Ni vet när man är ung och dum. Fast man tror att man är oövervinnelig. Samtidigt som man inte tror att man tror att man är oövervinnelig utan tror att man är jättemogen och har lärt sig läxan.
Jag snackar om att jag fick två hemska myggbett på fotleden som vätskade sig. Min arbetskamrat sa åt mig att lägga på lite handsprit. Men självklart ignorerade jag det av någon outgrundlig anledning, tänkte väl att det inte behövdes. Dagen efter hade min vrist svullnat upp lite men jag avfärdade det som en allergisk reaktion på myggbetten som jag kan få ibland och som brukar gå över av sig själv. Dagen därpå ömmade hela vristen men oövervinneliga Therese går och jobbar ändå såklart. När jag kommer hem är jag så trött och har så ont i vristen att jag börjar gråta. Och jag kan säga att jag inte gråter i första taget.
Mamma tar sig en titt på min vrist och kör mig till läkaren. Det visar sig att myggbetten blivit infekterade så att jag måste ta penicillin och lägga om en kompress om vristen som måste bytas varannan till var tredje timme.
Allt detta hade kunnat undvikas om jag bara hade tagit lite handsprit när min kollega sa till mig. Det hade kunnat bli mycket lindrigare om jag inte hade jobbat med en vrist som gjorde ont utan gått till läkaren direkt istället. Men nej jag är ju så oövervinnelig.
Så nu gick hela min helg åt skogen och jag tvingas ta tabletter. Jag som verkligen HATAR att ta tabletter.
Fan vad trött jag blir på mig själv ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar