Med anledning av den avlidne svenska soldaten i Afghanistan skriver jag detta inlägg som kanske inte är precis vad man får läsa i tidningarna eller i olika statusmeddelanden på facebook.
Jag förstår nämligen inte vad som var så hedervärt med denna persons död. Jag förstår inte varför man åker till ett annat land och krigar när detta land inte har hotat det egna på något sätt. Jag förstår inte hur man kan tro att fred kan lösas med krig. Jag förstår inte varför det blir sådan uppståndelse när EN svensk SOLDAT dör i ett krig där tusentals civila människor dör hela tiden. Den svenska soldaten har ändå gett sig in i leken frivilligt, och då får man leken tåla. Det är mer synd om de stackars invånarna.
Nu får ni inte tro att jag tycker det på något sätt är bra att Kenneth Wallin dog. Jag önskar inte döden på någon. Men jag tycker inte det finns någon anledning för andra än hans egna nära och kära att sörja hans bortgång.
Make Love, Not War.
Hur klok jag än tycker du är håller jag inte med. Jag tycker inte att vi åker dit och krigar. Uppgiften är att försvara civila från skoningslösa talibaner. Om vi lämnar landet kommer ingen att kunna hindra dem från att krypa fram och inta byar och städer igen.
SvaraRaderaJag är ingen stridspitt som själv önskar mig dit, jag har inte närt särskilt stora drömmar om utlandstjänst. Jag är inte färgad av något egenintresse för att få komma ut på äventyr i världen.
Men jag håller med om att ett svenskt liv får oproportionerligt stor uppmärksamhet. Vi visste ju egentligen bara inte vem som stod på tur, och bär man vapen och uniform i ett annat land vet man att man riskerar sitt liv.
Jag sörjer hans liv, men jag sätter inga gula band på mitt Facebookfoto. Det känns inte som min sak att göra.
Jag förstår vad du menar. Tanken om att försvara civila mot talibaner är väl i sig god. Men det är fortfarande samma sak som att kriga, även om det mer är defensivt än offensivt.
SvaraRaderaDessutom kan situationen ändras väldigt snabbt och det är inte alls säkert att vi får veta exakt vad det är de våra gör där nere.
Jag tycker att det är vridet att svensken skickar vapen och soldater till ett krigshärjat land när man ska framstå som neutral. Vill man hjälpa kan man skicka röda korset och ta emot flyktingar. Vapen och soldater löser inte konflikten i landet. Inte sjukvård eller flykt heller, men de alternativen är ju mycket mindre våldsamma. Det finns flera andra länder som är där och "hjälper" och "försvarar". Jag tycker det går till på fel sätt det med, men det får stå för dem. De har i alla fall inte utgått med att vara neutrala.
Konflikter kan inte utrotas med vapen och våld. De måste utrotas med förstånd. Om vi nu ändå ska lägga oss i så tror jag att vi hade gjort mer nytta där borta om vi istället försökte lösa det ursprungliga problemet. Jag tror att man då hade gjort ett bättre jobb i att försvara civila.
Men detta var egentligen inte vad jag ville belysa, det var istället det som du sa där att en död svensk soldat får oproportionerligt stor uppmärksamhet. Och att jag inte förstår tankarna bakom denna uppmärksamhet.
Det blir låtsasamerikanskt med dessa hjältehyllningar. Det i sig gör det ovärdigt gentemot soldaten.
SvaraRaderaVad det gäller Röda korset hoppas jag med att de kan arbeta fritt, men just korset gör att de inte accepteras av talibanerna och därmed ses som legitima krigsfiender – korsriddare. Det är därför jag tyvärr ser det parallella engagemanget som nödvändigt.
Nu ska jag äta en bit kanelkaka för att fira att vi klarade av att tycka olika utan att bli ovänner. Hoppas andra inspireras.
Hehe det gör du rätt i.
SvaraRaderaJag ska också lägga utrikespolitiken åt sidan och ägna mig åt mindre världsliga problem, vilka jag är mycket bättre lämpad till.
Intressant Therese, jag började verkligen tänka.
SvaraRaderaJohan kom ju precis hem från utlandstjänsten i Kosovo, så det ligger mig nära hjärtat. och jag är verkligen stolt över honom.
Jag vet inte vad som är viktigast, att Sverige förblir "neutralt" eller att människor i krigshärjade länder får en, om det är möjligt, en gnutta trygghet. Det kan vara värt mycket pengar. Och att länder hjälper varandra är något som jag tycker ska vara självklart.
I vilket fall är det ett jobb som man tar medveten om att det är på liv och död, vilket man kan göra av olika anledningar,ära, pengar, vilja att hjälpa eller av andra anledningar. men fortfarande är jag mycket imponerad över deras arbete.
Många soldater misssköter sig, och det kan även gå ut över de som de är där för att skydda, men det händer ju i alla yrken.
Jag är inte för krig, våld löser inget. men jag är för hjälp till de länder som blivit drabbade av just det. Och dom som är modiga nog att åka iväg i månader från familj, vänner och trygghet för att hjälpa andra, att försöka skydda. de förtjänar all heder.
Jag tror det är naturligt att man hedrar en som kommer från samma land. Man är närmare varandra. Men det är svårt, man önskar att man ite behövdesända soldater.