I väntan på en galen dag

Jag sitter här och tänker på studenten som är i övermorgon. Och så kom jag på att jag inte kan studentsången. Kommer någon kunna den ens? I vilket fall så lyssnar jag sönder den nu, kanske inte så mycket för att lära mig den utan mer för att peppa.
Mamma frågade som så många andra frågar: Hur känns det att ta studenten nudå?
Det känns inte så speciellt egentligen, förutom att man gör massa galna grejer den dagen så känns det inte som en så stor grej i livet. För det är ju inte så att jag slutar skolan för alltid. Jag ska ju läsa vidare sedan. När jag gått klart DEN utbildningen känns det nog som något mycket större.
Vad nu det kan vara för utbildning. Sjukgymnast? Är det något för mig tro? Jobba med människor både psykiskt och fysiskt och hjälpa dem att klara sina mål. Jag tror att det kan vara en början i alla fall.
Nu ska jag sova för jag lär inte få så mycket vila i morgon. Dagen innan studenten.

Jakten på den försvunna låten

Asså jag försöker hitta typ originalversionen av låten Hotel California med The Eagles, men jag hittar den varken på spotify eller youtube. Kanske ska kolla på iTunes med, men jag blir snart galen om jag inte hittar den. JAG VILL HA DEN! Och jag vill ha den ännu mer bara för att den inte finns nånstans. Om någon annan hittar den så blir jag väldigt glad :D

Lita på att andra säger som det är.

Varför ska man göra allt så omständigt genom att oroa sig över hur andra ska uppfatta vissa handlingar eller vissa saker man säger? Till exempel om man blir medbjuden på något, men man har inte lust bara. Det har inget med personerna att göra alls, man har bara inte lust helt enkelt. Men så går man ändå bara för att den man blev bjuden av inte ska tro att man inte vill umgås med honom/henne. Eller så hittar man på någon annan anledning att inte gå som skulle vara mer accepterad av den andre. Varför är det så svårt att säga som det är? Rakt ut. Varför ska man hålla på att tassa runt folk av rädsla för att de ska bli sura eller ledsna?
Är det något typiskt svenskt tro? Att till varje pris undvika potentiella konflikter. Men hur farligt är det liksom? Om någon blir sur för en sådan liten petitess så lär det inte vara länge, och om det gör det så borde den personen ta och växa upp lite tycker jag.
Det kanske är typiskt tjejer också? Att orora sig för hur folk ska tolka saker, och att själva försöka tolka allt. Tolka in helt andra grejer som inte har med saken att göra.
Men det blir ju så jobbigt. Varför inte bara acceptera läget eller fråga varför då om det nu är så viktigt. Och nöja sig med svaret. Och den som svarar borde säga som det är utan att oroa sig för reaktionen.
Det blir ju lättare för en själv om man kan sluta oroa sig oavsett i vilken ände man är, den som inte har lust att komma på den där grejen, eller den som undrar varför. Bara säga som det är och lita på att andra säger som det är.
Någon som tycker jag är naiv när jag säger så? Lita på att andra säger som det är. Visst alla säger inte alltid som det är, men man borde ändå lita på att de gör det. Och om det visar sig att de inte gör det så beror det väl på vad det handlar om, men då är det bara den personen man ska passa sig för och inte föra över sin rädsla på alla människor.
Det handlar nog mycket om tillit faktiskt det här. Om man litar på någon så borde man inte oroa sig över hur han/hon ska reagera, eller varför han/hon gör det och det. Och man borde våga fråga och våga svara. Ärligt.

Hur kan du inte ha tid när det kommer ny hela tiden?

Nu var det allt längesedan jag skrev något här! Det beror på att jag har haft så mycket i skolan det sista innan betygen skulle sättas. Men det beror inte bara på att jag jobbade med skolarbeten, nej det beror också på att jag sov. För jag sov väääldigt mycket. På grund av att jag var så stressad antagligen. En dag sov jag till typ 12.00 var uppe en stund, sedan sov jag middag i en och en halv timme kanske, vilket jag aldrig brukar kunna och om jag gör det så kan jag inte sova på natten sen. MEN det mest fantastiska var att jag drack kaffe efter maten! OCH att jag sedan sov hela natten lång utan problem. Eller det mest fantastiska var väl egentligen inte att jag drack kaffe, utan det senare.

Men nu har allt lugnat sig lite vilket är väldigt skönt. Idag har jag inte gjort någonting. Det har jag gjort många gånger, men det bästa med idag var att jag inte behövde göra någonting!
Jag har typ njutit av vädret, provat studentklänningen lite, sorterat reklam som min bror ska dela ut (det är verkligen sjukt mycket) och så har jag kollat på en film som jag inte visste vi hade som jag hade haft användning för igår när jag spenderade en timme på att välja någon film att se innan jag gick och la mig. Jag ville ha nåt med action som jag inte hade sett typ. Hittade inget. Så det blev Scent of a woman istället, vilket inte var så dåligt egentligen för den är ju så bra. Men om min bror hade kommit med den där andra filmen (G.I Joe ) när jag frågade honom om han hade några filmer på sitt rum istället för alla de andra filmerna han kom med som jag redan hade sett och som jag inte alls var sugen på, så hade det passat mycket bättre.

By the way, jag ska inte springa göteborgsvarvet imorgon. Mina knän pallar inte. Och jag vill inte sabba de mer än de redan är. Det är faktiskt en grej som jag har varit mest rädd för i hela mitt liv, att jag ska förstöra mina knän så att de aldrig blir bra så jag inte kan röra mig så som jag vill och behöver. Så jag är lite rädd nu. Och jag väljer att fega ur. För jag har lärt mig att lyssna på kroppen när den säger ifrån, när jag sabbade knäna så lyssnade jag inte utan fortsatte att springa tills det blev såhär. Och det var inte värt det, och jag ångrar det så himla mycket. Jag visste bättre. Men men, nu är det som det är och jag ska leta upp en sjukgymnast som kan hjälpa mig att träna upp knäna och komma igång med träningen igen för att ställa upp i Varvet nästa år istället. Man ska aldrig ge upp! Faller man så är det bara att resa sig igen och göra ett nytt försök. Vad ska man annars göra liksom?

Imorgon ska jag shoppa lite smått och gott och sedan vet jag inte vad som händer, om vi skulle hitta på nåt eller hur det blev. Men det löser sig. Nu ska jag gå och störa min bror lite hehehe, annoying big sis' is on the move!

Det är lite mycket nu men jag gör mitt bästa med ett leende på läpparna

Idag har jag redovisat det gestaltande arbetet i Staden & Framtiden, och skrivit ett viktigt prov i Engelska C. Jag tror det gick bra på båda. Slutade halv 5, det spöregnade, och jag var vrålhungrig så jag går och köper det bästa man kan köpa då - choklad! Haha det kanske inte var det bästa, men det var i ett svagt ögonblick... skulle ändå till affären och köpa en treo till mitt hjärta som låg hemma och var supersjuk.
Sedan bar det hem till balklänningen som mamma hämtade idag när jag skrev prov. Den var ännu finare än jag kom ihåg den! Jag är verkligen helt förälskad i den! Men jag måste öva på att gå i skorna, eller jag kan ju gå i dem utan problem men jag blir trött i fötterna ganska fort. Jag brukar kunna gå i klackar rätt länge, men jag brukar dock inte ha så smal klack. Det kan nog bero på det. Och klänningens längd är mätt exakt efter de skorna.
Nu är det bara lite små detaljer kvar som jag ska köpa. På fredag ska jag solduscha. Hoppas verkligen det blir bra, för jag har aldrig gjort det förut. Men har man en vit klänning kan man liksom inte vara blek. Det funkar inte.

På måndag och tisdag har jag sammanlagt tre prov, två redovisningar och tre inlämningar som ska vara klara. Om ni undrar vad jag ska göra på kvällarna och varför jag inte hör av mig. Så gör jag det. Nu vet ni. Jag får väl sätta igång nu då, önska mig lycka till!

En bra dag ändå

I morse fick jag inte vakna när jag ville, utan då skulle alla ringa och sms:a! Fast en som ringde var i alla fall min arbetsgivare som gav mig jobb på torsdag, vilket ju är rätt nice. Slapp jag ringa henne om sommarschemat plus att jag fick en röd dag! Ungefär 300 kronor extra på en röd dag är inte fel.
Idag har jag fått gjort en del skolarbete med vilket känns skönt. Och så har jag gjort ett yogapass som var väldigt välbehövligt.
Så har jag testat de nya högtalarna till datorn med, och alla vet ju hur man testar sådant! Hööög volym så man känner basen i golvet! Kommer bli en bra studentmottagning hehe ;)

Nu ska jag skriva lite på bokrecensionen och sedan ska jag nana!
Blev ett kort inlägg idag, men sådant är livet.
Godnatt!

Dagen som kom och gick

Jag har träningsvärk. Jag var bara tvungen att skriva det så att alla vet det.

Idag var upplägget samma som igår, fast vi fokuserade mer på själva tränarskapet och olika styrkeövningar. Och ja det var lika kul som igår! Det enda som är lite tråkigt är att jag inte fått så mycket gjort denna helgen eftersom utbildningen har tagit hela dagarna typ. Men jag ser det som en slags investering eftersom man får intyg på att man slutfört utbildningen och kan använda det i sitt CV sedan. Hmm känns som jag tjatar om att man kan ha det i sitt CV hela tiden hehe. Men det är nog för att jag har så mycket i skolan så jag har tvekat på om det är en så bra idé att hela helgen går åt till tränarutbildningen.

Men jag har i alla fall gjort klart min del av kollaget till det gestaltande arbetet i Staden & Framtiden. Känns bra, imon på förmiddagen ska jag skriva klart en reflektion och förbereda en redovisning i religion. Wohoo! Eller nåt.

Och så ska jag boka tid för soldusch imon med. Och ringa jobbet om arbetsschema under sommaren. Kanske ska ta och cykla lite med, för att träna kondition men utan att belasta knäna. Plus att jag måste göra ett yogapass med efter dagens styrkepass. Så ska jag nog ringa morbror Peter och prata om mina knän och göteborgsvarvet och se om han kan hjälpa mig på något sätt.

Det blev ett litet inlägg idag med hörrni! Det trodde jag inte först faktiskt, känner mig lite trött och oinspirerad, men jag gillar den här bloggen. Det måste vara det :)

Dag ett av två på gamla regementet i Kviberg

Yes. Då var första dagen av Grundtränarutbildning nivå 1, avklarad! Det har varit en riktigt rolig dag. Men jag ska inte sticka under stol med att jag var lite nervös över att gå dit helt själv. Men då tänkte jag på förra gången när jag gick ungdomsledarutbildningen så var det ändå rätt chill, mycket diskussioner och så. Och så tänkte jag att jag klarar vad jag vill. Det är bara att gå dit så löser sig allt. Svårare än så är det faktiskt inte. Ibland är man bara för löjlig asså.
Och det var ju supertrevliga människor där. Denna gången var det dessutom inte så mycket grupperingar utan nästan alla kom själva. Plus att det var äldre personer i gruppen, större bredd på åldern kanske men när man kommer upp i ålder så blir det inte lika stor skillnad mellan åren.

Ledarna var jätteduktiga på att föreläsa och hålla diskussioner och visa träningsövningar och allt vad vi gjorde. Det är sådan hög kvalitet på SISU utbildningarna, och att jag får den här kursen gratis bara för att jag är medlem i en klubb är ju suveränt!
Alltså, man får så mycket mat! Haha det passar mig alldeles utmärkt. Först fick vi massa frukt och vatten som stod i föreläsningssalen. Sedan fick vi kaffe/juice och macka (jag drack INTE kaffe) och sedan fick vi lunch som bestod av jättefin lax och potatisgratäng med sallad och bröd. Och så fick vi kaffe och kaka till det, men det tog jag inte. Sedan fick vi eftermiddagsbulle med kaffe/juice.
Nu tänker ni säkert att fan vad de åt hela tiden, de kan inte ha haft tid för mycket annat!
Men så var inte fallet mina vänner. Dagen började 09.00 och slutade 17.00, så visst fick vi gjort grejer! Passet i idrottshallen var det bästa tycker jag. Jag längtade till det hela dagen och kunde typ inte sitta still. Och då hade jag inte druckit nåt kaffe! Det ni.

Nu ska jag titta på Avatar innan jag somnar nöjd och fin rullgardin.

Våga vara beroende av andra!

Vi har så många föreställningar om hur det kommer att vara och vad det kommer att innebära att åldras, och oftast tänker vi på elände.
Vi är rädda för att bli sjuka, beroende av andra och ensamma.

Men i en undersökning om upplevd ensamhet så kom man fram till att det var fler unga som kände sig ensamma ofta eller ibland än äldre. Undersökningen gjordes på 20-30 åringar och 80-90 åringar. Man menar att detta kan bero på att 20-30 års åldern är den tid i livet då man flyttar hemifrån och ska bilda sig en egen social plattform och kanske också bilda par. Medan de gamla har funnit trygghet i sig själva och får ett ökat behov av att få vara för sig själv.

I dagens individualiserade samhälle rädda för att bli beroende av andra. Men vi har nog inte riktigt insett att vi som de sociala djur vi faktiskt är, alltid kommer att vara mer eller mindre beroende av varandra.
Vi behöver uppskattning och uppskattning kan vi bara få av andra. Vi behöver kärlek både att ge och ta emot, och då behöver vi någon att dela den med.
Jag tycker att det här med att det är viktigt att ha ett stort kontaktnät är intressant, för det säger ju emot det här med att inte vilja vara beroende av andra lite grann. Och då blir det lätt fel för man ska ju ha många kompisar, för ju fler man känner desto mer populär är man.
Men det är de allra närmaste vännerna som håller en borta från ensamheten. Att man har någon att ringa klockan två på natten om man verkligen skulle behöva det. Trots att man har många vänner så är det nog inte så många man kan göra så med. Så då spelar antalet vänner egentligen inte så stor roll, utan det blir graden av vänskap som betyder något.
Om man då inte vill vara beroende av någon blir det svårt att behålla nära vänner. Och om man är inne på att skaffa sig ett stort kontaktnät blir det lätt att man får mindre tid för de närmaste vännerna.
För god vänskap är en färskvara, den måste näras regelbundet.
Och har man inga nära vänner så känner man sig ensam, trots det stora kontaktnätet.
Våga vara beroende av andra!

...

I wish that every kiss was never ending

The Great Power Of Kaffe

Jag sitter här med min skål flingor och fil och funderar på hur i helvete jag ska ta mig igenom dagen. Jag har nämligen sovit 2 timmar i natt. Jepp. 2 timmar. Allt beror på att jag drack kaffe alldeles för sent igår. Jag tål inte kaffe, jag blir hyperspeedad då. Dricker jag kaffe på förmiddagen räcker det hela dagen sedan. Alltså det är så att jag inte kan stå stilla, jag blir rastlös och okoncentrerad. Helt sjuk påverkan det har på mig egentligen. Jag dricker därför sällan kaffe. Men igår blev jag ju bjuden på den där ceremonin, så det kändes lite dumt att säga nej då. Ändå gick jag ut och sprang på kvällen för att göra av med lite energi så jag skulle kunna sova. Men nejdå. Jag kunde inte sova för fem öre. Jag gick och la mig halv två på natten och låg vaken till halv sex ungefär. Sedan vaknade jag halv åtta igen. Jag mår inte bra av det här. Man kan inte leva om man bara sovit 2 timmar på ett dygn, hallå! Jag kommer säkert få en hjärtattack på vägen till skolan eller nåt. För jag kan ju inte sova på vagnen. Jävla kaffe asså. Skit.

Schillerskas Ungkarlsauktion och stipendieutdelning på Länsstyrelsen!

En gång om året är det Kulturdagarna på Schillerska gymnasiet. Då är det utställningar, workshops av olika slag, spelningar och andra spännande aktiviteter under tre dagar. Den kanske mest uppskattade händelsen genom tiderna är väl Schillerskas Ungkarlsauktion. Det går ut på att ett antal ungkarlar säljs var för sig till högst bjudande. Det man bjuder för ska man sedan bjuda ungkarlen på på dejten sedan. Under budandet läses ungkarlens bra respektive dåliga sidor upp, vilka han själv har komponerat ihop. Man kan även få se en tröja åka av, armhävningar, dans oh diverse saker som ungkarlarna gör för att få högre bud på sig.

Det är så otroligt kul att titta på, så härlig stämning oh galna människor. En tjej bjöd ett årsförbrukning av sex, 800 kr och sig själv insmetad i kladdkaka, för en kille! Hahaha det var ju det bästa budet jag har hört nån gång! Lucky boy!

Efter det följde jag med Sarafina till en ceremoni på konsulatet Länsstyrelsen för att hämta ut hennes stipendie på 10 000 kr (!) Hon hade på grund av hennes goda betyg (alla MVG) gjort sig förtjänt av Kungliga Hvitfeldtska Stipendiet.

Först hittade vi inte vart Länsstyrelsen låg, så vi frågade en kostymklädd herre vid Lilla Torget om han visste var det låg, oh det visade sig att han okså skulle dit då hans dotter också hade fått stipendiet! What are the chances?

Vi kommer dit och blir invisade till garderoben och får skriva våra namnteckningar i gästboken. I samma gästbok visar det sig att diverse presidenter och kungen har skrivit sina namnteckningar, bl a G.W. Bush och kinas kommande president. Det är ju lite coolt faktiskt. Eller ganska rätt så mycket coolt.

Sedan berättade de om huset och länsstyrelsen och även om Hvitfeldtskas stipendiefond. Det bjöds på välkomstdrink och kaffe och tårta. Det hela var väldigt högtidligt och fint. Det var riktigt roligt att få vara med! I slutet fick vi en liten rundtur i alla rummen som skulle representera sverige. De var både antika och moderna och allt däremellan, väldigt fint var det, och de hade konst från konstmuséet och liknande. I varje rum fanns ett foto på någon eller några från kungafamiljen och stora och maffiga speglar. Drömmen för en tjej haha.

Det har varit en väldigt rolig dag idag. Nu ska jag nog gå ut och springa lite innan det blir för sent!

Målet närmar sig...

Jag kan inte riktigt fatta det... nästa vecka är studentbalen. NÄSTA VECKA! Åh herregud jag tror jag måste lägga mig ner lite. Sedan är det Göteborgsvarvet veckan därpå. Shit, jag tror jag måste ut och springa lite! Och sedan kommer den stunden jag har väntat på sedan jag började gymnasiet. jag vet inte om jag klarar av att skriva det ens. Men jag springer ut från Schillerskas enormt stora och tunga portar och omfamnar friheten och fortsättningen på mitt liv. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara hur det känns, hur otroligt mycket jag verkligen längtar efter just den dagen.

Men nu måste jag ta en sak i sänder. Jag måste fokusera på denna veckan. Jag måste plugga järnet så mycket som jag är efter i. Och så ska jag köpa smycken till balklänningen, tänkte gå in på Accessorize och se om de har något bra där. Så måste jag såklart springa en del, och i helgen ska jag på en Grundledarutbildning i Kviberg. Förkunskaperna var ungdomsledarutbildningen Plattformen som jag, Alex och Annie blev erbjudna från ridklubben. Och eftersom utbildningen är gratis så tycker jag att det är självklart att jag går på den! Alltid bra att ha i sitt CV, plus att jag kanske kommer jobba inom den branschen i framtiden så what the hell? Skitbra! (bilden är från ungdomsledarutbildningen i Ljungskile)

Okej. Nu måste jag sätta igång! Tiden bara flyger iväg och målet kommer allt närmare...

Ännu en blogg!

Ja då har jag startat ännu en blogg. Jag har nu testat blogg.se, devote.se, soclog.se och nu ska jag testa blogspot.com.
Jag vet inte ens varför jag byter blogg. Eller det är nog för att de antingen är krångliga, eller för att jag tröttnar... När det händer mycket i mitt liv så orkar jag inte skriva ner allt. Jag vet inte varför, det är väl då man borde skriva? Eller? Men jag tror att det kan bero på att jag inte hinner samla tankarna och känslorna för att kunna skriva så det bli begripligt, hehe. Så kan det nog vara.
Och nu ska jag skriva så som jag alltid skriver: Men jag ska försöka skriva oftare nu.
Oh well... vi får väl se hur det blir med det, för just nu händer det MASSOR! Jag tar ju studenten snart och allt vad det innebär, plus att det är massa relationer som har påbörjats och avslutats runtomkring mig. Så det är mycket att stå i och många att finnas för, och mitt i alltihop ska man hitta sig själv med.
Men jag går med ett leende ut i världen och älskar att jag delar den med så fina människor som mina vänner och min familj är. Med er klarar jag allt! (L)