torsdag 8 september 2011

When you think you're playing and you realize it's life, playing you.

Vissa saker är bara inte rättvisa. Det är så orättvist det kan bli. Jag vill verkligen inte förlora honom. När jag äntligen hittat rätt. Men det är väl inte min tid. Nu förstår jag hur Emma Hovi kände när hon inte red på flera år efter att hon sålt sin häst. Förut kunde jag inte förstå att man avstår HELT från ridning. Men när man förlorat ett sådant band kan man inte nöja sig med mindre. Känns inte värt. De som äger stallet där han står har lovat att jag får rida deras hästar. Men det är inte Sebastian. Det är konstigt för jag har bara ridit honom i ca 2 månader, som medryttare dessutom, ändå känns det som att hjärtat ska slitas ut ur kroppen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar