Lita på att andra säger som det är.

Varför ska man göra allt så omständigt genom att oroa sig över hur andra ska uppfatta vissa handlingar eller vissa saker man säger? Till exempel om man blir medbjuden på något, men man har inte lust bara. Det har inget med personerna att göra alls, man har bara inte lust helt enkelt. Men så går man ändå bara för att den man blev bjuden av inte ska tro att man inte vill umgås med honom/henne. Eller så hittar man på någon annan anledning att inte gå som skulle vara mer accepterad av den andre. Varför är det så svårt att säga som det är? Rakt ut. Varför ska man hålla på att tassa runt folk av rädsla för att de ska bli sura eller ledsna?
Är det något typiskt svenskt tro? Att till varje pris undvika potentiella konflikter. Men hur farligt är det liksom? Om någon blir sur för en sådan liten petitess så lär det inte vara länge, och om det gör det så borde den personen ta och växa upp lite tycker jag.
Det kanske är typiskt tjejer också? Att orora sig för hur folk ska tolka saker, och att själva försöka tolka allt. Tolka in helt andra grejer som inte har med saken att göra.
Men det blir ju så jobbigt. Varför inte bara acceptera läget eller fråga varför då om det nu är så viktigt. Och nöja sig med svaret. Och den som svarar borde säga som det är utan att oroa sig för reaktionen.
Det blir ju lättare för en själv om man kan sluta oroa sig oavsett i vilken ände man är, den som inte har lust att komma på den där grejen, eller den som undrar varför. Bara säga som det är och lita på att andra säger som det är.
Någon som tycker jag är naiv när jag säger så? Lita på att andra säger som det är. Visst alla säger inte alltid som det är, men man borde ändå lita på att de gör det. Och om det visar sig att de inte gör det så beror det väl på vad det handlar om, men då är det bara den personen man ska passa sig för och inte föra över sin rädsla på alla människor.
Det handlar nog mycket om tillit faktiskt det här. Om man litar på någon så borde man inte oroa sig över hur han/hon ska reagera, eller varför han/hon gör det och det. Och man borde våga fråga och våga svara. Ärligt.