt såklart, plus att vi kan blanda Hallonvodkan med Sprite. Då får vi fyra olika drinkar med bara två spritsorter. Awesome!
Ska se om det kommer upp bilder från festen sen med, men nu ska jag vila kroppen - det är den värd :)
tisdag 5 april 2011
Filmtips och lite tjöt
Nu var det ett tag sedan jag skrev, och mycket har hänt sedan sist! Det är väl antagligen därför jag inte skrivit, har liksom varit upptagen med att uppleva, tänka och bearbeta.
Det har varit mycket filmtittande det senaste bland annat. Jag är ju, som många suckar över, väldigt efter när det kommer till film. Så jag har börjat kolla igenom Saw - filmerna, och även gått på lite nyare film på bio. Tre filmer jag vill rekommendera extra mycket är: 127 hours, Taken och The Fighter. Den första och den sista är baserade på verkliga händelser.
127 hours
Väldigt bra skildrad film om överlevnadsinstinkten och hur naturen kan ta ner oss människor på jorden och inse att vi inte äger den, den äger oss. Berättelsen om hur det kom sig att den här killen levde sitt liv lite mer ödmjukt.
Det är väldigt häftiga och vackra bilder också, blandat med äckliga scener och lite humor inpetat här och där. En sevärd film helt enkelt. Kan inte berätta så mycket mer, för då förstör jag filmen för er.
Taken.
Denna film handlar om en före detta CIA - agent, vars dotter kidnappas av ett gäng människohandlare under hennes resa i Paris.
Den har bra dialoger och smarta lösningar. Just när man tror att han inte har kontroll, så visar det sig att det är precis det han har.
Eftersom filmen handlar om jakten efter dottern så blir det automatiskt spännande hela tiden.
Det som enligt mig gav en bra vridning av historien, var att dottern blev kidnappad under ett telefonsamtal med pappan och de förutsättningar det gav.
The Fighter.
Den här filmen tycker jag är bäst av de tre. Den har mer djup och fler sidor och nyanser.
Den handlar om boxaren Micky Ward som tränas av sin bror som själv varit boxare men dragits ner i crackberoende. Man kan ju förstå hur det går, även om han får bra tips när brodern väl dyker upp, så får han inga bra matcher. Men så träffar han en tjej som får honom att tro på sig själv och när brodern åker in i fängelse får hon Micky att träna för en mer seriös tränare som hjälper honom på ett villkor. Att han inte går tillbaka till att träna för sin bror när han släpps.
Filmen handlar mycket om familjen och lojaliteten, från båda håll och även från flickvännens håll. Den handlar om både framgång och fördärv och hur båda de delarna påverkar så många andra.
Jag tycker att alla skådespelare var enormt duktiga och lyfte filmen till en hög nivå.
Om ni inte ser alla de här filmerna så se denna i alla fall!
Under tiden jag inte har skrivit här på bloggen har jag även skaffat träningskort på Friskis&Svettis inne i stan. Har hunnit träna tre gånger än så länge med Emma, två spinningpass, ett box-pass (vilket var superkul!) och lite bekantning med gymmet och solariet.
Tänkte att jag skulle träna kondition mest tills jag tränat upp benmusklerna med hjälp av mitt hemträningsprogram jag fick av sjukgymnasten, så jag kan komma UT och springa! Men så snubblade jag ju över det här megasuperduperjätteroliga box-passet. Det är ju både kondition och styrka och aktiverar hela kroppen på ett mycket roligare sätt än vanlig tråkig styrketräning. Det kan också bero på att jag är lite av en tävlingsmänniska, tillsammans med andra blir träningen mycket roligare och det blir lättare att pressa sig själv.
En annan för mig viktig del av träningen är musiken. Och det har de jättebra anpassat efter passen. Är väldigt nöjd med det faktiskt. Nästa träning blir i morgon kväll och då blir det spinning!
Men nu ska jag ta och varva ner med min nya bok "The name of the wind", innan jag sluter de små blå (gröna) inför jobb i morgon.
Det har varit mycket filmtittande det senaste bland annat. Jag är ju, som många suckar över, väldigt efter när det kommer till film. Så jag har börjat kolla igenom Saw - filmerna, och även gått på lite nyare film på bio. Tre filmer jag vill rekommendera extra mycket är: 127 hours, Taken och The Fighter. Den första och den sista är baserade på verkliga händelser.
127 hours
Väldigt bra skildrad film om överlevnadsinstinkten och hur naturen kan ta ner oss människor på jorden och inse att vi inte äger den, den äger oss. Berättelsen om hur det kom sig att den här killen levde sitt liv lite mer ödmjukt.Det är väldigt häftiga och vackra bilder också, blandat med äckliga scener och lite humor inpetat här och där. En sevärd film helt enkelt. Kan inte berätta så mycket mer, för då förstör jag filmen för er.
Taken.
Den har bra dialoger och smarta lösningar. Just när man tror att han inte har kontroll, så visar det sig att det är precis det han har.
Eftersom filmen handlar om jakten efter dottern så blir det automatiskt spännande hela tiden.
Det som enligt mig gav en bra vridning av historien, var att dottern blev kidnappad under ett telefonsamtal med pappan och de förutsättningar det gav.
The Fighter.
Den handlar om boxaren Micky Ward som tränas av sin bror som själv varit boxare men dragits ner i crackberoende. Man kan ju förstå hur det går, även om han får bra tips när brodern väl dyker upp, så får han inga bra matcher. Men så träffar han en tjej som får honom att tro på sig själv och när brodern åker in i fängelse får hon Micky att träna för en mer seriös tränare som hjälper honom på ett villkor. Att han inte går tillbaka till att träna för sin bror när han släpps.
Filmen handlar mycket om familjen och lojaliteten, från båda håll och även från flickvännens håll. Den handlar om både framgång och fördärv och hur båda de delarna påverkar så många andra.
Jag tycker att alla skådespelare var enormt duktiga och lyfte filmen till en hög nivå.
Om ni inte ser alla de här filmerna så se denna i alla fall!
Under tiden jag inte har skrivit här på bloggen har jag även skaffat träningskort på Friskis&Svettis inne i stan. Har hunnit träna tre gånger än så länge med Emma, två spinningpass, ett box-pass (vilket var superkul!) och lite bekantning med gymmet och solariet.
Tänkte att jag skulle träna kondition mest tills jag tränat upp benmusklerna med hjälp av mitt hemträningsprogram jag fick av sjukgymnasten, så jag kan komma UT och springa! Men så snubblade jag ju över det här megasuperduperjätteroliga box-passet. Det är ju både kondition och styrka och aktiverar hela kroppen på ett mycket roligare sätt än vanlig tråkig styrketräning. Det kan också bero på att jag är lite av en tävlingsmänniska, tillsammans med andra blir träningen mycket roligare och det blir lättare att pressa sig själv.
En annan för mig viktig del av träningen är musiken. Och det har de jättebra anpassat efter passen. Är väldigt nöjd med det faktiskt. Nästa träning blir i morgon kväll och då blir det spinning!
Men nu ska jag ta och varva ner med min nya bok "The name of the wind", innan jag sluter de små blå (gröna) inför jobb i morgon.
söndag 20 februari 2011
Facebook-kultur
Utdrag ur ett intressant och tänkvärt inlägg på en väns blogg:
Här är ett annat utdrag om samma ämne, ur en annan läsvärd blogg:
Det är svårt att inte dras med i facebook-fällorna, men även om man gör det är det aldrig för sent att säga stopp.
Om man läser sina ”vänners” kommentarer på facebook skulle man kunna tro att jorden, den ökande segregation och allt större utslagningen till trots, har blivit en vänligare plats att leva på. Man skulle kunna inbilla sig att människor bryr sig om varandra på ett sätt som vida överträffar våra fantasier om äkta, mänsklig gemenskap. Man skulle rentav kunna göra sig föreställningen, att saknades möjligheten att gratta på facebook skulle gratulanterna dyka upp utanför dörren på födelsedagen med tårta och presenter och ropa ett unisont ”Hurra för dig, finaste du!”Läs hela inlägget "Facebookuttrycken börjar göra ont"
Här är ett annat utdrag om samma ämne, ur en annan läsvärd blogg:
Små äckliga tavlor med puttinuttigt glada tillrop och aforismer nedlusar vårt samhälle. På Facebook varvar en speciell typ av vänner dessa budskap med självömkande statusmeddelanden i stil med ”XX önskar folk kunde vara rakryggade och se andra i ögonen i stället för att gå bakom ryggen och ljuga. Så har jag alltid gjort”.Läs hela inlägget här
Offentliga uppfostringar av ”ni vet vilka ni är” och tragikomiska syftningsfel haglar över oss andra som frenetiskt blockerar och blockerar i fåfänga försök att minimera vågen av gullighet, socialporr och härlighetsapplikationer med hjärtan och rosa jävla nallar.
Med socialporr menas personlig information av det slaget där man berättar mer än andra önskar ta del av.
Det är svårt att inte dras med i facebook-fällorna, men även om man gör det är det aldrig för sent att säga stopp.
lördag 19 februari 2011
onsdag 16 februari 2011
Det finns inga enkla svar
Jag vill åka iväg långt bort utan att planera när jag ska komma tillbaka. Jag vill vara ensam tills jag sträcker mig efter sällskap. För jag kan inte finnas för andra så som jag vill finnas, när jag har unfinished business med mig själv. Jag behöver verkligen inga krav på mig just nu, inga förväntningar, bara förståelse och tid och inga frågor förrän jag är redo att komma med svar.
Jag vill inte vara egoistisk, de flesta av mina vänner vet att jag inte är det. Men ibland måste man vara egoistisk för att sedan kunna ge av sig själv till andra.
Jag behöver vänner som bara finns just nu. Även om jag inte kan vara tillräcklig tillbaka än.
För som det är nu, försöker jag vara tillräcklig överallt, men det blir bara att jag inte är tillräcklig någonstans. Inte ens för mig själv.
Jag vill inte vara egoistisk, de flesta av mina vänner vet att jag inte är det. Men ibland måste man vara egoistisk för att sedan kunna ge av sig själv till andra.
Jag behöver vänner som bara finns just nu. Även om jag inte kan vara tillräcklig tillbaka än.
För som det är nu, försöker jag vara tillräcklig överallt, men det blir bara att jag inte är tillräcklig någonstans. Inte ens för mig själv.
torsdag 27 januari 2011
Det börjar med T och slutar med eori
Okej. Körkort körkort körkort, teori teori teori, tagga tagga tagga! Inte långt kvar nu ju!
Jag får göra som Niklas, sätta mig med teorin och BARA bara plugga tills jag kan det. Det tog fyra dagar för Niklas. Får se om jag kan slå det.
Jag får göra som Niklas, sätta mig med teorin och BARA bara plugga tills jag kan det. Det tog fyra dagar för Niklas. Får se om jag kan slå det.
måndag 17 januari 2011
Bara sådär
Försöker få mina tankar på rätt bana och fokusera på saker som snart ska avslutas. Men det är svårt att kontrollera sina tankar när man är kär.
Jag vet vad fokusera är, jag har en enorm koncentrationsförmåga vilket har gett goda resultat genom livet. Men så kom kärleken och jag tappade fotfästet direkt. Bara sådär.
Jag vet vad fokusera är, jag har en enorm koncentrationsförmåga vilket har gett goda resultat genom livet. Men så kom kärleken och jag tappade fotfästet direkt. Bara sådär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)