Andra dagar

Idag var det allt segt att åka till träningen. Var inte alls pepp, kände mig slö och ville egentligen bara stanna hemma och ta det lugnt, och provköra v50:n som vi kanske ska köpa (mamma bucklade den andra). Och då skulle jag ändå gå på veckans boxpass, favoriten!
Men då är det ju så här mina kära läsare att det är precis då när man känner så, som man visar styrka genom att gå ändå! (Känner att det blev lite rim där)
Jag brukar intala mig själv att om jag går i alla fall nu, trots att det känns segt, så kommer träningen ge mig ännu mer och nästa gång kommer det kännas lättare. Det funkar ibland. Idag funkade det och det var lika kul som vanligt förstås. Jag var med en tjej som jag inte känner, men som jag var med en annan gång när jag gick dit själv. Och efteråt kände jag mig extra duktig för att jag tog mig dit.

På lördag ska jag provrida en häst. Isabell ska följa med. Jag är jättejätteförväntansfull och helt sprallig. Men jag vågar inte hoppas för mycket.

Föra traditionen vidare

Idag var jag hos mormor för att lära mig att göra ravioli. Man gör alltså pastan själv och fyller med en köttfärsblandning och gör små fina halvmånar av, och kokar sedan med köttfärssås (på italienskt vis) till.
Jag vill nämligen ta vara på de kunskaper som är speciella för min mormor, innan det är för sent. För vem kan vara bättre på att visa än en Italienare? Och jag har aldrig hört eller varit med om att man har kunnat beställa ravioli på någon italiensk restaurang i Sverige. Däremot har jag hört att det finns på burk (?) och att det är vidrigt rent ut sagt.
Men min mormors hemmagjorda ravioli är verkligen underbara. Det är inte så speciellt egentligen, men åh så gott!

Till det ska man även ha mormors hembakta bröd att skrapa upp resterna på tallriken med.

Recept på pasta ca 5 port:

3 ägg

3 msk olja

3 msk vatten

3 krm salt

3 dl durumvetemjöl

3 dl vetemjöl

Jag tog lite bilder på processen, men det färdiga resultatet försvann så fort ner i magen att jag inte hann med! Tur är väl att jag kan göra det själv nu så att jag kan ta kort någon annan gång.

"Min kropp är mitt tempel"

Träningen går framåt, den ger mig både glädje och stimulans men även självförtroende. Och så mår jag så bra i kroppen med. Minst tre dagar i veckan tränar jag, då brukar det bli minst ett boxpass på friskis&svettis, ett spinningpass och ett gympass. Sedan försöker jag klämma in ett yogapass och de övningar jag fick från sjukgymnasten också.

I och med att de övningar jag fick från sjukgymnasten bara inriktar sig på ben, så har jag inte så mycket benövningar i gymmet, utan mest armar men även mage, rygg och bröst. Det är ett program en gyminstruktör satt ihop åt mig och visat så att jag använder rätt teknik för att jag inte ska skada mig.
Eftersom mina knän inte är tillräckligt starka än så värmer jag upp på crosstrainer eller spinningcykel, löpbandet får vänta ett tag till även om det lockar sååå mycket!

Boxpasset är mitt favoritpass vilket jag ibland kör två gånger i veckan bara för att det är så roligt. Där är det i princip alla muskelgrupper som tränas och det är både styrka och kondition i en och en halv timme. Vem som helst kan komma då det är drop-in, och det brukar vara blandat med nybörjare och "veteraner" vilket jag tycker är jättebra. Dessutom är det inte samma instruktör varje gång, så upplägget varierar med.

Yogapasset kör jag hemma med dvd, och då kör jag Poweryoga i 40 min. Jag tycker det är bra för att då stretchar man ut hela kroppen samtidigt som man övar på balans och smidighet och även lite styrka (fast den sortens styrka och balans hänger ihop så det är ungefär samma sak) Efter passet känner man sig pigg men samtidigt avslappnad och balanserad i kroppen. Ett bra komplement till styrketräning på gym och även till boxpass där det kan hända att man spänner sig lite.
(Yoga är perfekt för att motverka stress dessutom)

Idag kom Matilda och gjorde mig sällskap med yogan och så gjorde vi även övningarna från min sjukgymnast. På lördag skulle jag egentligen ha gått på ett till boxpass, men då ska jag vara funktionär på Göteborgsvarvet. Så det blir ett gympass på fredag istället.

Mitt tips till folket är att hitta en träningsform som man tycker är rolig. Annars orkar man inte hålla en regelbunden träning och det är ju det som är meningen. Det är inte bara musklerna och konditionen som kan motarbeta en, psyket är väldigt viktigt att hålla positivt inställt, annars går det absolut inte.

I've got a pocket full of dreams

I huvudet på Therese - uppdatering

Ibland känns det som att jag inte passar in i den här världen, eller i alla fall den här tiden. Det känns som om jag egentligen borde levt tidigare på någon annan plats. Eller så är det bara det att jag längtar till en annan plats och en annan tid. Men jag vet inte varför. Samtidigt så trivs jag jättebra här i Sverige, Göteborg, Angered. Och jag trivs med de människor jag har runt omkring mig. Men jag tror inte riktigt jag uppskattar dem så mycket som jag borde.

Jag har nog varit lite självisk det senaste året. Bara tänkt på mig själv. Det är nog därför jag inte har varit riktigt lycklig. Man ska inte tänka på sig själv för mycket, det är bättre att tänka på andra. Självklart ska man inte glömma bort sig själv, men om man märker att man inte uppfattar vad ens vän svarar på ens fråga eftersom man är för upptagen med att tänka på annat, tja, då ska man nog ta och varva ner ett slag och tänka efter på vad det var man tänkte på och försöka inrikta sig på någon annan än en själv ett tag.
Jag vet vad jag måste göra för att förverkliga mig själv och mina ideal, för som det är nu följer jag dem inte.
Jag måste ut och röra på mig regelbundet, springa, och göra yoga. Till att börja med. Sedan måste jag också tänka på vad jag tänker på, vad jag säger och vad jag bryr mig om. Spela inte efter andras regler. Följ inte med strömmen. Lyssna till hjärtat och förnuftet. Ställ mig själv frågor varje dag. Behövs detta? Varför är detta så viktigt att jag måste gräma mig över det? Vad finns det för anledning att jag ska lägga energi på den här känslan?
Släpp det. Lev i nuet, längta inte för mycket, tänk inte bakåt, tänk nu.
Jag vet ju vad jag ska och måste göra, men varför är det då så svårt att göra det? Jag har en gång haft det, varför tappade jag det och varför är det så svårt att få tillbaka det?

Den här texten skrev jag i mitten av 2:an på gymnasiet. Det märks att jag redan då var alldeles för stressad. Och då har jag ändå inte tagit med det sista jag skrev som skrämde mig lite nu när jag läste det. Men det var ingenting mot vad jag är nu. Fast på ett sätt är det annorlunda nu. För nu är det som att jag har två sidor. Den ena där jag inte orkar bry mig längre...det är nog den sidan som är mest förstörd. Den andra där jag blir ännu mer stressad för att den första sidan inte bryr sig. Detta låter som jag är schizofren men riktigt så illa är det inte :P

Jag har alltid genom hela mitt liv varit glad och positiv och full av energi och livsglädje. Det är sådan jag är. Men stressen äter upp det, äter upp mig. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och hjälplös i detta. Trots att jag vet att jag har många underbara människor som står runt mig och stöttar mig. Men i slutändan är det ändå bara jag som kan ändra på mig. Kanske kan folk runtomkring hjälpa och underlätta mer än jag tror. Men jag är en fighter och en som vill klara sig själv. Så jag kanske får skylla mig själv att jag känner mig ensam.

Något jag har lärt mig i alla fall är att livet blir aldrig som man har tänkt sig. Man kan inte planera någonting. Så egentligen borde man släppa lite på kontrollen och leva dag för dag. Det är handlingarna man gör idag som räknas. Man kan inte tänka att ja men jag gör ändå det där imorgon eller nästa vecka, för då förlorar man ju bara massa tid. Inte undra på att tiden går fort och man inte hinner med.

ATT VARA STARK ÄR ATT KÄMPA NÄR ENS TRO ÄR SOM SVAGAST. ATT VINNA ÖVER SIG SJÄLV, INTE NÅGON ANNAN.
_______________________________________________________ 

Det här skrev jag för ett år sedan på facebook. Det finns så mycket att skriva om stress att jag inte vet var jag ska börja. Avsluta finns inte på kartan. Idag är jag fortfarande inte helt fri från den stress jag ådrog mig i mitten av gymnasiet. Jag är mycket bättre, jag hittar tillbaka till mig själv steg för steg och insikten av framstegen ger mig ytterligare energi.

Idag skulle jag vilja tillägga något till det sista jag skrev med stora bokstäver. Nämligen att det att vara stark är också att tillåta sig att vara svag ibland och att inse sina begränsningar.
Med tiden har jag insett att jag inte är ensam om den här sortens stress, även om den ser olika ut från individ till individ. Jag har också insett att jag inte klarar av att hantera den själv, utan behöver hjälp på olika sätt. Det har jag också fått, jag har sträckt ut mig efter olika människor som hjälpt mig att ta mig igenom det värsta. Men jag tror inte alla de vet om att de har gjort det. Ibland känns det skönt att inte behöva förklara något, utan bara få vara. Så kan man förklara när man är redo.

Jag har mer att berätta för den som vill lyssna, men det tar vi en annan gång.

Några rader om kaffe och träning

Som de flesta av er vet så blir jag ju väldigt påverkad av kaffe. Men jag brukar kunna dricka kaffe utan att det märks när jag jobbar. Igår jobbade jag och drack kaffe vid ett snåret men på kvällen satt jag här lik förbannat och var helt rastlös och inte ett dugg trött, fick tvinga mig själv att sova när klockan var runt 02. Och då hade jag liksom gått upp 06.00 för att jobba den dagen. Helt sjukt.

Idag har jag inte gjort så mycket, gick ner till basketplan en stund på eftermiddagen och kastade lite på korgen och lockade faktiskt till mig en spelpartner, en snubbe som bor i området kom förbi och frågade om vi skulle spela "one on one" så hädanefter har jag någon att spela lite med också!
Efter det drog jag mig in mot staden och friskis&svettis för ett spinningpass med Matilda vilket var skönt. Imorgon ska jag eventuellt gymma med Sara och så blir det ett boxpass på lördag. Har kommit igång med träningen riktigt bra, ska bara bli bättre på att göra övningarna från sjukgymnasten också! Slarvar lite med det... men jag kanske ska ta med mig programmet till gymmet och göra det där så blir det lite mer pepp. Jag har ju problem med att träna själv, vill ju helst vara med andra när jag tränar för att det ska bli lättare att peppa sig till att prestera max.
Förresten så har jag hört att kaffe innan träning är bra för då förbränner man fler kalorier. Undrar om jag vågar testa det. Jag tränar ju oftast på kvällen...

Men nu har jag ju inte druckit något kaffe idag så då ska jag nog kunna somna, det blir ju eventuellt upp och träna imorgon! Goodnight, Travel Well.