Det självklara som kanske inte är självklart

Ni vet den där känslan när man är totalt förstörd, självförtroendet är på botten och allt bara suger och man ligger i sin säng och gråter och inte vill komma ut, och mamma låter en gråta lite och sen kommer och tröstar en? Det  blir man aldrig för gammal för att behöva och vilja ha.